Mmm jag menar att försvunna norrmän i Sverige i huvudsak ser ut att ha rört sig direkt från eget territorium och in på vårt, men på det hela förblivit i omedelbar närmiljö och i en likartad eller något (topografiskt) skiljaktig miljö, högre eller lägre än, eller plan, men alltså fysiskt direkt angränsande. Eventuellt var ett fall istället faktiskt vid Bottenhavet, men då väl för att åka skoter. (Edit: Nej, fel av mig, västerbottnisk fjällvärld — det bryter alltså inte mönstret heller.)
Samtliga fall är f ö en fråga om fler än en person som försvinner. De är ”på tur”, i sällskap. Vilket nog inte ska ses som att norrmän inte klarar att hålla reda på sig själva ens i sällskap (jämfört med TJ som bara kunde lita till sig själv) — utan mer som att den kollektiva turen sker under omständigheter som den ensamme inte gärna skulle ge sig in på, och att detta då har ngt med försvinnandet att göra. Och att viss distraktion av varann som flertalet kan ge samt av plötsliga väderomslag som är svårt att behärska för vem som helst. Och som då, i ett sånt fall, är en tyngre grund till förklaring än det faktum att det rör sig om norrmän endast.
Betydelsen av övermod i enskilda fall är fortsatt en okänd faktor.
Men alltså, norrmän åker inte till Sverige för Sveriges skull. Eller för att ”komma bort”.... eh, utan i princip för att egentligen förbli hemmavid och slippa lära sig nåt nytt. Åtminstone de som försvinner.
Man ska kanske inte bli stött över detta som svensk. Men en aning oförskämt kan det ju kännas. Möjligen åker de hem igen för att handla också...
Fattas bara att Terje gav sig ut på stöldturné. Eller för att dumpa farligt avfall. Eljest kan han ju faktiskt framstå som rätt sympatisk.
Begreppsapparaten kanske blir en gnutta tydligare om vi kallar det för transterritoriell i stället för transkontinental. Att ta sig över åt östersjösidan till. Som Terje ju gjorde.
Att somliga norrmän anges som bara försvunna medan andra också kallas saknade fäster jag inget avseende vid...
Och till sist då: det är svårt att undgå slutsatsen att norrmän ändå synes ha en mycket större benägenhet att komma bort ju närmre hemma de är.
Här står Terje i ensamt majestät som den norrman som åtminstone kom bort när han var långt hemifrån. Han blir lite av en ny fritjof nansen, men med ett tragiskt slut. Så vitt vi känner till.
Som lite tillnyktrande avslut får väl fyllas i att TJ jämförelsevis trots allt höll sig till miljöer som vanligen... inte väljs just för risken att komma bort.
__________________
Senast redigerad av Lonnrot 2022-06-11 kl. 20:40.
Senast redigerad av Lonnrot 2022-06-11 kl. 20:40.
