2022-06-08, 11:37
  #1
Medlem
Johannes.Gothis avatar
På sidan 217 i Laterna magica skriver Ingmar Bergman om en skådespelare utan att nämna namnet. Vem var han? Tacksam för svar!

Om ni inte har boken hemma är alla fakta dessa, enligt Ingmar Bergmans beskrivning: En av Sveriges största skådespelare. Spelat oräkneliga kungar, hjältar, skurkar, livslögnare, komiska stollar, strindbergsgestalter. Cirkulationsrubbning vänster ben vid 77 års ålder. Vägrade operation. Fortsatte spela. Vid denna tidpunkt arbetade Ingmar Bergman på Dramaten (personen måste alltså fylla 77 ungefär när IB arbetar på Dramaten). Arg för att IB gjort om hans artistfoajé till lunchrum, och flyttat honom från Stora Scenen till Lilla. IB lät honom inte spela Kung Lear. Hans roller upphörde. Släpade sig till teatern varje dag. Ställde sig vid anslagstavlan, orakad, otvättad, berusad. Hypnotisk blå blick. Haffade förbipasserande och skrek ut sitt hat mot ”Hitler-Bergman”. Har spelat Den Okände, Hamlet, Rickard III, Ölander, Hickory, Fadren, Brendel, Kapten Edgar, Orin, James Tyrone, Oidipus, Pius VII, Officeren, Gustav Vasa, Göran Persson, Gubben Hummel, Gustav III, Karl XII.

Dess ledtrådar måste räcka för någon som är mer bildad än jag.
Citera
2022-06-08, 11:52
  #2
Medlem
macys avatar
Lars Hanson förmodligen.

Ur Tommy Berggrens memoarer:
Citat:
Så Ingmar Bergman fick vid det tillfället lämna teatern med svansen mellan benen. När han själv blev chef såg han till att dom aktörer och regissörer som var sammankopplade med Karl Ragnar Gierows framgångsrika år som teaterchef fick gå. Olof Molander, som var den störste Strindberg- och O’Neillspecialisten, och som tillsammans med Lars Hanson byggde upp Dramatens världsrykte, blev avskedad. Anders Henrikson, Uno Henning och flera av dom äldre aktörerna blev avskedade. Lars Hanson blev avskedad. Dessa herrar var dom stora skådespelargenierna. Dom hade kunskap och integritet. Det var personer som verkligen kunde något om teater och som alltid framställde sina rollskapelser utan alltför mycket regi. Dom tyckte inte Bergman var så viktig och prästsonen från Östermalm blev riktigt skakis inför dessa giganter.

När Ingmar Bergman såg till att Lars Hanson slängdes ut ur sin loge, och därmed visade på att han inte längre var välkommen på teatern, var det att sända Hanson mot en säker död. Så grymt och fullkomligt obegripligt. Och när Lars Hanson gjorde sin sista föreställning var ingen där från teaterledningen, inte minsta hyllning. Obegripligt och skamligt. Han var ju en av världens främsta skådespelare och hade burit Dramaten på sina axlar under femtio år. Hade han då inte kunnat få sitta kvar i sin loge denna sista tid i sitt liv, läsa tidningen och träffa unga skådespelare som ville lyssna och lära av honom? På ett respektfullt och vänligt sätt borde man sagt att han kunde vara kvar i sin loge och att han alltid var välkommen till teatern där han hade gjort sina geniala rolltolkningar under ett halvt sekel och han hade kunnat fortsätta spela mindre roller. Hur kunde dom där jävla fårskallarna i ledningen behandla den största teaterkonstnär som det här landet har haft på det sättet!

Lars Hansons sista framträdande blev i Stig Dagermans Den yttersta dagen.

