Tråden för frågan om högerns/konservativas syn på, och empati med, svaga/fattiga/utsatta

Underlaget för att avgöra detta är inte specielt "begränsat".

Klart begränsat både avseende skriftliga källor och arkeologiska lämningar.

Inte alls. Knossos ex är det största arkeologigska fyndet från denna tid.
Som sagt du gör dig bara fånig i ditt ständiga tjafsande mot allmän kunskap.
Etruskerna och minoerna anses av en fet majoritet av experter inom dessa områden ha varit relativt jämställda kulturer, dvs kvinnor verkar ha haft stort inflytande och frihet. Exakt HUR jämställt går inte utläsa nej...men det var heller inte frågan.
Vikingar är en annan kultur där man anser att kvinnor varit betydligt mer fria än andra kulturer från den tiden.

Stå vad du än sitter och hittar på för fånigheter så kvarstår allmän kunskap i ämnet...så bara lägg ner Uven.

Nej, det går inte att utläsa hur jämställt. Vi vet förmodligen betydligt mer om Norden under 1000-talet. Men, det hindrar förstås inte Dig från att uttala Dig tvärsäkert.

Sedan återför jag till huvudfrågan - europeiska jordbrukskulturer. Etrurien och Minoien kännetecknades av handelskultur, emedan det var handeln som skapade välståndet som låg till grund för civilisationsbygget.

Etruskerna, minoerna, vikingarna etc etc var alla jordbrukskulturer, att de även idkade handel ändrar inte den faktan.

Vikingarna var det utan tvekan, men de byggde heller inte någon större högkultur att tala om (om vi bortser från Kievriket, vilket nog är rimligt).

Fram till efter andra världskriget har varje högkultur (hur man nu skall definiera en sådan) haft jordbruk i botten, men parallellt med detta utvecklades från andra halvan av 1700-talet i Storbritannien en industriekonomi, vilket sedan fick avgörande betydelse. Emellertid är det ett mönster att i civilisationer som utvecklar högkulturer så avlägsnar sig samhällets överskikt från jordbruket, och i de Etrurien och Minoien var det detta överskikt som utvecklade samhället i högkulturriktning. Det som ekonomiskt möjliggjorde detta vara handeln, och det var handelskulturen som dominerade det ledande skiktet i respektive samhälle.








Just den frågan har jag svarat på ett flertal gånger - och Du svarar egentligen själv på den ovan. Förutsättningarna för mänsklig reproduktion skiljer sig påtagligt åt mellan män och kvinnor. Kvinnor har betydligt större möjligheter att kontrollera reproduktionen än vad män har, särskilt i vår tids Sverige. Den som har störst möjligheter har också störst ansvar. Män behöver man, som bekant, inte ens informera och då är det förstås svårt att ta ansvar.

Jämställdhet mellan könen kan omöjligen bygga på att män och kvinnor i alla meningar är helt jämställda, emedan naturen inte skapat oss sådana. Detta är grundläggande och avgörande för mänskligheten, och inte minst Västvärlden som har ett antal mycket bekymmersamma demografiska problem att hantera framöver.



Tillåt mig framföra betydande skepsis mot svenska Wikipedias påstående härvid. GOP är från början ett parti i opposition mot de mera konservativa Demokraterna, och rötter går inte ur partier så lätt. Republikanerna har fö ett ganska ärofullt arv, som partiet som drev på och avskaffade slaveriet i USA, men med europeisk mening kan man varken då eller nu betrakta dem som värdekonservativa.

Engelskspråkiga Wikipedia förklarar läget något mera ingående och bättre:
https://en.wikipedia.org/wiki/Republican_Party_(United_States)#Ideology_and_fact ions

Det beror på nu ifall du anser att USAs immigration act 1965 eller skapandet av en centralbank 1913 var deterministiska följder av USAs landsfäders dröm om USA, trots att det strider mot deras vision för landet.

Jag anser dock att ett sådnat sätt att tänka gör precis varje historisk händelse till en naturlig följd av något som kom tidigare. Därmed var USAs dominanta ställning gentemot Europa också bara en naturlig följd av instabilitet som fanns i Europeiska kontinenten. Exempelvis även en alltför aggressiv nationalism som skapade allvarliga problem för själva nationens intresse i de två världskrigen, och därefter en internationalism och identitetslöshet i försök att undvika skapade nya krig i Europa, som dock antagligen vi aldrig kommer resa oss från.

Men jag tror tvärtom att landsfädernas största brott mot den amerikanska drömmen de själva förkunnade var acceptansen av slaveri, vilket gick emot de värderingar som de påstod stå bakom. Det orskade en enorm ojämlikhet mellan folkslag i nationens hjärta som aldrig kunde skapa annat än förbittring, skuldkänslor och artificiella försök att radera skillnaderna mellan folkslagen.

