Citat:
Ursprungligen postat av
A1HORNYLAD
Ditt bidrag här till tystnadskulturens upprätthållande är mer skrämmande och påminner mer om religiös fanatism än vad vi som engagerar oss i det här fallet utövar.
För det första är detta ett helt unikt fall inom svensk kriminalhistoria och som har skett i närtid. Det räcker gott för att kunna fortsätta diskuteras inom forumdelen Abok.
Sedan tycker jag själv att minnet av de två barnen som brutalt mördades är värt att upprätthålla i en tid där barn alltjämt far illa i vårt land.
Därutöver finns det mycket i det här fallet som borde komma upp till ytan. Det har varit locket på från polishåll, ingen av barnens behandlande läkare har heller framträtt och berättat om hur sjuka de egentligen var. Grannarna som bevittnade testamentet har också varit knäpptysta kring t. ex. de olika datum som detta rimligen ägde rum. Överhuvudtaget har det lagts locket på generellt och man kan ana att en osund inställning råder, om att barn är föräldrarnas egendom och inte egna individer med egna rättigheter. Det är tyvärr ett samhällsproblem som avspeglas i många andra, mer eller mindre allvarliga, fall där barns rättigheter kränks "till förmån" för föräldrarnas viljor.
Vidare har vi problem i Sverige med att kvinnor mördas av sina män, 16 fall om året enligt uppgift de senaste 20 åren. Det här är också ett sådant fall. Men det påstås att kvinnan just i det här fallet "ville bli mördad".
Det är väldigt...annorlunda. Så allt som kan komma fram här, allt som borde kastas upp i ljuset, kunde vara mycket värdefullt för samhället i stort. Hur kunde detta ske? Hur kunde en till synes välfungerande och högpresterande familj gå under på detta sätt? Ok, att jag sällar mig till dem som tror att Oskar var mer eller mindre ensam GM och Hanna var mer eller mindre ett offer. Men det är inte vad som är viktigast. Att bryta tystnaden kring allt som hände och eventuellt ledde fram till detta, är nödvändigt för det allmännas bästa.
Barnen var hur som helst endast offer, liksom tyvärr alltför ofta.
Barnens behandlande läkare kom till tals när polisen förhörde honom och IVO granskade hans åtaganden. Därför är det svårt att förstå vad du menar när du skriver att läkaren borde ha berättat mer. Menar du att han skulle ha brutit mot patientsekretessen och berättat för allmänheten om barnen?
Polisen har också enligt lag sekretess att förhålla sig till när det kommer till döda gärningsmän. Trots detta fick vi en hel del information från dem som de fått samtycke från de anhöriga att röja. Mig veterligen mer än i något annat filicide eller familiecide. Menar du att även polisen skulle ha brutit mot lagen om sekretess för döda gärningsmän, utöver det som de anhöriga gett samtycke för?
Jag noterar att du accepterat polisens bedömning om att fadern dödade modern. Detta trots att polisen inte presenterat några belägg för det. Samtidigt accepterar du inte polisens bedömning om att det rörde sig om en suicidpakt. Detta trots att polisen presenterat flera belägg för det. Det får mig att tro att det inte är information som du saknar för att acceptera polisens slutsats.
Jag delar din uppfattning om att det är ett problem att vi har ett samhälle där barns rättigheter kränks av deras föräldrar. Föräldrar är i själva verket det skadligaste och mest dödliga som barn möts av och fallet i Bjärred är ett ovanligt obehagligt exempel på det - när båda föräldrarna är förövare.
I många fall av försummelse, misshandel och mord på barn är det endast en förälder som är förövare och inte sällan är det den andra föräldern som blir barnens räddning. I dessa ärenden har olika myndigheter upprättat möjligheter där de uppmuntrar den friska föräldern att signalera och be om hjälp, om barn far illa eller brott är på väg att ske (socialtjänst, polis och psykiatri). Dessa har alla enligt lag rätt att utöva tvångsåtgärder och ge stöd om de bedömer detta vara nödvändigt för att skydda barn.
Men vi har även ärenden där båda föräldrar är förövare. Dessa ärenden gör saken svårare eftersom det inte finns någon i hemmet som drar i nödbromsen om det börjar bli riktigt destruktivt. Ett område där barnen är utelämnade till att skolan eller sjukvården ska förstå vad som pågår i hemmet. Något som inte alltid syns och även om det syns och en anmälan sker, kanske det inte leder till någon åtgärd eftersom föräldrarna är i "maskopi" med varandra.
Barn som lever under sådana förhållanden är de mest sårbara vi har och samhället behöver bli bättre på att identifiera och upprätta fler möjligheter för dem att få hjälp. Det gör vi inte genom att förneka att de finns.
Så jo, polisens slutsats om att detta är ett ärende med två förövare är viktig. Inte bara för rättvisan i sig, utan även för vilka åtgärder som samhället behöver vidta så att de utifrån denna kunskap aktivt kan minska risken för att det händer igen.