I en efterskrift skriver Iwo Wiklander att han fyra månader efter sista föreställningen träffade honom i Drottninggatsbacken:

”…*Nu verkade han fullständigt vansinnig och skrek att han skulle mörda nazistdjävulen Ingmar Bergman. Han påstod att Bergman hade sparkat ut honom från Dramaten som en skabbig hund. Med sin tordönsstämma skrek han, så att det ekade i husen på Drottninggatan: ’Tänk om Hitler vunnit kriget! Då hade Hitlerjesus (Ingmar Bergman) varit med om att halshugga regeringsmedlemmarna jäms med ändan! Nu ger dom den där jävla nazisten miljoner och obegränsad makt att agera som Belsenbödel på Dramaten! Men jag ska döda den fan!’”

Dagen efter var Lars Hanson död.
__________________
Senast redigerad av macy 2022-06-08 kl. 11:55.
Citera
2022-06-08, 12:01
  #3
Medlem
Johannes.Gothis avatar
Citat:
Ursprungligen postat av macy
Lars Hanson förmodligen.

Tack. Han var 77 år gammal 1963–1964. Dog 1965. Gåtan löst?
__________________
Senast redigerad av Johannes.Gothi 2022-06-08 kl. 12:06.
Citera
2022-06-09, 17:52
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Johannes.Gothi
Tack. Han var 77 år gammal 1963–1964. Dog 1965. Gåtan löst?

Idag finns inga skådespelare på Dagens Dramaten än Börje Ahlsteth som är så skickliga som de som fanns förr, Tommy Berggren skrev i samma biografi som är citerad av föregående att dagens Skådespelare klarar inte av att ställa sig vid avgrunden och stirra ner i mörkret, de spelar på ett ytligt plan, en stor anledning till att i stort sett alla stora dramatiska skådespelare var så alkade var att de tillvaratog vartenda livstrauma, de sökte medvetet konflikter för att djupodla alla känslor som kom med det, de missbrukade förhållanden och lekte ibland med de var ihop med för att använda allt sedan känslomässigt i någon roll.
Jag är uppväxt med TV-teatern på 70-talet och jag såg mycket där och det var för sin tid fantastiska rollprestationer, samma sak med de två längre TV serierna Hem till Byn och Hedebyborna med många skådespelare från Göteborgs Statsteater och några få från Dramaten, Det som satte sig djupt i mig var Ingvar Kjellson, Per Myrberg och Lena Brogrens trio i första säsongen, det är skådespeleri på hög nivå, sånt ser man inte idag alls.
80-talisterna och de som föddes efter är oerhört curlade och tål inte att som skådespelare hanteras ovarsamt, därför blir aldrig skådespeleriet inte bättre för de kan inte spela saker de aldrig upplevt, ingen svensk skådespelare skulle inte klara av att spela en koncentrationslägerfånge för de kan inte relatera till oerhört smärtsamma saker i sitt liv för de har aldrig sökt mörkret inom sig, och aldrig låtit någon annan göra det åt dem, då kallar de sådana saker för trakasserier.
Citera
2022-06-12, 21:58
  #5
Avstängd
Citat:
Ursprungligen postat av Mr-Mr
Idag finns inga skådespelare på Dagens Dramaten än Börje Ahlsteth som är så skickliga som de som fanns förr, Tommy Berggren skrev i samma biografi som är citerad av föregående att dagens Skådespelare klarar inte av att ställa sig vid avgrunden och stirra ner i mörkret, de spelar på ett ytligt plan, en stor anledning till att i stort sett alla stora dramatiska skådespelare var så alkade var att de tillvaratog vartenda livstrauma, de sökte medvetet konflikter för att djupodla alla känslor som kom med det, de missbrukade förhållanden och lekte ibland med de var ihop med för att använda allt sedan känslomässigt i någon roll.

Jag är uppväxt med TV-teatern på 70-talet och jag såg mycket där och det var för sin tid fantastiska rollprestationer, samma sak med de två längre TV serierna Hem till Byn och Hedebyborna med många skådespelare från Göteborgs Statsteater och några få från Dramaten, Det som satte sig djupt i mig var Ingvar Kjellson, Per Myrberg och Lena Brogrens trio i första säsongen, det är skådespeleri på hög nivå, sånt ser man inte idag alls.

