Citat:
Ursprungligen postat av
Nix-registret
Den här diskussionen kommer fortsätta att gå i cirklar om du inte kan acceptera att politik kan utgå från något annat än idéer. Jag pratar alltså om en strävan efter stabilitet i varje ny situation som uppstår i en ständigt föränderlig värld, inte någon plan för ett 200-årsrike. Såna planer misslyckas alltid mycket snabbare än inom 200 år och står bara i vägen för mer verklighetsförankrad politik. USA:s försök att upprätthålla mänskliga rättigheter - grundlagsfädernas ideologi - är ett praktexempel på det, eftersom våldshot är
det enda som får normalt funtade människor att acceptera en sån hegemoni, och regimen tvingas förlita sig på asociala människor som sina hantlangare (pervon, ressentimentsfyllda minoriteter osv).
I samband med de aktuella amerikanska diskussionerna om folkutbyte
lyfte flashbackare Edgerton nyligen en intressant artikel i New York Times, som argumenterar för att folkutbyte är en logisk konsekvens av det amerikanska systemet, som redan har inneburit en strid ström av folkutbyten. Själva grundbulten för USA:s samhälleliga existens medför den yttersta formen av instabilitet.
Det här är inget man behöver konkurrera ut med ett eget omöjligt, inbillat tidsanpassat system. Det är en anstormning mot den naturliga ordningen som man bara måste se till att överleva.
Om du läser fler historiska och politiska texter som är skrivna före upplysningstiden - Cicero, Livius, Plutarchos, Dante och så vidare - så kommer du se att mycket av det som du tar för givet är ganska unikt för liberalismen. Det var inte Joseph de Maistre som upptäckte att man kan vara illiberal, alla var det fram till relativt nyligen. Maistre var en stor stilist men hans sakargument var inte originella.
Det beror på nu ifall du anser att USAs immigration act 1965 eller skapandet av en centralbank 1913 var deterministiska följder av USAs landsfäders dröm om USA, trots att det strider mot deras vision för landet.
Jag anser dock att ett sådnat sätt att tänka gör precis varje historisk händelse till en naturlig följd av något som kom tidigare. Därmed var USAs dominanta ställning gentemot Europa också bara en naturlig följd av instabilitet som fanns i Europeiska kontinenten. Exempelvis även en alltför aggressiv nationalism som skapade allvarliga problem för själva nationens intresse i de två världskrigen, och därefter en internationalism och identitetslöshet i försök att undvika skapade nya krig i Europa, som dock antagligen vi aldrig kommer resa oss från.
Men jag tror tvärtom att landsfädernas största brott mot den amerikanska drömmen de själva förkunnade var acceptansen av slaveri, vilket gick emot de värderingar som de påstod stå bakom. Det orskade en enorm ojämlikhet mellan folkslag i nationens hjärta som aldrig kunde skapa annat än förbittring, skuldkänslor och artificiella försök att radera skillnaderna mellan folkslagen.
Annars så har folkutbyte varit något som hänt naturligt genom alla tidsåldrar, men det har varit baserad på att starkare folkslag erövrar mark (oftast glest befolkad) från svagare sådana och utökar sin kulturella sfär. Det hände i England då exempelvis anglosaxerna tog över från kelterna, och det har hänt flertalet gånger i mänsklighetens historia.
Det som är ovanligt är helt klart att du frivilligt bjuder in de erövrande folkslagen. Det som fungerade i USA förre detta århundrande var att folkutbytet av europeer till ett land som tillhörde indianer var något som var till alla dessa europeiska folkslags självintressen, och de kunde komma överrens för att europeer delar på liknande värderingar till olika grader och du kan enkelt skapa en ny identitet utifrån att det finns lite som skiljer olika folkslag när det gäller fenotyp. En amerikansk vit idenitet kunde därmed skapas, ungefär som man kan skapa en kinesisk eller romersk identitet i det som förrut var flera olika folkslag som liknade varandra kulturellt och etniskt.
Nu så vill USA utöka vad som är möjligt och skapa en smältdegel med alla världens raser, men det skapar förbittring då alla dessa folkslag skiljer sig markant från varandra (i allt från fenotyp till intelligens) och USAs styrka var just att de byggde sin nya identitet med EUROPEER och du behöver bara se på Latinamerika för att se hur mycket sämre det går när du försöker bygga en civilisation med massa hybrider av raser.
