Varför börjar vissa människor sina svar med ”nej” eller ”nej men” även om de i resten av meningen menar ja? Särskilt vanligt verkar det vara vid intervjuer med medieovana idrottare och artister.
Varför börjar vissa människor sina svar med ”nej” eller ”nej men” även om de i resten av meningen menar ja? Särskilt vanligt verkar det vara vid intervjuer med medieovana idrottare och artister.
Försökt komma på ett bra svar. Men jag är fan helt lost.
Använder själv "Nej men vad kul att se dig!" till exempel eller "Nej men det är väl bra!" om någon frågar hur det är.
Fattar inte varför. Det låter ju onekligen rätt dumt och jag hittar ingenting som förklarar varför detta är en form av "mode" i språket.
Ironiskt med tanke på alla gånger man suttit och kollat på intervjuer efter hockey- och fotbollsmatcher och skrattat sig hes när man med farsan eller polaren man kollar med sagt "Jag sätter 100 spänn på att han börjar varje svar med NAEEEHHHHH" - det stämmer ju också varje jävla gång i varje intervju oavsett idrottsman typ.
Är nog en slags omedveten vana som byggts upp över tid. En annan modern klassiker i samma stuk är de som använder ordet "liksom" i var och varannan mening.
Ett annat inslag annat är det omedvetna eller den inbyggda vanan måste vara temperamentet i fråga om agreeableness. Folk är i olika utsträckning "förmögna" att säga nej och mena det. Vad nej betyder är att JAG ger dig konsekvenser om du inte går med på mina villkor och du kommer inte gilla de konsekvenserna. Det vill säga att vara disagreeable. Nu gissar jag att "nej" användare i den här kontext ofta syftar till indvider som "typ" har en inneboende längtan att kunna säga nej men enligt den egna erfarenheten inte är förmögna till det. Åter en undermedveten grej. Men varför de i det här fallet förefaller vara mera agreeable, och därför använder "nej" på ett felaktigt sätt.
Ett annat sätt att se på saken är att du i själva verket är disagreeable. Att din läggning är mot "nej"-sägande. Men det passar helt enkelt inte att alltid säga nej utefter dess innebörd. Varför nej benämns som en "ärlig" reaktion för att sedan fortsätta på ett tillmötesgående sätt genom att följa upp och exempelvis besvara en fråga med inslag av agreeableness. Att vara tillmötesgående.
__________________
Senast redigerad av Nuvarjagcynisk 2022-06-17 kl. 12:12.
Är nog en slags omedveten vana som byggts upp över tid. En annan modern klassiker i samma stuk är de som använder ordet "liksom" i var och varannan mening.
Folk som säger "liksom" och "ba" borde sitta i tukthus.
Ironiskt med tanke på alla gånger man suttit och kollat på intervjuer efter hockey- och fotbollsmatcher och skrattat sig hes när man med farsan eller polaren man kollar med sagt "Jag sätter 100 spänn på att han börjar varje svar med NAEEEHHHHH" - det stämmer ju också varje jävla gång i varje intervju oavsett idrottsman typ.
"Sudden" i Nilecity var en klockren parodi på det här sättet att prata.
