Skandiamannen

"På 1980-talet ökade Palmehatet kraftigt i omfattning. Mer än en prominent intellektuell deklarerade offentligt att han eller hon fann Palme vedervärdig. Lars Gustafsson, som befann sig till höger om den politiska mittrefugen, erkände att han ”verkligen börjat hata Olof Palme”. Jan Myrdal, som stod långt åt vänster, kallade Palme ”fähund”. Den före detta folkpartiledaren Per Ahlmark liknade statsministern vid ”en moralisk och intellektuell ruin”. I borgerliga tidningar och andra publikationer frodades invektiven mot Palme – han kallades ”slyngel”, ”tragedi” och ”pajas”.

Ett av de mer genomarbetade, och samtidigt mest kränkande, angreppen på Palme som politiker och person var Bertil Östergrens bok ”Vem är Olof Palme?”, som gavs ut på det marknadsliberala bokförlaget Timbro 1984. Östergren, som kände Palme sedan de båda var studentpolitiker på 1950-talet, menade att statsministern var en dubbelnatur, en deformerad och farlig människa med demoniska drag. Andra hatiska utfall var bisarra snarare än förment intellektuella.

Kan detta förklara varför Olof Palme mördades den 28 februari 1986? Ja, varför inte? Med tanke på hur många galna konspirationsteorier och hatiska utfall som bevisligen cirkulerade vid denna tid är det inte osannolikt att en av Stockholms alla Palmehatare fick syn på paret Palme när de var på väg hem från biobesöket på Sveavägen och passade på att röja hatobjektet ur vägen."