Citat:
Ursprungligen postat av
karanan
Den som är rädd vågar inte säga vad den tycker.
Den som är rädd är så j_vla rädd att hon/han inte vågar byta parti trots att det sviker och ljuger.
Den som är rädd följer med den dumma fårskocken och vågar inte tänka självständigt. Vågar inte protestera mot mord, dråp, gängvåldtäkter, förnedringsrån, ballongflygningar, kvinnoförtryck osv.
Den som är rädd vågar inte protestera mot importen av valboskap bestående av våldsmän, mördare ifrån våldsamma kulturer.
Den som är rädd är beredd att förnedra sig hur mycket som helst pga rädsla för att bli kallad rasist.
Den som är rädd står tyst när våra barn och ungdomar är villebråd och krockkuddar pga en ondskefull politisk religion som varje dag tar över vårt land.
Den som är rädd vågar inte ta ansvar för vilket samhälle man lämnar över till nästa generation.
Den som är rädd backar och blundar.
Vacker dikt. Här är fortsättningen.
Den som var rädd fick höra en dag:
"Det finns de som är sämre än du och jag
De vill att vår vackra kultur ska brinna
Och gräset blir grönare om de får försvinna
De kommer hit med arabiska, hijab och imam
Tänk om det får mig att konvertera till islam?
Ditt eländiga liv blir plötsligt perfekt
Den dag vi blir av med denna motbjudande sekt"
I brist på hopp sa den rädde "Hoppas det är sant!"
Och trånade efter mera som en annan skvallertant
När han skyllde ifrån sig var det lätt att skylla mer
Ursäkter som ursäkter, lika bra med fler
Plötsligt fann den rädde att han inte kunde vända
Det var rent berusande att se detta hända
Plötsligt var det andra som bar skulden för hans skit
Och fler av dessa monster skulle minsann inte hit!
Om han var desperat eller korkad det får vi aldrig veta
Men det viktiga för honom var att han kunde sluta leta
Han kunde ägna sina tankar åt andra tidsfördriv
För det var tydligen inte hans fel att han inte tog tag i sitt liv