Citat:
Ursprungligen postat av
dialektiker
Vad var det för fel på Hans svar på videodagboken???
Det var ju ett jättegulligt svar.
Och klokt svar.
"Döm inte mig efter hur det varit innan. Oavsett vad som hänt tidigare och hur omgivningen varit mot dig.
Jag förstår hur du tänker, men jag är säker på att du aldrig träffat mig förut. Jag gillar ju dig som du är."
(ungefär så svarade Hans typ)
Men nej, det var fel, fel fel, att svara så.
Hon blev jätteledsen av hans svar.
Han skulle varit mer nyfiiiken i sitt svar.
Säg någon här överhuvudtaget på flashback, eller tittare i vårt avlånga land som skulle fatta huuur man skulle svara för att svara på rätt sätt????
Sanningen är att vad han än skulle svarat så skulle det vara fel för hon är helt enkelt inte attraherad av honom (och det förstår jag. Jo, jag tyckte ju själv i första anblick att han hade ett tilltalande utseende, men han ser träig och blek ut vid närmare betraktelse), och så hittar hon på det där tramset både med själva videon, samt även med att hans reaktion på videon är fel.
Märtha var tamejfan ärligare och skötte det mycket bättre.
Bodil gör här ett försök att börja ett samtal som, om Hans hade varit mer intelligent, kunnat bli fördjupande och intressant.
Hon säger rakt ut att hon kommit till en insikt som gör henne sorgsen. Varför? Hur? Vad har hänt? (Med kroppsspråket "Min kära Bodil, var inte rädd, jag stannar här med dig, det var väl ingenting att noja för!") - frågar inte Hans, och kroppsspråket är skolpojkens stressade "det här övergår mitt förstånd men jag fick bra på provet så fröken kanske ger mig godkänt ändå om jag babblar på lite bara".
Redan innan hon visar videon är Hans obekväm, ånej, ska det bli känsloprat något tungt och vad är nu detta?
Alla människor har erfarenheter som måste tas tillvara på. Erfarenheter som blivit en integrerad del av personligheten och som, om man avfärdar dem, i förlängningen blir ett avfärdande av själva personen. Det behövs inte 140 i IQ men ändå normal emotionell intelligens för att inse när en ny bekantskap har gjort sig redo för att riva av något av de yttre lagren och dela med sig av detta som ligger under ytan. Det brukar vara obligatoriska steg på stegen ftån just ytligt bekant till djupare vänskap eller relation.
Bodil ger intryck av att vara välfungerande på ytan - hon är ändå strävsam, självständig och duktig - men innehar en hel del erfarenheter som hon tillskriver högt värde i det att dessa har format henne. Då kan man inte som Hans gör, bara släta över det med att inte ens ta reda på vad det är hon varit med om, kapa Bodils hela jag med att flytta över fokus på sig själv och sina tillkortakommanden. Det skulle han kunna göra en annan dag, om han själv var den som signalerade: "det här är viktigt för mig."
Hans reaktion är platt och barnslig.
Louise har haft en stroke och behövde prata om hur den påverkat. Det är inga konstigheter. Att bemöta det som någon dels varit med om på rätt sätt, är att vara genuint nyfiken på livet i sig (och i synnerhet på den man pratar med) och inte få panik när någon berättar om en erfarenhet, samt att kunna hålla isär det (i sitt huvud!) från en själv.
Ett sådant förhållningssätt hade fungerat.