Ursprungligen postat av
Ola Schubert
Den ryska cancersvulsten försöker att lägga under sig områden i Donbass och rycker, sakta framåt. Men det hela verkar utveckla sig till ett utnötningskrig, a WW1 där, dock med viss rörlighet.
De ukrainska styrkorna lider ganska stora förluster, ca 100 dödade och 400 övriga förluster, per dag. Men man vare vill eller kan dra sig västerut till kortare försvarslinjer. Gör man det så måste man dels lämna tungt material efter sig, vilket man, under hela tiden haft brist på, och dels riskerar att få retirera på ett oordnat sätt vilket kan ge ännu större förluster. Dessutom skulle man då lämna sin civilbefolkningi sticket och förlora t.ex viktiga strstegiska produktions/energi centra.
Alltså bättre att bita ihop, retirera bara långsamt och ta förlusterna. Ukraina kan ersätta dem, låt vara med mindre vältränad personal. Hoppet är, förstås, att väst, tids nog hinner leverera tillräckligt med tungt krigsmaterial för att utjämna oddsen till ukrainsk fördel. Just bristen på tungt materiell är de ukrainska styrkornas störsts svaghet.
Den ryska cancersvulsten har å andra sidan mycket som talar emot den på sikt, men också styrkor på kort sikt. Man har, ännu, god tillgång till artilleri med stor eldkraft, men, oftast, med sämre precision jämfört med Ukainskt artilleri, (ungefär som under det finlänska vinterkriget)., som enligt den barbariska ryska taktiken orsakar stor förödelse för den ukrainska civilbefolkningen och ibland den ukrainska militären.
Den ryska militären har också övertag i luften, även fast man inte lyckats utnyttja det speciellt väl. Lika så vad gäller "precisions"missiler, som dock inte alltid lyckas träffa sina mål, såvida inte målen också är civils mål.
Men den ryska cancersvulsten har också stora svagheter. Så vida inte Ryssland mobiliserar så lider man av en allvarlig manskapsbrist. Frågetecken finns också gällande de faktiska reserverna av tungt material (även fast T-62 orna nog främst kommer att användas bakom linjerna för att hålla nere motståndet hos den ukrainska civilbefolkningen).
Stridsmoralen är, i jämförelse med den Ukrainska, låg, och ibland mycket låg. Ordervägran har förekommit, t.ex norr om Kharkiv. Och de ryska styrkornas förluster har varit stora och fortsätter att vara det. Den försts ryska armékåren, (vars storlek, naturligtvis inte, är lika stor som en armékår, dvs ca 100 000 man), har lidit stora förluster. 2000 döda och ca 8000 i övriga förluster. Även den andra ryska armékåren har lidit stora förluster.
Så den ryska cancersvulstens enda möjliheter är att, antingen åstadkomma tillräckliga framsteg i Donbass för att ev. tvinga Ukraina till förhandlingar och eftergifter och utropa en rysk "seger". Eller att utropa ett totalt krig och hoppas på att kunna nöta ner Ukraina i längden. Ukrainas hopp är att, via sin befolkning och militärs motståndsvilja, kunna hålla ut tillräckligt länge tills man fått mängder av västerländskt, tungt, krigsmaterial för att kunna slänga ut de ryska styrkorna ur landet.
Slava Ukraini!
