Citat:
Tackar! Javisst — Ukraina hela vägen från Karpaterna till norra Kaukasus. Kuban har t.ex. haft en stor ukrainsk befolkning sedan slutet på 1700-talet, eller i alla fall många som tidigare identifierade sig som ukrainare. I dag vet jag inte hur läget är. Detsamma gäller fö. delar av södra nuvarande Polen samt större delen av det som nu är Transnistrien. Bra analys som verkligen lyfter sig högt över den gormande dagisnivån i tråden. 
Jag håller med om det mesta, och just den här tvetydigheten om Ukrainas mål, hur långt deras ledning vill, kan eller skulle vilja gå, är besvärande. En tung del av de ukrainska ultranationalisterna vill helt enkelt se stora erövringar för sitt land på andra sidan Don när de (hypotetiskt, med hjälp av NATO) har kastat ut ryssen från Donbass och Krim. Man drömmer om ukrainskt Lebensraum och om att landet ska bli en ny stormakt i Östeuropa, Moskva ska krossas och Ryssland bli till västliga eller ukrainska kolonier osv. Detta är som jag ser det rena illusioner, men farliga sådana.
Sedan kan man fråga sig hur rimlig denna "Segra eller dö!"-hållning är när Ukraina så här långt inte har vunnit en enda meningsfull strategisk seger med sin armé eller flotta i det här kriget (nej, striderna om Snake Island är i första hand en propagandastory, ön spelar ingen större strategisk roll men Kiev har gjort den till en myt) - och dessutom till 95% går på utländska vapen, utländska supplies och utländska pengar? De verkar dessutom ta detta för givet och stortrivas med dessa flöden från väst, för att i nästa ögonblick kräva tjugo miljarder dollar till. Eller vapen och utrustning till en armé på en miljon man...Där känns det för somliga av oss som att hela situationen hamnar på högkant, det ser ut som avancerad grifting.
Jag håller med om det mesta, och just den här tvetydigheten om Ukrainas mål, hur långt deras ledning vill, kan eller skulle vilja gå, är besvärande. En tung del av de ukrainska ultranationalisterna vill helt enkelt se stora erövringar för sitt land på andra sidan Don när de (hypotetiskt, med hjälp av NATO) har kastat ut ryssen från Donbass och Krim. Man drömmer om ukrainskt Lebensraum och om att landet ska bli en ny stormakt i Östeuropa, Moskva ska krossas och Ryssland bli till västliga eller ukrainska kolonier osv. Detta är som jag ser det rena illusioner, men farliga sådana.Sedan kan man fråga sig hur rimlig denna "Segra eller dö!"-hållning är när Ukraina så här långt inte har vunnit en enda meningsfull strategisk seger med sin armé eller flotta i det här kriget (nej, striderna om Snake Island är i första hand en propagandastory, ön spelar ingen större strategisk roll men Kiev har gjort den till en myt) - och dessutom till 95% går på utländska vapen, utländska supplies och utländska pengar? De verkar dessutom ta detta för givet och stortrivas med dessa flöden från väst, för att i nästa ögonblick kräva tjugo miljarder dollar till. Eller vapen och utrustning till en armé på en miljon man...Där känns det för somliga av oss som att hela situationen hamnar på högkant, det ser ut som avancerad grifting.
Det grämer mig att jag inte sparat på källor som styrker att det florerar stormaktsidéer grundade i ukrainsk nationell chauvinism, som en direkt motsvarighet till de ryska. Jag vet att jag sett citat med högst ett par år på nacken. De här personerna ser inte Ukraina som ett offer för rysk aggression. Ryssen slog första slaget; resten är historia. Andemeningen: "Först besegrar vi ryssen och bevisar inför hela världen att Ukraina är en stormakt". Är det något sådant man eftersträvar är det självklart att det inte blir några fredsförhandlingar i första taget.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera