Citat:
Ursprungligen postat av
SkogsSaab
Om man skall lära sig något om Kuba krisen så är det just viljan att kompromissa, och skillnaden mellan en hur en auktitär makt agerar kontra en makt som har ett tyngre inslag av demokrati.
Svamlet du har beror på att du gått på Kremls rökridå gällande invasionen.
Går inte alls att jämföra med USAs protest mot att Ryssland placerade kärnvapen så nära deras gränser som ett direkt hot.
I Ukraina krisen handlar det om ett lands vilja att närma sig väst p.g.a de fördelar de sett i sina grannländer med den typen av samhälle.
Så ja man kan lära sig och förstå skillnaden mellan Kremls agerande och USAs agerande.
Men samtidigt måste man se en annan skillnad, ur Kremls synvinkel är det en svaghet att försöka kompromissa och vinner man lite ser man det som en förevänning att fortsätta.
Ur ett Väst perspektiv handlar det om att hitta den misnt dåliga lösningen för bägge parter.
Landet "ville" närma sig väst, men fick så dåliga villkor att det vände sig mot öst, genom sin folkvalde president. Han var usel på att förklara sin rationale och diskussion ersattes av våld. Kreml, ukrainska representanter, och EU kompromissade med en settlement av maidan 21 februari 2014. Men USA och ukrainska hardliners såg svaghet och såg det som en förevändning att fortsätta. Ingen vettig förhandling från USAs sida har skett under dessa 8 år. Väst har dominerats av USA, och att "hitta den minst dåliga lösningen för bägge parter" har ersatts av konfrontation; USA luktar svaghet hos ryssen. Likaså såg USA svaghet och lät NATO utökas (balterna ville det). Där finns massor av exempel på att framför allt USA är precis så som du beskriver sovjet i denna fråga. Däremot har Tyskland och Frankrike generellt stått för en rimlig, dialogisk, linje i Ukrainafrågan.
Med det inte sagt att Ryssland är föredömligt på något sett. Men det är en gråskala, inte svart och vitt.