Varför känner kvinnor solidaritet med sitt kön, men inte män till sitt?

Du börjar bli tråkig nu. Upprepningar och gnäll och inget av substans.

Det var roligt en stund, sen har din gnällighet bara ökat - så vi avslutar här tycker jag.

Du hittar på. Män skvallrar inte en promille av vad kvinnor skvallar.
Dina erfarenheter får stå för dig.
Men kvinnor behöver "prata av sig", dvs skvallra. Det behöver inte män.
Generalliseringar, javisst. Det kan skilja sig lite av erfarenhet på individnivå. Men att just en feminist som du råkar ha stött på undantaget låter jag gå till kategorin "extremt sammanträffande att just du råkat fått undantagets vatten på din feminist-kvarn så du har nått att bidra med i denna fråga".

Det finns två sätt att se på saken:

1. Staten betalar för att barnen skall få vara med sina föräldrar. Vill man maximera den tiden är det rationellt att låta varje familj bestämma själva.

2. Staten betalar för att föräldrarna (båda) skall få vara med sina barn. Vill man maximera den tiden är det rationellt med 50/50.

1. är en mer liberal hållning medan 2. ligger mer åt socialistisk ingenjörskonst.

2. Tilltalar dem som anser att likautfall alltid är det mest jämställda.
1. Tilltalar dem som tycker att den enskilda familjen klarar av att bestämma över och planera sin tillvaro i så stor utsträckning som möjligt.

1. Skulle kunna utökas till att omfatta mer än enbart föräldrar om man tycker att det är bra om så mycket som möjligt, för barnens skull, tas ut av den föräldraledighet som ges.

Alternativ 1 är inte rationellt om man vill ha ett jämställt samhälle. Staten skall inte betala för ojämnställda villkor.


Hela idén med föräldrapeng är socialistiskt ingenjörskonst - gillar man inte det bör förespråka att det avskaffas helt och att föräldrarna som förr i tiden själva får lösa det ekonomiska/barnpassningen under den perioden.


Nej, däremot "lika villkor".

Inget hindrar dig att planera hur du vill för din familj - staten bör dock inte betala för och cementera orättvisa villkor.

Eller så gör vi som förr -- föräldrarna får själva bekosta och planera för sina barn ... ungefär som i många andra länder t ex USA

Eftersom du börjar med att presentera en politisk åsikt som sanning så så börjar du således med att stänga dörren för diskussion.

Till skillnad från dig visade jag på att det går att tycka olika och in bästa fall hitta en lösning som gör alla och inte bara extremister och gaphalsar glada. Det första steget mot detta är att erkänna att det finns olika åsikter. Det misslyckas man med om presenterar sina egna åsikter som sanning.

Hela ditt efterföljande resonemang präglas av samma absoluta och onyanserade påståenden karaktäriserade av idén om att det finns en sanning och en lösning och att om det inte passar så skall man inte ha något. Löjligt.

Man kan tycka olika om vad som är bäst - men vill man ha ett jämställt samhälle så skall inte staten betala för att upprätthålla och cementera ojämställdhet.

Det finns inga alternativa sanningar till det.

Precis en sådan respons man kan förvänta sig av en inskränkt antifeminist.

Nja, problemet i ditt sätt att resonera är att du tror att det finns en "sanning" här, när det egentligen handlar om olika åsikter både vad gäller mål och medel. Bästa lösningen är att mötas i en demokratisk dialog. Alla kan inte få som de vill men det kan gå att hitta mer eller mindre optimala lösningar som gör så många som möjligt glada, lyckliga, fria o.s.v.

Visst kan man sätta sig och sura med armarna i kors i ett hörn och veta bäst som du gör eller så är man konstruktiv och resonerar med argument som inte bygger på idén om en och endast en väg till Utopia.

