Citat:
Ursprungligen postat av
53280
Vid den här tidpunkten 1991 så var det Ingvar Carlsson som styrde Sverige, då hade vi skyhöga skatter och sosse inflation. Tom Astrid Lindgren protesterade emot skyhöga sosseskatter.
Även räntor på 500%. Sedan kom Carl Bildt och fick Sverige ekonomi på fötter ingen. Det finns visa likheter med 1991, vi har ett Krig. 1991 så var det Irak som gick in i Kuwait . Nu har vi Ukarina. Vi har sossar vid makten, då hade vi den icke folkvalde statsminstern Ingvar Carlsson och idag var den icke folkvalde statsministern Margaret Andersson.
Snabbt stigande livsmedelspriser fick inflationen att öka oväntat mycket i maj.
Enligt måttet KPIF steg inflationen i årstakt till 7,2 procent, enligt Statistiska centralbyrån (SCB). Det är den högsta uppmätta nivån sedan 1991.
https://www.dn.se/ekonomi/inflationen-lyfter-till-7-2-procent/
Sossarna drev på inflation som du säger. Men detta var på 70-talet, inte 90-tal eller ens slutet av 80-talet.
Det var också då på 70-talet som Astrid Lindgren skrev sin Pomperipossa-artikel. Den grundade sig i att marginalskatterna var över 100%. I hennes fall innebar det att hon förlorade pengar för varje bok som köptes.
Så detta är två saker (fast de hänger ihop om än löst).
Marginalskatterna var helt ohemula och många rika packade väskorna och flydde Sverige. Men det hänger inte ihop med inflationen på 70-talet.
Löneökningarna på 70-talet var helt galet höga. De var inte kopplade till motsvarande produktivitetförbättringar. Vilket ledde till döden för bl.a. varvsindustrin och tekoindustrin. Sverige hade varit ledande nation inom varv men iom detta flyttade den bort från Sverige för gott. Sossarna visste detta såklart och de uppmuntrade detta. De kallade detta ”omvandlingstryck”. Brancher som inte kan betala sina arbetare utan att dö ut, förtjänar att dö ut så arbetskraften kan flyttas till andra sektorer.
Löneökningarna var en stor faktor.
Den andra stora faktorn är skatten. I inflation ingår skatt som prishöjare så klart. Man höjde alla möjliga skatter på 70-talet. Inkomskatt, arbetsgivaravgifter och moms. Allt sånt leder till ökade priser. Dvs inflation.
Vad gör sosserier då när man har fast växlingskurs? De devalverar valutan. Flera gånger.
Sveriges konkurrenskraft minskade enormt då.
Ingvar Carlsson kom in på slutampen när det var uppenbart att Sverige med sossarna vid rodret had drivit in en ekonomisk återvändsgränd.
Kjell Olof Feldt, Sveriges finansminister då, beskriver det dramatiskt och mycket läsvärt i hans bok ”Alla dessa dagar” från ca 94. Jag läste den då när den nyligen kommit när jag själv läste nationalekonomi. Den var kusligt aktuell då, mitt i den extrema lågkonjuktur som rådde då, och att läsa upptakten och som förklarade varför Sverige blev hårdare drabbat än jämförliga länder var mer spännande än alla kriminalromaner sammantaget. Detta var trots allt på riktigt.