Citat:
Ursprungligen postat av
micro113
Återigen - en läkare får inte ta prover hur som helst. Vården av barn skall ske i samråd med föräldern - det är inte bara panga på med provtagning för att läkaren vill det.
Den utredningen görs normalt efter anmälan - inte före. Vilket ett antal svenska föräldrar med omhändertagna barn kan intyga - eftersom de fått barnen omhändertagna för att det senare ska visa sig handla om sjukdom etc.
En läkare är skyldig att anmäla misshandel utan föregående provtagning eller annat. Misstänks misshandel skall anmälan göras.
Ok, jag märker att jag behöver vara mer tydlig än vad jag normalt sett brukar behöva vara.
SJÄLVKLART tas inga prover och görs inga undersökningar utan föräldrarnas vetskap och medgivande. Föräldrarna är ju dessutom i 9 fall av 10 med sitt barn vid dessa undersökningar.
Läkaren har alltid en dialog med vårdnadshavare.
För att tydliggöra tar jag ett exempel från verkligheten:
Vi fick in ett spädbarn som fallit ur sin förälders famn ner i ett klinkergolv.
Barnet kom in med ambulans och efter att läkaren pratat med föräldrarna och gjort en första undersökning ville läkaren skriva en akutremiss för två olika typer av röntgen på huvudet och efter det lägga in barnet på akutvårdsavdelningningen under väntan på resultaten och för fortsatt vård.
Läkaren kommunicerar detta med föräldrarna.
De godkänner det och barnet skickas tillsammans med föräldrar och sjuksköterska till röntgen och därefter till avdelningen.
Röntgen visar att barnet har två skallfrakturer. En på den sidan som barnet enligt föräldrarnas berättelse ska ha landat på men också en på motsatta sidan. Den andra frakturen verkar osannolikt kunna uppstå i samband med det aktuella fallet, om fallet gått till som beskrivits.
Totalt tittar tre olika läkare på bilderna och gör samma bedömning.
Nu väcks misstankar om att barnet ev far illa. En överläkare går in till föräldrarna och undersöker barnet lite mer nogrannt över hela kroppen samt ber föräldrarna berätta om händelseförloppet igen då han inte träffat dem och hört den tidigare.
Föräldrarna verkar "bra" det finns inget i deras beteende just nu som väcker oro hos oss men med tanke på de två skallfrakturerna kan läkarna inte bara "släppa det".
Läkaren pratar med föräldrarna om röntgenresultatet och om det osannolika att barnet fått båda frakturerna i det beskrivna händelseförloppet. Läkaren berättar att de nu vill ta en helkroppsröntgen på barnet för att se om det finns skador på andra delar av kroppen.
Föräldrarna säger ja till detta och följer med till även denna röntgen.
Det hela slutade med att man faktiskt hittade en äldre, utläkt, armfraktur och därför gjordes en orosanmälan. Barnet var för dålig med tanke på sina båda skallfrakturer för att stanna hos oss så det skickades vidare för vård på ett annat sjukhus. Jag vet därför tyvärr inte vad som hände med barnet och om det visade sig vem som var skyldig till skadorna eller inte.
