Citat:
Ibland svarar jag seriöst på frågor. Det här är ett av de tillfällena.
Hur mycket jag än stödjer Ukraina så kan de bara vinna (med vinst menas ta tillbaka all mark per 24 feb linjen.) om väst är resoluta i sitt stöd och ger dem en stor mängd bättre och modernare teknik med längre räckvidd. England, Polen och de Baltiska länderna har fattat detta där de alla bidrar bra efter förmåga.
Sveriges stöd har varit ok och +15k pansarvärnsvapen av olika modeller var helt rätt bistånd i början av kriget. Nu står vi inför ett läge där fronten blir mer och mer statisk och varje försök att förändra den blir kostsam för sidan som försöker. Sverige behöver också steppa upp och inse att bara för man gett så räcker det med att fortsätta "småge". Då blir inte utfallet av kriget till vår fördel.
Ska Ukraina lyckas med att gå på offensiven för att ta tillbaka sin egen mark så krävs mer av allt.
Och då kommer vi in på vad Sverige kan bidra med om vi tittar seriöst på detta:
- CV90
Detta är ett utmärkt tillfälle att se om den har en fördel mot ryskt stål. Är dess sikten och stridsledning och CC någonting som gör den till överlägsen på de Ukrainska slagfältet?
Sverige skulle kunna ta lead genom att donera 200st, och andra länder i Europa kan skramla och donera 100st till. Då få Ukraina ett mekskytte i toppklass som kan lösa en offensiv uppgift.
Detta följs så klar av att Sverige lägger en order på 200 st nya CV90 för att kompensera bortfallet.
Argument för
- Vi kontrollerar exporttillståndet då det är vår produkt
- Vi kan återanskaffa innom en rimlig tid där återanskaffningen gynnar svensk industri.
- Erfarna Ukrainska mek-skytte officerare och Soldater behöver bara typinskolning och det kan göras i rimlig tid.
- Vi ska inte vara rädda för att få ett facit på dess förmåga. Är de en gamechanger så som tillverkaren påstår så kommer exportordrar trilla in precis som det gjorde för Baykar. Blir de alla utskjutna direkt av ryssen så är det asbra att vi fick facit på det för då är det dags att gå tillbaka till ritbordet med lessons learned. Att tappa exportordrar och marknader om det visar sig att CV90 suger är oviktigt i förhållande till insikten om de verkligen är ngn som stoppar ryssen eller ej.
Men då det kommer till artilleri så har vi för lite på grund av tidigare oansvariga beslut. Vi kan inte skicka några av de få Archer vi har för återanskaffningsperioden är oerhört lång. CV9040 har ett löpande band som är up and running. Archer har det inte av vad jag förstått. Dessutom är nog inte Ukraina hjälpt av att få ytterligare ett udda system de måste lära sig under en relativt lång tid.
Detta borde samordnas så att dessa totalt 300 CV90 förhandsrätts tillsammans med modernare västerländska stridsvagnar men där är det upp till Tyskland att släppa exportförbudet på äldre (och nyare )modeller av Leopard.
Detta i sig förändrar inte krigets utgången heller, men det kan vara Sveriges del i att väst till slut beslutar sig att ge Ukraine de verktyg de behöver för att vinna detta.
För att detta ska ske måste både politiker och företrädare för försvarsmakten vara modiga:
- Politker för att de tar ett resolut beslut som får en äkta effekt
- Försvarsmaktens strateger måste våga inse fördelarna med att vara ca 200 CV90 kort under några år vs nackdelarna om Ukraina inte tar hem det här.
2st HIMARS till varannan vecka, eller 10st Självgående haubitsar till var tredje vecka med lite smarta granater kommer bara hålla kriget igång kring en relativt statisk front.
Hur mycket jag än stödjer Ukraina så kan de bara vinna (med vinst menas ta tillbaka all mark per 24 feb linjen.) om väst är resoluta i sitt stöd och ger dem en stor mängd bättre och modernare teknik med längre räckvidd. England, Polen och de Baltiska länderna har fattat detta där de alla bidrar bra efter förmåga.
