Lura barnen för att förenkla livet

Med inspiration av (FB) Vad hade ni för roliga föreställningar/tankar när ni var barn?

till mina pågar sa vi
"gör si annars ringer vi farbrorn/gubben"
ingen aning varför men de var svinrädda för honom

det kunde ju inte överdrivas men ibland behövde man knappt säga det för att de skulle äta upp grönsaker eller stänga av tv

vad har ni för vita lögner med barnen?

Har ni inte hjälm på er när vi cyklar så tar polisen Mamma och pappa 😂

Måste städa för att bostadsbolaget skulle göra husesyn.

Katten/ hunden är inte död, vi skickade den till en gård på landet så den kunde få ströva fritt och vara lycklig och fri.

Man ska ju aldrig egentligen lura barn, för barn växer upp och glömmer inte lögnerna man har dragit..
Lögnerna "biter en i svansen"!

Ungarna ville gärna springa ner i källaren, vilket inte var okej för min del. (Mitt vinförråd). Det jag narrades med var att "ni vet väl om att det spökar där!". De struntade i källaren därefter. "Hu, det spökar i källaren!!".. Tycker jag är en vit liten lögn..

Har inga sådana lögner för mina barn.

Istället förklarar jag för dem varför jag gör som jag gör, eller varför jag ber dem om vad jag ber dem om. Det har funkat oväntat bra, vilket så klart bara stärkt mig i agerandet, det i sin tur har lett till att barnen har stort förtroende för mig, litar på vad säger, och också att de accepterar i stor utsträckning. Men det kommer också så klart med ömsesidig respekt, barnen vet att de får sin vilja igenom om det inte finns någon anledning emot.

Funkar bra när ungarna är väldigt små, typ dagis.
Men man köper sig i princip bara lite tid. När ungarna blir pyttelite äldre, typ lågstadiet, så kommer frågan garanterat tillbaka. Tänk i regeringssammanhang att "justitieutskottet" börjar jaga dig efter sanningsenligt svar..

"Vaffö fösvann Vovve Vovvelito, han e väl inte dö?"
-Ungefär så. Om nu vovven som dog hette "Vovve Vovvelito". Var bara ett random exempel på husdjurets eventuella namn.

Biter en i svansen! (Lögnerna alltså, även om de är väldigt vita från start).

När vi avlivade vår hund, för att han inte skulle behöva lida mer, så var barnen självklart med och fick ta farväl. Ett av barnen öppnade fönstret, så att hundens själ kunde komma ut och fara upp till himlen.

Hunden kremerades sedan, och när askan kom var barnen med och spred ut den på baksidan. Där vet de nu att vår förra hund finns.

exakt, bland det viktigaste med husdjuren är att barnen förstår bortgången
som nämnts är en av de vita lögner man absolut inte ska ljuga om

Exakt så. Man ska aldrig ljuga till barn (eller väljare till hösten, hehe) men man kan utesluta detaljer som barnen är för unga för att förstå/"klara".

Lite "ålderscensur" förespråkar jag, utan att för den delen "ljuga" inför barn etc.
Dvs. man "skippar" blodiga detaljer som inte är lämpade för yngre. Annars å ska man vara sanningsenlig.

-My 2 cents.

Det där e ju inte sant! du kan aldrig haft barn! dom går på allt!

Det går som regel inte att lura barn, de förstår mycket mer än du inser. Det är du som är inceln här.