Citat:
Ursprungligen postat av
HepCat-X
Kiev-regeringen drivs av en attityd att "this town ain't big enough for both of us!". Det handlar inte bara om att de vill driva ut de ryska trupperna och undertrycka ryska språket, rysk kulturell identitet m m hos många i främst östra Ukraina, utan det här är också en fråga om att Kiev vill ha Lebensraum öster och norr om Don. De ser det som sin historiska mission att slå ut Ryssland och själva lägga beslag på områden mellan Don och Kaspiska havet, kanske också med kontroll över ett par klientstater i norr när de tror sig ha slagit ut Moskva. Allt detta givetvis med stöd från NATO.
Det här är ett skolexempel på kolonialt "söndra och härska" från USA:s sida, men det bekymrar förstås inte Kiev, uppkomplingarna i sammanhanget. Tyvärr är Ukraina en ganska illa komstruerad (komstgjord) stat. som aldrig var avsedd att bli ett suveränt land, deras territorium och gränser är egentligen ett arv från Ukrainska SSR inom Sovjetunionen; dessutom har de haft otur med ledare. Den bild av Ukraina som land som serveras i västmedia är till stora delar en medveten förfalskning, en gummigubbe som man viftar med men som inte har så mycket att göra med det reellt existerade Ukraina.
Tack för ett utmärkt inlägg som innehåller alla de viktigaste ingredienserna i den här soppan.
Det är i synnerhet uppfattningen om Ukraina som ett "fredligt grannland" som jag vänt mig emot från första början på det fullskaliga kriget. Om Ukraina som ett krigiskt, militariserat land motiverar ett ryskt angrepp? Måhända. Har Ukraina blivit mer krigiskt och berett att gå längre pga. den ryska invasionen? Kanske det.
Jag tror i alla fall inte att kriget kom som en chock för Kiev. Jag vet att det finns grupperingar som sett fram emot det. Detta är ju en fet showdown.