Citat:
Ursprungligen postat av
Bobbyboi
Vid den tidpunkten gällde "the Russian–Ukrainian Friendship Treaty", genom vilket avtal Ukraina garanterades (av ryssland) att dess gränser skulle vara okränkbara, att ryssland skulle respektera landets territoriella integritet, samt att båda länderna inte skulle använda sitt territorium för att skada det andra. Detta bröt givetvis putain och anhang mot redan 2014 när Krim invaderades, och annekterades.
https://en.wikipedia.org/wiki/Russian%E2%80%93Ukrainian_Friendship_Treaty
När rysslandsvänner konfronteras med Budapestfördraget och rysk-ukrainska vänskapsavtalet så brukar bortförklaringen alltid vara (även från officiellt ryskt håll) att Ukraina genomgick en statskupp i februari 2014 och alla avtal som gjordes med Ukraina innan dess blev ogiltiga i och med detta (den nya ukrainska regimen är dock fortfarande ansvarig för de ukrainska skulderna, åtminstone till Ryssland).
Det roliga är att när ryssarna pratar om att de fått löfte från Nato om att det inte skulle expandera österut så hänvisar de alltid till ett informellt samtal som USAs utrikesminister James Baker hade med Gorbatjov 1989 där frågan om östutvidgning kom upp (men aldrig avgjordes på något definitivt sätt). 1989 fanns det givetvis inget Ryssland och Gorbatjov var statschef för ett land som hette Sovjetunionen. Med ett monumentalt mått av hyckleri anser rysslandsvännerna ändå att detta "avtal", egentligen ett öppet samtal med en minister för ett enskilt Nato-land, är giltigt trots det väldigt definitiva regimskiftet 1991. Medan alla ukrainska avtal, formaliserade och ratifierade av ett antal statschefer under ceremoniella former är ogiltiga för att en ukrainsk statschef blev avsatt under icke-konstitutionella former medan hela den övriga statsapparaten, inklusive alla parlamentariker, förblev desamma.
Konstigt nog har jag aldrig lyckats få någon rysslandsvän att besvara den här motsägelsen. Antagligen för att det är oförsvarbart. Men det är bara ännu mer anledning att konfrontera dem med det.
