Konservatism i nyare svensk populärmusik

Det påminner mig om Bon Jovi och Living on a Prayer: https://www.youtube.com/watch?v=lDK9QqIzhwk

Textinnehållet belyser betydelsen av kärlek och tro när livet är påfrestande. "Människan lever inte av bröd allena", så att säga.

Jag tror att Naknekejsaren är inne på ett viktigt spår i sitt senaste inlägget. Det finns inte mycket själ i den nya populära musiken. Den socialistiska median lyfter fram den primitiva musiken. De vill att människan ska förbli en apa. Men det finns själ i gammal kristen musik, ja i nästan allt som är gammalt.
Här har vi lite exempel med musik som speglar människan och dess natur. Gregorians munksång
https://www.youtube.com/watch?v=W-hrBhA4XkM eller varför inte gammal vikingamusik https://www.youtube.com/watch?v=E17hDWJKBsY eller en nordisk vaggvisa https://www.youtube.com/watch?v=KTmatjyd4KM.

Bra musik funkar alltid. U2 har en hel del låtar med tydligt kristet innehåll. In the name of love är väl dn mest evangelistiska.

Så blev ju denna en monsterhit.

https://www.youtube.com/watch?v=aDdOnl0bHO4

Jag skall erkänna att jag inte lyssnat på statens Melodiradio på en hel del år nu. Det blir oftast P1 för samhällsfrågor eller P2 för musik. I bil stundom kommersiella skvalkanaler, så länge det går att stå ut. Men, jag håller med om det djupare innehåll som finns i äldre musik överhuvudtaget, men så desto viktigare att söka identifiera om något motsvarande finns i modern populärmusik.

Med risk för att fastna i äldre decennier (ni som säger att det inte görs nåt bra idag är bara lata) kan nämnas att svensk anglofil pop från 90- och 00-talen var rejält pessimistisk. Ofta på ett självömkande sätt, men ibland med vettiga måltavlor. Broder Daniel har flera låtar som attackerar det självcentrerade stadslivets avhumanisering, t.ex. Cruel town. Henrik Berggrens soloplatta från 2017 bjuder också på självkritik, när han rannsakar sina egna drömmar om frigörelse från kollektivet, som han vet saknar både verklighetsförankring och originalitet ("All of these stories they end the same / You wreck your chances and you're left with shame"). Det handlar om krossad idealism snarare än livsbejakande tragedi, men för att vara kommersiell popmusik är det ändå konservativt.

Min favorit i genren är annars På drift? av Kent, som gjordes för en anti-mobbningskampanj men har ett allmänt budskap om trohet och hur fel det är med flyktbeteende (man får välja själv hur man applicerar det - jag tolkar det som att skoltjejen i kampanjvideon är utsatt för antirasism pga sin kärlek till det egna). Ett extra plus är att låten töntförklarar På drift/On the road av Jack Kerouac. Det finns en långsökt och esoterisk aspekt här i att Kerouac var "konservativ" i amerikansk mening, men inte i europeisk. I avfärdandet av Kerouac finns ett inneboende, oavsiktligt avfärdande av USA:s tafatta försök att erbjuda högeralternativ. Unga som vantrivs blir erbjudna nomadliv och amerikansk bluffkonservatism som tillåtna uttryck för sitt missnöje, något man bör förkasta som den fåniga skit det är.

Sveriges idag mest hyllade filmkompositör Matti Bye är inte konservativ, men släppte en ganska bra popskiva 2014 med duon Hydras dream. Ett temaalbum inspirerat av Jean Renoirs klassiska stumfilm efter Flickan med svavelstickorna. Fick lust att lyssna om på den nu, minns den som uppfriskande, subtil och sorgsen, med rötter i skandinaviskt berättande utan att bli nostalgisk, och ena foten i klassisk skolning och den andra i industrimusiken (en genre som innehåller mycket av relevans för tråden).

Gaffa: "Det är Matti Byes dystopiskt vackra ljudlandskap med alarm som ljuder likt sirener och stråkinstrument som tycks fly förvirrat." Tradition + modernitet + tragedi är tillräckligt många komponenter rätt för att väcka mitt intresse.

The little match girl

Jag finner Kent vara talangfulla musiker, men deras sökande efter djup igenom nihilism känns ofta ganska yttlig, det är som om de missat något genom att ha växt upp i Eskiltuna, och de sjunger mest nostalgiskt om det som de "missat". De är delvis hängivna sossar med gedigen sosse-värdegrund, å andra sidan sjunger de ständigt om hur meningslöst livet (så som de upplevt det) är:

https://www.youtube.com/watch?v=vYl5T44lvxw
https://www.youtube.com/watch?v=7NdzoDhzLOM

Ibland är det episk nivå på självömkan (samt självkritik som gör denna självömkan mer nobel):

https://www.youtube.com/watch?v=tBxJjQ-gKlw

Jag tror att Kent är fantastisk som oavsiktlig kritik mot moderna Sverige, kanske något hat mot systemet som bubblar från deras undermedvetna, men som de förblir omedvetna om. De sjunger ju ständigt deppmusik om hur hemskt det är att leva som individualist i moderna Sverige, men de vet inte riktigt varför det blivit så deppigt. Då de är historielösa så finns inte heller någon varm dröm om en äldre Sverige som inte kändes så tom.

Jag skulle likna Kent en doktor som är fantastisk bra på att beskriva vilka symptom som en sjuk patient går igenom, men har absolut ingen aning om varesig orsaken till sjukdommen eller botemedlet.


Jag hoppas fortfarande att bevisas ha fel av denna tråd.

Popkultur och konservatism går inte ihop, de förstår alla. De finns inga framgångsrika konservativa popartister i Sverige. Vi svenska folket gillar inte värdekonservatism.

Jag lyssnar också en hel del på P2. Mitt favoritprogram är denna https://sverigesradio.se/textochmusikmedericschuldt
I bilen blir det ibland Rockklassiker. P1 blir det sällan nuförtiden. Då mår jag illa som Magnus Uggla sjunger.
VARGSÅNGEN - En nordisk vaggvisa länkar en gång till. Mycket vackert.
https://www.youtube.com/watch?v=KTmatjyd4KM

Madrugada - Nobody Loves You Like I Do
https://www.youtube.com/watch?v=eZc16uncwnQ
Kan med lite välvilja tolkas som en hyllningssång till patriarken
En bra låt och musikvideo i vilket fall som helst.

Otroligt vacker sång. Tack för den.

Är det konservativ musik bara för att sången låter gammaldags?

Nu kom jag att tänka på två andra nyare musikproducerare:

1) Two Steps From Hell, ofta med historisk inspiration, exempel: https://www.youtube.com/watch?v=6qTghUgMOeY

2) Hidden Citizens, ofta känd musik i mera seriös, i regel kraftfullare och något mörkare, version, exempel: https://www.youtube.com/watch?v=crLut8Plq9c

Musiksmaken kan vara olika, men dessa är i sammanhanget intressanta, även om jag inte i sig tror att någon av dem "marknadsför" sig som konservativa, så har de åtminstone anknytningar till äldre mönster i musiken, och kanske också vidrör någon sträng av tidlöshet.