Annars så har folkutbyte varit något som hänt naturligt genom alla tidsåldrar, men det har varit baserad på att starkare folkslag erövrar mark (oftast glest befolkad) från svagare sådana och utökar sin kulturella sfär. Det hände i England då exempelvis anglosaxerna tog över från kelterna, och det har hänt flertalet gånger i mänsklighetens historia.

Det som är ovanligt är helt klart att du frivilligt bjuder in de erövrande folkslagen. Det som fungerade i USA förre detta århundrande var att folkutbytet av europeer till ett land som tillhörde indianer var något som var till alla dessa europeiska folkslags självintressen, och de kunde komma överrens för att europeer delar på liknande värderingar till olika grader och du kan enkelt skapa en ny identitet utifrån att det finns lite som skiljer olika folkslag när det gäller fenotyp. En amerikansk vit idenitet kunde därmed skapas, ungefär som man kan skapa en kinesisk eller romersk identitet i det som förrut var flera olika folkslag som liknade varandra kulturellt och etniskt.

Nu så vill USA utöka vad som är möjligt och skapa en smältdegel med alla världens raser, men det skapar förbittring då alla dessa folkslag skiljer sig markant från varandra (i allt från fenotyp till intelligens) och USAs styrka var just att de byggde sin nya identitet med EUROPEER och du behöver bara se på Latinamerika för att se hur mycket sämre det går när du försöker bygga en civilisation med massa hybrider av raser.

Men jag repeterar det jag tidigare sagt, immigration act 1965 var inte något som kunde förutsägas när iden om USA grundlades av landsfäderna, lika lite som amerikanska revolutionen kunde förutsägas när Canterburys ärkebiskop skrev Magna Carta.

Ifall du ska gå in i en nietzscheansk studie av moralens genologi så kommer du givetvis alltid finna att Jesus-figuren bär främsta skulden, men till och med ifall vi tar bort Jesus så kommer du behöva fundera på ifall romerska slavarna inte ändå skulle finna någon annan religion som lär ut slavmoralen.

Att helt och hållet radera människors behov av idealism och illusioner i en värld med så mycket lidande är inte realistiskt, och då de lidande är så många fler än de som räknas som vinnarna/mästare så kommer de alltid räknas som en maktfaktor i vilka vändningar som historien tar.

Detta gäller varesig vi talar om fattiga europeer som då flyttar från Europa till ett land som lovar att varje man kan bli en kung, eller fransmän och ryssar som lyssnar på korrupta predikare och revolterar mot en korrupt adel, eller slavar i Rom som dyrkar korset då livet är så hemsk och orättvis medan paradiset och sann rättvisa utlovas i någon annan värld efter döden.

Du talar annars om Cicero som förkunnade en frihetsideal som skulle delas av alla Roms medborgare, men det skulle komma även med ansvar. Jag skulle säga att grekiska och romerska tänkare liksom amerikanska revolutionens tänkare underskattade slaveriets skadliga effekter på en nation på längre sikt. Det är klart att det på kort sikt säkerställer att man snabbt kan bygga upp sitt rike och att medborgare kan leva som kungar, men på längre sikt skapar det en förbittring som orsakar instabilitet. I Rom så som i USA kan vi se att så är fallet. Cesar kom förövrigt till makten till stora delar pga fattiga romares förbittring mot överklassen som använde slaveri till sådan grad att få fattiga romare kunde hitta arbete (som dessutom betalade dåligt).

För min del tycks det uppenbart att du måste skapa ett system där väldigt lite förbittring existerar, ifall du vill att systemet ska överleva på längre sikt. För att folket ska känna sig lojala till systemet krävs det att alla känner att de har något att vinna på att systemet finns där, och att åtminstone deras barn har samma möjlighet att klättra igenom en ärlig meritokrati (och därmed lever åtminstone hoppet kvar för alla familjer). Vidare behövs en känsla av brödraskap mellan människor som bor där, vilket var fallet mellan europeerna i USA (annars skulle de aldrig ha haft kapacitet att slåss sida vid sida och vinna krig efter krig i 200 år fram till Vietnamkriget).

De Maistre tillhörde överklassen, och han kunde antagligen överhuvudtaget inte förstå vilken förbittring som bubblade under ytan bland de lägre klasserna pga korruptionen (inte bara materiell sådan, även spirituell korruption) hos den franska adeln. Medan brittiska adeln stred sida vid sida med de lägre klasserna så undvek franska adeln att delta i sina egna startade krig som pesten (och det liknar faktiskt politiska och ekonomiska adeln i USA efter andra världskriget). Jakobinerna må ha varit än mer korrupta, men en förbittrad befolkning, som dessutom svälter, kommer givetvis att lyssna på vilka predikare som helst (så som vi såg i Ryssland) och en De Maistre skulle inte ha något att predika åt de förtryckta.

