Det vidriga fenomenet sneakers med klänning

Man blandar ihop mode/trender och stil, det är inte samma sak.
Så de som har sneakers till klänning saknar stil, men följer en trend.
Om man har sneakers till andra kläder kan man ändå ha stil, för stil är inte samma sak som mode/trend.
Men stil handlar även om hur man väljer och bär sina kläder. Med stil eller inte.

Sjukt sexigt med tjejer med brunbrända ben och fötter som kör sneakers utan strumpor.

Det är snyggt om det är ett par rena och fina sneakers!

Däremot passar det inte om det är en galaklänning. Då ska det vara klackskor eller liknande.

Däremot kostym och sneakers. nono.
Det är möjligtvis ok om det är en väldigt fint åtsittande laidbackkostym som du inte använder på byrån utan bara utomhus under sommaren.

Sneakers är ju rätt fult öht i mitt tycke men vill man ändå gå i något likande så är löparskor bra mycket coolare. Ser sportigt ut dessutom. Nu brukar jag väl inte direkt lägga mig i vad min kärring har på fötterna men det är ju inte helt fel när hon sätter på sig högklackat och vaderna liksom blir så där sexigt kvinnliga.

I så fall använder du dem inte särskilt ofta ifall man ska tro en ortoped. Sen finns det ju en skillnad mellan klackar och klackar.

Nej, du har helt fel. Ett bra stilbrott kan fortfarande vara stilfullt. Vidare är det du kallar för stil bara trender som rör sig över längre tid.

Män har genom nästan två århundraden haft bekväma kläder och skor, som enkelt dras på. Man skulle kunna dra parallellen mellan sneakers och klänning med mäns ovilja att bära silkesplagg med mönster efter renässansen.

Klänning/kjol kombinerat med sneakers har funnits sedan 50-talet. Det du kallar trend är i själva verket 70 år samt att betrakta som stil.

Det osar ängslig bourgeoisie om fyrkantiga principer som livremmar för s.k. stil och kanske klass.

Sneakers med platå är rätt hett tycker jag.

Såg Magdalena Andersson traska omkring i sin kjoldress som hon alltid har, med vita gympadojor,
verkligen trash`t ut, medans säpoagenterna hade stilrena svarta kostymer.

En åsiktsdiskussion. Du sätter likhetstecken mellan stil och trend/mode. En viss stil, är ett mode, en trend, men det är inte samma sak som att ha stil. Då behöver du inte följa en viss stil, utan kan ha din egen och bära den med stil. Så första meningen håller jag med om.
Om du har stil före eller efter renässansen beror inte på silke eller inte, utan hur du bär och matchar kläderna men även hur de är anpassade till sammanhanget. Ett stilbrott kan förstås vara rent hemskt, om den som gör det saknar stil.
Klänning och kjol är inte samma sak, lika lite som overall och byxor.
Sista meningen är helt oförståelig i sammanhanget och bör kanske förklaras, Luktar mer politisk markör och fördomar.

Det du kallar för stil är fortfarande bara en förhållningsregel som rör sig över tidsperioder som är längre än säsongens trender. Det du sedan blandar in är snarare smak och snille. Sportigt/ledigt dammode är stiligt och smakfullt när det utförs rätt. I skrivande stund sitter jag på ett torg vid Medelhavet och unga tjejer med kombinationen kjol/klänning/dressade shorts och tennisskor passerar titt som tätt. F.ö. så finns det plaggtyper för flera ändamål och bara för att en klänning har lite glans i tyget så betyder det inte att klänningen ska bäras uppklätt.

Min kvalificerade gissning är att i de flesta fall som killar och gubbar uttalar sig negativt om damklädsel så har de inte en aning om vad fan de snackar om. Därför sätter man upp dumma och stolpiga förhållningsregler som inte riktigt ger mening hela vägen.

Säger man att ”sneakers” och klänning eller kjol inte kan bäras ihop så har man ingenting att göra i ett sammanhang där mode (läs klädsel) diskuteras. Det är en alldeles för ihålig ståndpunkt med för många undantag.

Jag pratar om att ha stil. Inte att ha en stil. Smak behöver man, men det handlar även om hur man bär kläderna, hur man poserar utifrån de kläder man har och vilka kläder man väljer utifrån hurdan man är kroppsligt. Som du säger, när det utförs rätt.
Glans i tyget är helt ovidkommande, nu svävar dina tankar iväg och försöker tro att jag bryr mig om material.

Sen gnäller du över att andra inte gillar vissa saker. Men många, inte alla, ser det ur en rent estetisk synpunkt, inte nått flyktigt mode som du verkar vara inne i. Jag förstår förstås att de följer någon sorts trend/mode. Men det betyder inte att det är estetiskt tilltalande, lika lite som trasiga jeans vid knäna är snyggt. Problemet blir när man tror att mode/trend och estetik är samma sak. Det är det inte. Kan vara, men är sällan. Däremot kan de flesta med stil, bära fula moden på ett bra sätt, men det betyder inte att alla, eller ens majoriteten kan det.

Problemet är väl snarare just det du uppvisar, att människor kommer med estetik som en undanflykt för att undgå att erkänna att man är lika mycket fånge i sin tidsepok som någon som följer flyktigt mode över säsonger i ett kortare perspektiv. Under renässansen så ansågs det estetiskt fult att vara mörkhyad, i själva verket fanns det smak inblandad och en släng av rasism och klassförakt. Det finns flera exempel på ”estetiska sanningar” som egentligen bara var en del i sin tid.

Varken trasiga jeans eller platta, sportiga skor kan användas som absoluta regler i sammanhanget så länge det finns undantag. Estetik är dessutom delvis matematik enl. gyllene snittet med tillägget att det behöver finnas ett avsteg. Exempel: upplevd symmetri med ett inslag av ”osymmetri”, så som ett ”perfekt ansikte” med något stora ögon, lite för stor näsa eller glugg mellan framtänderna. Välsvarvad kropp med aningen stora höfter, etc. Hur mycket avsteg från symmetri varierar från personlig smak och tycke. Samtidigt så kan symmetri utgå ifrån olika mätpunkter som start.

Enda sättet som vi kan finna gemensam mark på är att konstatera att det är mer sällan än ofta som nämnda exempel på stilbrott utförs på ett estetiskt tilltalande sätt. Men man ska ha med sig att utgångspunkten för vad som är estetiskt kan vara olika.