Varför har Beck filmerna blivit så otroligt dåliga?

De som är bäst i nya filmerna är polischefen som spelas av Jonas Karlsson, samt Grannen som fortfarande håller stilen. Resten är av skådisarna är kass.

Håller med direkt när man läste titeln och handlingen så klinga det inte bra.
Själv gillar jag Alex Beijer karaktär, det kittlar till lite i baguetten.

Ser du på Beck fortfarande? Slutade själv titta för rätt många år sedan. Innan Guldvald slutade i serien. Han från Rederiet är för jäkla fel och de flesta andra också. Svenska kriminalare var väldigt bra förr på 80-90 tal när det fanns bra skådespelare. Alan Svensson, "Skacke" osv.
Även Beck är dålig och det är synd för den skådisen var väldigt bra som beck om man tittar på äldre filmer. Men han blev dyster och tråkig. Jag tycker serien var lätt att sluta följa. Magin tog slut och det fanns inget hopp för uppföljarna.

Men snälla, skilj på Beck-filmerna och Sjöwall-Wahlöö-filmatiseringarna. De har väl ingenting med varandra att göra.

Jag slötittade på Money man ikväll och hamnade här när jag började fundera på om någon det gjorts några vettiga Peter Haber-Beck. Jag vet inte hur usla de nya filmerna är men det var verkligen inte så bra förr heller. Det känns som film gjort för dumskallar där man inte kan gestalta någon som skurk utan att göra de till serietidningssociopater som kastar spädbarn från höghus.

Jag skriver egentligen mest för att jag läste någon tycka att de nya filmerna var förstörda av marxism. Jag antar att det inte egentligen finns någon risk för att bokläsande men vill uppmana den som känner så att ta det varsamt med själva bokserien som slutade så här:
"Felet på dig, Martin är bara att du har fel jobb. I fel tid. I fel del av världen. I fel
system. – Skulle det vara allt? – Ungefär, sa Kollberg. Då säger jag X. X som i Marx."

De har faktiskt åldrats dåligt. Även de som jag alltid har tyckt var bra från 1997. När man var runt 15 år så tyckte jag till och med att de var väldigt bra. Känns som filmer ,om inte för dumskallar, så i alla fall för tonåringar. Speciellt moneyman och gavlingfilmerna.

Ändlösa franchises av den här sorten som håller på länge med små möjligheter till förnyelse (annat än att byta in nya skådespelare då och då) brukar falla ihop med tiden. Jämför med Polisskolan-filmerna, eller förstås de sista 3-4 Star Wars-filmerna. Beck (alltså den med Peter Haber) är ju i princip en enda lång serie tv-filmer med ständigt samma poliser och det finns inte så mycket att göra av det, kan jag tro...

För att Gunvald Larsson inte är med

Det går ju förstås att göra något riktigt bra av det om man har bra manus, kompetenta skådisar och regissörer som vet vad de pysslar med. Bort med pk-tramset, bort med wokeeländet och satsa på trovärdig dialog.

Sverige har duktigt folk i filmbranschen men dagens filmklimat är alldeles för fegt. Jag skulle vilja se ett samarbete mellan exempelvis Michael Marcimain och Björn Runge. Gärna ihop med skådisar som Peter Andersson och Göran Ragnerstam.

Danmark har länge varit mycket bättre på deckare och polisfilmer än Sverige - Pusher, Mordkommissionen osv - jag tror det beror på att de jobbar mer både på manus och trovärdig regi. Manus i svenska filmer & tv-serier är ofta ganska taffliga och det känns som att manusbranschen inom svenska tv-deckare och spänningsdrama länge har dominerats av ett rätt litet antal personer: makarna Börjlind (som skrev många av Beck-manusen), Firma Tre Vänner, Lars Bill Lundholm, Cilla Jackert osv.

Jag har för mig att Tre Vänner skapade ett par av mina favoriter - Jakten på en mördare; Veronika respektive Lögnen..

Säkert, jag menar inte att de måste skriva dåliga manus hela tiden, men det har funnits ett slags oligopol i branschen. Samma namn återkommer ständigt om och om igen.

Som en positiv överraskning kan jag nämna filmen Borg (om Björn Borg och McEnroe). Väldigt välgjord film på många sätt - och den lyckas med något som många moderna svenska regissörer vill göra, men som de oftast misslyckas med; att skapa scener med ganska få repliker, ruvande mångtydig tystnad och personer som liksom delvis pratar förbi varandra - och som leder till urladdningar. Det här är svårt att göra, men i Borg lyckas det hela tiden, och en del av förtjänsten måste nog tillfalla manuset. Vem var det då som skrev manus? Jo, Ronnie Sandahl, en kille jag verkligen inte hade några förväntningar på alls.