Elitens cirkulation är sedan en mycket diffus term, och eftersom en inkompetent elit ogärna förflyttar sig av sig själva så har jag svårt att se hur detta ens skulle gå till. Monarkin skapade allt mer slående inkompetenta ledare då institutionen inte baserades på någon meritokratisk maktförflyttning överhuvudtaget. Allt handlade om blod, och då var det ofta incestbarn som tog över makten, och dessutom överbeskyddade mot verkligheten omkring dem från att de var barn (de gick sällan genom beprövningar som gjorde dem till män). I takt med att monarkin med tiden avlägsnade sig från sin barbariska ursprung, så gjorde man sig även av med det som gjorde att de en gång i tiden vann folkets respekt.

Räknar du med hur Frankrike och Ryssland förudmjukades av andra stormakter i krig så försvann dessutom nationens gloria, vad fanns det då kvar att vara lojal till? Varför skulle man lite på sin elits förträfflighet när de förudmjukats av Japan i krig? Eller när ens österrikiska drottning knullar runt bakom sin utvecklingstörde kungs rygg?

En ofta utländsk monarki bärandes löjliga peruker, som inte hade något gemensamt med folket de styrde.

Om du någon gång läser Maistre kommer du bli förvånad över hur lite han stämmer in på din nidbild av den konservative. Rekommenderar Les Soirées de Saint-Pétersbourg / St. Petersburg dialogues, som torde vara hans mest inflytelserika verk.

Problemet med De Maistre ligger som sagt inte i hans kritik mot revolutionära utopister eller ens hans pessimistiska syn på mänskliga naturen.

När någon tänkare seriöst börjar prata om hur viktigt det är med påvens ofelbarhet, då ryggar jag tillbaka. Nej tack.

Vänstern har många brister och många problematiska utgångspunkter i sin världsbild, men en sak som får socialister att framstå mer humana än konservativa är deras öppna armar för svaga, utsatta och hjälplösa. Den konservativa världsbilden är generellt mer inriktad på naturligt urval och den starkes överlevnad.

Varför är empati och omtänksamhet överlag sån tabu i högerkretsar? Varför betraktas det mer som en svaghet än en tillgång och en moralisk styrka? Varför anses osjälviskhet vara ett negativt karaktärsdrag?

Som sagt, om du faktiskt läser honom kommer han framstå i en annan dager. Hans kristendom var djupt okonventionell och stod närmare såväl Luther som Herakleitos än någon verklig påvedyrkan.

Det känns som om du går i cirklar runt problemet som jag bara inte kan acceptera hos De Maistre. Att påven är ofelbar och alltid bör lydas av en god kristen är centralt för att även monarkin ska vara ofelbar och att den världsliga makten därmed ska ha en spirituell kärna. All makt ska därmed härleddas till Gud, men det är uppenbart att människor som väljer fram sin påve inte agerar som Guds händer. De är tvärtom väldigt mänskliga, alltför mänskliga. Monarkerna är inte ofelbara heller, de är tvärtom ofta genomruttna, feminiserade, barnsliga och långt mindre nobla än de amerikanska revolutionärer som du jämförde med transaktivister (när snarare franske domestikerade kungen 'louis den 16e psykologiskt mer liknade en modern transa)

Jag kan läsa hur många bra avsnitt som helst i De Maistre utan att för den sakens skull någonsin acceptera grundpremisen för det som han anser legitimiserar makt (som är, kort sagt, nonsens). Ifall De Maistres princip skulle ha följts så skulle Europa ha stannat kvar i tiden ungefär som södra Italien och Spanien, och vi skulle antagligen blivit regelrätt erövrade av muslimer istället för dagens massinvandring (eller möjligen koloniserade av ett industrialiserad Kina). Inkvisitionens Spanien är ju något som De Maistre direkt hyllar då det undvek revolutioner, protestantism, brittiska reformer och annat "otrevligt". Problemet med De Maistre är att han inte fattar att Spanien dog när den inte reformerade sig, då den upphörde helt vara en supermakt. Tillslut tvingas mindre makter ändå reformeras av överlägsna och mer utvecklade rivaler, inkvisitionen var inte ett nödvändigt ont, det var är helt onödig lidande som tvingade Spanien vänta på att andra makter kommer och tvingar på förändring.

Jag förstår inte riktigt vad det finns poäng att ens försvara en sådan form av konservatism i 2000-talet. Det är lite som att drömma om att vi ska spola tillbaka tiden och bli oskyldiga paganer igen som springer omkring utan skam över vår nakenhet. Det kommer inte att hända.