Men jag repeterar det jag tidigare sagt, immigration act 1965 var inte något som kunde förutsägas när iden om USA grundlades av landsfäderna, lika lite som amerikanska revolutionen kunde förutsägas när Canterburys ärkebiskop skrev Magna Carta.
Ifall du ska gå in i en nietzscheansk studie av moralens genologi så kommer du givetvis alltid finna att Jesus-figuren bär främsta skulden, men till och med ifall vi tar bort Jesus så kommer du behöva fundera på ifall romerska slavarna inte ändå skulle finna någon annan religion som lär ut slavmoralen.
Att helt och hållet radera människors behov av idealism och illusioner i en värld med så mycket lidande är inte realistiskt, och då de lidande är så många fler än de som räknas som vinnarna/mästare så kommer de alltid räknas som en maktfaktor i vilka vändningar som historien tar.
Detta gäller varesig vi talar om fattiga europeer som då flyttar från Europa till ett land som lovar att varje man kan bli en kung, eller fransmän och ryssar som lyssnar på korrupta predikare och revolterar mot en korrupt adel, eller slavar i Rom som dyrkar korset då livet är så hemsk och orättvis medan paradiset och sann rättvisa utlovas i någon annan värld efter döden.
Du talar annars om Cicero som förkunnade en frihetsideal som skulle delas av alla Roms medborgare, men det skulle komma även med ansvar. Jag skulle säga att grekiska och romerska tänkare liksom amerikanska revolutionens tänkare underskattade slaveriets skadliga effekter på en nation på längre sikt. Det är klart att det på kort sikt säkerställer att man snabbt kan bygga upp sitt rike och att medborgare kan leva som kungar, men på längre sikt skapar det en förbittring som orsakar instabilitet. I Rom så som i USA kan vi se att så är fallet. Cesar kom förövrigt till makten till stora delar pga fattiga romares förbittring mot överklassen som använde slaveri till sådan grad att få fattiga romare kunde hitta arbete (som dessutom betalade dåligt).
För min del tycks det uppenbart att du måste skapa ett system där väldigt lite förbittring existerar, ifall du vill att systemet ska överleva på längre sikt. För att folket ska känna sig lojala till systemet krävs det att alla känner att de har något att vinna på att systemet finns där, och att åtminstone deras barn har samma möjlighet att klättra igenom en ärlig meritokrati (och därmed lever åtminstone hoppet kvar för alla familjer). Vidare behövs en känsla av brödraskap mellan människor som bor där, vilket var fallet mellan europeerna i USA (annars skulle de aldrig ha haft kapacitet att slåss sida vid sida och vinna krig efter krig i 200 år fram till Vietnamkriget).
De Maistre tillhörde överklassen, och han kunde antagligen överhuvudtaget inte förstå vilken förbittring som bubblade under ytan bland de lägre klasserna pga korruptionen (inte bara materiell sådan, även spirituell korruption) hos den franska adeln. Medan brittiska adeln stred sida vid sida med de lägre klasserna så undvek franska adeln att delta i sina egna startade krig som pesten (och det liknar faktiskt politiska och ekonomiska adeln i USA efter andra världskriget). Jakobinerna må ha varit än mer korrupta, men en förbittrad befolkning, som dessutom svälter, kommer givetvis att lyssna på vilka predikare som helst (så som vi såg i Ryssland) och en De Maistre skulle inte ha något att predika åt de förtryckta.
Elitens cirkulation är sedan en mycket diffus term, och eftersom en inkompetent elit ogärna förflyttar sig av sig själva så har jag svårt att se hur detta ens skulle gå till. Monarkin skapade allt mer slående inkompetenta ledare då institutionen inte baserades på någon meritokratisk maktförflyttning överhuvudtaget. Allt handlade om blod, och då var det ofta incestbarn som tog över makten, och dessutom överbeskyddade mot verkligheten omkring dem från att de var barn (de gick sällan genom beprövningar som gjorde dem till män). I takt med att monarkin med tiden avlägsnade sig från sin barbariska ursprung, så gjorde man sig även av med det som gjorde att de en gång i tiden vann folkets respekt.
Räknar du med hur Frankrike och Ryssland förudmjukades av andra stormakter i krig så försvann dessutom nationens gloria, vad fanns det då kvar att vara lojal till? Varför skulle man lite på sin elits förträfflighet när de förudmjukats av Japan i krig? Eller när ens österrikiska drottning knullar runt bakom sin utvecklingstörde kungs rygg?
En ofta utländsk monarki bärandes löjliga peruker, som inte hade något gemensamt med folket de styrde.