80-talisterna och de som föddes efter är oerhört curlade och tål inte att som skådespelare hanteras ovarsamt, därför blir aldrig skådespeleriet inte bättre för de kan inte spela saker de aldrig upplevt, ingen svensk skådespelare skulle inte klara av att spela en koncentrationslägerfånge för de kan inte relatera till oerhört smärtsamma saker i sitt liv för de har aldrig sökt mörkret inom sig, och aldrig låtit någon annan göra det åt dem, då kallar de sådana saker för trakasserier.

Jag har också intrycket att dagens skådespelare på tv och film (i Sverige i alla fall) inte är upptränade via scenen, en levande teaterscen där man möter de andra skådespelarna och publiken varje kväll. De kommer inte från det hållet och har därmed inte övat upp den sidan av hantverket och "groovet", ofta kommer de istället in via olika tv-serier och B-filmer men har ingen vana vid verkligt ensemblespel på scen. De gör att de mer eller mindre saknar djup och botten i sitt spel.

I princip alla skådisar i svensk film från 30-tal till tidigt 90-tal kom från scenteatern och många av dem fortsatte att jobba med teater parallellt med film och tv. Ingmar Bergmans filmer och skådisar är typexempel på detta: nästan alla hans skådisar från Birgit Tengroth och Max von Sydow till Stina Ekblad kom från teatern. Och då handlade det om teater som vände sig till en någorlunda bred publik, inte experimentella produktioner typ performancekonst eller Svensk Symbolistisk Teater (de där som gjorde "Romarrikets undergång" i Malmö för en del år sedan).

Tyvärr görs skådespeleriet idag mestadels på rutin.
__________________
Senast redigerad av HepCat-X 2022-06-12 kl. 22:02.
Citera
2022-06-13, 03:47
  #6
Medlem
^^ Vi har i tråden fått flera insiktsfulla synpunkter på skådespeleri förr och nu.

För att svära lite i kyrkan och ge perspektiv, vill jag hävda att 1900-talets förra hälft skolade en viss typ av skådis -- det skulle vara teaaaater -- man skulle ha dödligt allvarlig inlevelse, om man så bara sa att man skulle gå ut och ta en promenad.

Dramatenskådis av typen Lars Hanson: "Jag ska nu... gå ut... och ta... en promenad."

Modern skådis präglad av 60-talets nyenkelhet: "Jag ska nu gå ut och ta en promenad."

Den förra stilen var pretentiös, på gott och ont. Bra att ta till om man skulle prata om DÖDEN och liknande saker.

Den senare stilen var mindre pretentiös, dög bra för att gestalta vardagen, men kommer möjligen till korta när djupa existensiella frågor måste behandlas.

Jag kan uppskatta Lars Hanson och hans gelikar I SITT SAMMANHANG (= gamla filmer) -- men -- skulle man idag, i en modern produktion av vilket slag det vara må, spela med den gamla Dramatenstilens åtbörder skulle det verkar rakt löjligt.

My two cents.
Citera
2022-06-14, 07:41
  #7
Medlem
Den åldrade Lars Hanson sa till sin musa:

"Allt är förbi. Jag får inga roller."

Men då sa musan:

"Ånej, allt är inte förbi..."

"Vad menar du?"

"Än återstår dig din sista roll... din största roll..."

"Ut med språket!"

"Du ska spela huvudrollen i tragedin, 'Den firade skådisen som på sin ålders höst inte fick några roller'. Gå nu ut och spela den med stil."

Hanson gjorde det, dock glömde han det där med stil. Han kallade den nye teaterchefen Hitler osv.

Det slutade med att Hanson gick hem till sitt. Väl hemma mötte han en bleksiktig figur i svart kåpa.

"Vem är du?" frågade Hanson.

"Jag är Döden", sa Döden. Men det är en annan historia.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in