Apropå improvisationer så älskar jag verkligen när folk kan improvisera och samtidigt lyckas vara rolig. Som sketcherna som Errol gjorde, var helt improviserade. Säkert fanns det någon grundidé till sketchen eller låten för den delen som han hade grunnat på. Men det mesta och säkert det bästa var ju helt improviserat och kom direkt från hans huvud. Han var ingen som andra som sitter i flera år för att ens kunna skriva en simpel textrad. Och jag har sett att många i just om Errol är imponerade över att han kunde skriva så roliga låttexter, men jag är mest imponerad över hans skicklighet över att kunna improvisera och kunna ge svar på tal och även lyckas göra de på ett genialt och humoristiskt sätt.
Och när vi ändå är inne på improvisationer så är det bästa när Kalle Sändare försöker busringa till Errol. Där är det Errol som tar över och driver med busringaren. I det fallet undrar jag om Errol kände kände igen Kalle Sändares röst och visste att det var en busringning på en gång eller om han bara ville driva med en journalist? (jag tror att Errol kände igen Kalles röst i det här fallet). Det roliga är också att Kalle Sändare var väldigt duktig på att improvisera, men här mötte han sin överman. Jag gillar Kalle Sändares busringningar och jag är rätt säker på att även Errol gillade Kalle Sändare.
Här är Kalle Sändares busringning till Errol
https://www.youtube.com/watch?v=kExLLurPVkg
Nä, nu börjar jag bli fuller och svamlar för mycket. Men visst har jag en poäng i mitt spånande över den store Errol Norstedt?