Citat:
Ursprungligen postat av
idontknowmyself
Jag upplever inte att 2022 är ett krisår. Visst det är en del varningssignaler om att det kan bli svält pga dåliga skördar eller problem med distributionen (ukraina/ryssland), men svält har vi upplevt väldigt många ggr speciellt i fattiga länderna och de beror oftast på kostnadsökningar, varvid de fattiga inte har råd att köpa maten.
Vi ser inte heller några överdrivet omfattande skogsbränder, iallafall orsakar de inte tidningsrubriker.
Min känsla är överlag att alltfler nu accepterar att vi kommer möta klimatförändringar, men vi vet inte hur mycket förändringar det blir. Men de allra flesta har känslan av att människan kan anpassa sig och även har tid att göra det.
Min gissning är att man nu istället för att försöka få ner utsläppen arbetar mer med anpassningarna och att samhället fungerar även framöver. Detta gäller givetsvis framförallt matproduktionen som är vårt samhälles akilleshäl så att säga.
Sedan har vi alltid nödlösningen som garanterar människans överlevnad. En plötslig och kraftig befolkningsminskning där man sedan samlas i de områden som livet ändå funkar bra och överger alla landområden där livet är för tufft att leva.
Jag tycker att detta tankesätt verkar vara ganska vanligt.
Som att klimatförändringen är här nu och åstadkommer det vi ser här och nu. Torka, skogsbränder, dåliga skördar emellanåt. Som vi ser idag.
Det decennium vi nu lever i kommer att vara det kallaste mellan nu och så länge vi fortsätter med att släppa ut växthusgaser i atmosfären i större skala globalt sett. Och detta kommer att vara en konstant sanningen så länge vi släpper ut. Varje decennium kommer att vara varmare än sitt föregående decennium. Detta är bara en början. Det är början av en början.
Vi ser hur priset på olja påverkar världsekonomin fortfarande. Går priset upp blir det t.ex global inflation. Vilket säger en del om hur långt (läs kort) vi kommit. Olja verkar fortfarande vara den överlägset mest inflytelserika produkten i världsekonomin.