För övrigt bygger naturligtvis 50/50-principen på att idealet är 50/50, ergo likautfall, för föräldrar. Barnen ingår som någon slags bisak. Konstigt att inte kunna stå för att likautfall är idealet när man propagerar för det. Likautfall för föräldrar. En intressant aspekt här är att höra hur vi gör med ensamstående föräldrar, de bör väl bara få 50% de med? Annars blir de väl hemma för länge?

"Social ingenjörskonst" använde jag i Karl Poppers betydelse vilket du antagligen förstod men valde att fultolka för att slippa komma med egentliga argument.

Föreställningen att den som har synpunkter på hur skattemedel används – men inte ställer upp på just micro113:s jämställdhetsdefinition – att denne endast har rätt att vilja ha det som i USA med obefintlig fördelningspolitik är även det ett argumentationsfel.

Ni har i stort rätt båda två men beskriver verkligheten på ett sätt så att ert kön framstår som bättre.

Kvinnor kommunicerar mer. Kvinnor skvallrar mer. Båda dessa är korrekta beskrivningar.

Kvinnor är rakare och ärligare (med hur de mår). Män är rakare och ärligare (med vad de tycker).

Även detta korrekt.

Så om vi nu gör en kvinnovänlig tolkning får vi:
Kvinnor kommunicerar mer och är rakare och ärligare.

Om vi gör en mansvänlig tolkning får vi:
Män skvallrar mindre och är rakare och ärligare.

Hade först inte tänkt att svara, för det var just inget svar.

Du brukar ha mål i mun. Och hjärna bakom orden. Därför är det kul att debattera med dig. Det är en utmaning och det är kul.

Jag tänker inte gå in på din förolämpning om att du kallar mig ”inskränkt”.

Men jag funderade på ”antifeminist”.

Vad är det för begrepp egentligen?

I 1900-talets värsta diktatur, Sovjetunionen, förföljdes och straffades alla motarbetade kommunismen.

Men vad är ”antifeminism”? För mig låter det som en sunt och friskt tänkande människa.

Totalitära ismer gör att man måste balansera på en klippkant hela tiden. ”Är du med oss eller inte?”

Det normala är verkligen inte feminism. Den är sträng och befallande som totalitära ismer är.

Den brännmärker och bestraffar alla som inte bara är emot den men också de som bara försöker hålla sig neutrala.

Det är ”är du inte med oss så är du emot oss”.

Om vi säger så här, jag är emot feminism, som du vet.

Men har har verkligen inget emot kvinnor som så. Jag är för jämlikhet. Som i ”likhet inför lagen”. Spelar ingen roll om du är aldelsman, kvinna eller barn. Alla bör bli behandlade som jämlikar.

Lagarna styr staten och myndigheter och alla bör bli behandlade lika.

Men kommer vi utanför lag och stat så får individer och deras organisationer som företag och föreningar göra som de vill.

Feminister håller inte med mig. De vill inte bara in och styra enskilda organisationer. De vill även borra sig in i familjer och detaljstyra där också.

Feminsmen lär ha skapats av liberaler. Men har kapats av socialister som en ”affärsmöjlighet” att byta klass mot kön och förvred feminismen från en libaral friheterlig rörelse till en befallande socialistisk rörelse.

Att kalla nån ”antifeminist” är som är kalla nån ”antivegetarian”.

Varför kallar du att "prata av sig" för skvaller?

Självklart behöver män "prata av sig". Men de hänger sig eller "råkar" frontalkrocka med en lastbil istället.

Och ja, enligt min erfarenhet skvallrar män lika mycket som kvinnor. Det står jag för. Men du hade något vetenskapligt underlag på att "män skvallrar en promille av vad kvinnor skvallrar"? Posta ditt material och ge mig ett sammandrag som bevisar ditt påstående.

Varför kallar du mig för feminist? Antifeminist.

Män är självständiga och kan tänka själv. Samt respekterar vi olika åsikter.
De hatar ömkande och skit från andra.

Kvinnor går efter strömmen och kan inte resonera själv, bara i grupp, där den mest aggressiva kvinnans åsikt vinner.
De älskar när andra tycker synd om dem.