Citat:
Ursprungligen postat av
vantablack
Tror du har en väldigt romantiserad bild av att "leva i skogen på jakt och fiske". Det är nog inte något fritt och härligt liv.
Det är en hundra gånger mer ansträngande livsstil än att knega och bo i en uppvärmd bostad med kylskåp, spis, tillgång till mat, rinnande (rent) vatten etc.
Har du erfarenhet av fiske och jakt? Eller tänker du att man bara tar geväret och går ut i skogen och försöker pricka en av alla 300 harar och rådjur som skuttar omkring bekymmerslöst?
Men största problemet är nog kylan, inte bara på vintern. Att hålla sig varm tar mycket energi i anspråk, så att ränna runt i skogen flera timmar om dagen för att leta mat kommer inte fungera.
Nu är det något år sen jag såg serien "Ensam i vildmarken" men den mest framgångsrika metoden i det programmet var väl att sätta upp skydd, göra upp eld, och sen egentligen bara sitta på röven för att inte göra av med energi. Kan minnas åt helvete fel men tror en av dom som åkte ut bland dom första hade tagit ut sig fullständigt på avancerade byggen, komplicerade fiskeredskap och skit. Men jag kan minnas helt fel.
Det som knäckte dom flesta var ensamheten.
Japp, att leva ensam knäcker själen. Och att leva själv och rättslös (d.v.s. fredlös) betraktades som ett straff lika hemskt som ett dödsstraff.
Vad gäller att överleva i naturen, så har detta i alla tider krävt att man ingår i en bestående grupp som kan stödja varandra (d.v.s. en eller flera familjer) och som därtill kan samarbeta med andra grupper, för att t.ex. idka handel (flinta fanns t.ex. bara på ett fåtal platser i Sverige, och därefter i Danmark och Tyskland). Brons (som i.o.f.s. introducerades efter införandet av jordbruket) krävde långväga handelsvägar över Östersjön och ner mot Centraleuropa. Järnet krävde inte lika långa handelsvägar, men krävde mycket specialiserad kunskap och hantverk, samt stora mängder kol, vilket i sin tur krävde ett jordbrukssamhälle för att kunna stödja allt detta.
Så sammanfattningsvis så var den ensamma mannen utan familj i skogen en själslig och fysisk dödsdom, stenålderssamhället krävde att man ingick i en grupp som bestod av en eller flera familjer, som i sin tur kunde samarbeta med andra grupper, medan brons och järnåldern, krävde ett jordbrukssamhälle med någon form av lagväsende och centralstyrning, som i sin tur kunde bedriva långväga handel med andra jordbrukssamhällen.