Sveriges stöd har varit ok och +15k pansarvärnsvapen av olika modeller var helt rätt bistånd i början av kriget. Nu står vi inför ett läge där fronten blir mer och mer statisk och varje försök att förändra den blir kostsam för sidan som försöker. Sverige behöver också steppa upp och inse att bara för man gett så räcker det med att fortsätta "småge". Då blir inte utfallet av kriget till vår fördel.
Ska Ukraina lyckas med att gå på offensiven för att ta tillbaka sin egen mark så krävs mer av allt.
Och då kommer vi in på vad Sverige kan bidra med om vi tittar seriöst på detta:
- CV90
Detta är ett utmärkt tillfälle att se om den har en fördel mot ryskt stål. Är dess sikten och stridsledning och CC någonting som gör den till överlägsen på de Ukrainska slagfältet?
Sverige skulle kunna ta lead genom att donera 200st, och andra länder i Europa kan skramla och donera 100st till. Då få Ukraina ett mekskytte i toppklass som kan lösa en offensiv uppgift.
Detta följs så klar av att Sverige lägger en order på 200 st nya CV90 för att kompensera bortfallet.
Argument för
- Vi kontrollerar exporttillståndet då det är vår produkt
- Vi kan återanskaffa innom en rimlig tid där återanskaffningen gynnar svensk industri.
- Erfarna Ukrainska mek-skytte officerare och Soldater behöver bara typinskolning och det kan göras i rimlig tid.
- Vi ska inte vara rädda för att få ett facit på dess förmåga. Är de en gamechanger så som tillverkaren påstår så kommer exportordrar trilla in precis som det gjorde för Baykar. Blir de alla utskjutna direkt av ryssen så är det asbra att vi fick facit på det för då är det dags att gå tillbaka till ritbordet med lessons learned. Att tappa exportordrar och marknader om det visar sig att CV90 suger är oviktigt i förhållande till insikten om de verkligen är ngn som stoppar ryssen eller ej.
Men då det kommer till artilleri så har vi för lite på grund av tidigare oansvariga beslut. Vi kan inte skicka några av de få Archer vi har för återanskaffningsperioden är oerhört lång. CV9040 har ett löpande band som är up and running. Archer har det inte av vad jag förstått. Dessutom är nog inte Ukraina hjälpt av att få ytterligare ett udda system de måste lära sig under en relativt lång tid.
Detta borde samordnas så att dessa totalt 300 CV90 förhandsrätts tillsammans med modernare västerländska stridsvagnar men där är det upp till Tyskland att släppa exportförbudet på äldre (och nyare )modeller av Leopard.
Detta i sig förändrar inte krigets utgången heller, men det kan vara Sveriges del i att väst till slut beslutar sig att ge Ukraine de verktyg de behöver för att vinna detta.
För att detta ska ske måste både politiker och företrädare för försvarsmakten vara modiga:
- Politker för att de tar ett resolut beslut som får en äkta effekt
- Försvarsmaktens strateger måste våga inse fördelarna med att vara ca 200 CV90 kort under några år vs nackdelarna om Ukraina inte tar hem det här.
2st HIMARS till varannan vecka, eller 10st Självgående haubitsar till var tredje vecka med lite smarta granater kommer bara hålla kriget igång kring en relativt statisk front.
Rätt använda kan säkert CV90 göra stor nytta. Men som kriget utvecklat sig, snarlikt artillerikrig som minner om World War II, så är det ju inte prio ett i nuläge. Då skulle jag hellre se, om vi har tunt med artilleri, att vi kunde bistå med 155mm BONUS (guidad ammunition). Men jag antar att vi inte har något ”överskott” där heller.
Apropå pansarskotten. Särskilt första sändningen med 5 000 pansarskott, som levererades samtidigt som vi hörde om den flera mil långa militärkonvojen stävjade mot Kiev, måste suttit extremt rätt.
