Jag har under många, många år lidit av ångestrelaterade problem (GAD, OCD etc) samt depressioner. Även missbrukat narkotiska preparat jag fått via vården (ångestdämpande och sömntabletter). Slutade till slut med all medicin som bara fick mig att må sämre, och bestämde mig för att möta alla mina demoner istället vilket jag gjorde.
Detta ledde till ett fantastiskt mående, som att vakna upp ur en dvala. Mina vänner och föräldrar sa att jag var som en ny person. Plötsligt var jag den mest positiva personen i mina kretsar och alla ville umgås med mig då jag spred good vibes. Livet började leka, bra jobb, ny tjej, tog upp mina hobbies igen osv.
Men så tog det slut med tjejen för 10 månader sen och i samband med det gick jag ner mig totalt. Det var som ett tungt täcke drogs över huvudet på mig, totalt oproportionerligt med uppbrottet som egentligen inte var så farligt (dock det tredje i streck på 5 år). Sedan dess har jag gått omkring med en tung energi i kroppen som rör sig från hjärtat/bröstet, upp i halsen (kliar/sticker) och upp i huvudet så att jag blir yr och får stark tinnitus.
När det är som starkast förlorar jag all energi och blir mer eller mindre sängliggande. Jag blir EXTREMT bitter och arg och hatisk (mest mot mig själv) och stöter bort alla människor. Jag går in i rädslebaserade tankar och ser livet otroligt mörkt. Det är dock ingen depression för jag är medveten om detta och kan relativt enkelt vända det genom positivt tänkande och framför allt träning. Men det kryper tillbaka igen och tar över mig mer och mer.
Det är som en dense/tung energi alltså, som rör sig i kroppen och när det är i ansiktet/huvudet blir min näsa täppt samt som sagt hög tinnitus på en nivå att jag får svårt att höra vad folk säger. När det sitter i halsen kan jag få svårt för att prata och får harkla mig. Ibland när det är i halsen är det som att jag blir depersonlifierad och det blir som att jag hör min egen röst utifrån. Mycket märkligt.
Jag har varit hos läkare flera gånger och dom har inte hittat något. Varit hos psykolog som bara tjatade om att jag måste börja med ADHD-medicinen igen. Grejen är att jag kan dölja det jävligt bra. Har ett högavlönat chefsjobb med personalansvar och ingen som vet om hur jag mår. Vissa dagar har det varit svårare att dölja än andra, men jag har hittills lyckats.
Det är dock förbannat jobbigt och jag vet inte hur jag ska bli av med det. Dom gångerna då jag tillfälligt får bort det mår jag SKITBRA, vilket jag egentligen har all anledning att göra med mitt jobb och situation i allmänhet. Men dagen efter är det tillbaka. Ska göra en brainscanning snart för att utesluta tumör i hjärnan, men har svårt att tänka mig att det är det.
Någon som har något förslag på vad det kan vara?
Detta ledde till ett fantastiskt mående, som att vakna upp ur en dvala. Mina vänner och föräldrar sa att jag var som en ny person. Plötsligt var jag den mest positiva personen i mina kretsar och alla ville umgås med mig då jag spred good vibes. Livet började leka, bra jobb, ny tjej, tog upp mina hobbies igen osv.
Men så tog det slut med tjejen för 10 månader sen och i samband med det gick jag ner mig totalt. Det var som ett tungt täcke drogs över huvudet på mig, totalt oproportionerligt med uppbrottet som egentligen inte var så farligt (dock det tredje i streck på 5 år). Sedan dess har jag gått omkring med en tung energi i kroppen som rör sig från hjärtat/bröstet, upp i halsen (kliar/sticker) och upp i huvudet så att jag blir yr och får stark tinnitus.
När det är som starkast förlorar jag all energi och blir mer eller mindre sängliggande. Jag blir EXTREMT bitter och arg och hatisk (mest mot mig själv) och stöter bort alla människor. Jag går in i rädslebaserade tankar och ser livet otroligt mörkt. Det är dock ingen depression för jag är medveten om detta och kan relativt enkelt vända det genom positivt tänkande och framför allt träning. Men det kryper tillbaka igen och tar över mig mer och mer.
Det är som en dense/tung energi alltså, som rör sig i kroppen och när det är i ansiktet/huvudet blir min näsa täppt samt som sagt hög tinnitus på en nivå att jag får svårt att höra vad folk säger. När det sitter i halsen kan jag få svårt för att prata och får harkla mig. Ibland när det är i halsen är det som att jag blir depersonlifierad och det blir som att jag hör min egen röst utifrån. Mycket märkligt.
Jag har varit hos läkare flera gånger och dom har inte hittat något. Varit hos psykolog som bara tjatade om att jag måste börja med ADHD-medicinen igen. Grejen är att jag kan dölja det jävligt bra. Har ett högavlönat chefsjobb med personalansvar och ingen som vet om hur jag mår. Vissa dagar har det varit svårare att dölja än andra, men jag har hittills lyckats.
Det är dock förbannat jobbigt och jag vet inte hur jag ska bli av med det. Dom gångerna då jag tillfälligt får bort det mår jag SKITBRA, vilket jag egentligen har all anledning att göra med mitt jobb och situation i allmänhet. Men dagen efter är det tillbaka. Ska göra en brainscanning snart för att utesluta tumör i hjärnan, men har svårt att tänka mig att det är det.
Någon som har något förslag på vad det kan vara?
