Citat:
Lyssna istället på Garmarna - Herr Mannelig:
https://www.youtube.com/watch?v=7emu8i2mF6I&ab_channel=Garmarna-Topic
(Det är en svensk medeltidsballad med ganska rolig text dessutom om ett kvinnligt bergatroll som friar till en riddare och får nobben).
https://www.youtube.com/watch?v=7emu8i2mF6I&ab_channel=Garmarna-Topic
(Det är en svensk medeltidsballad med ganska rolig text dessutom om ett kvinnligt bergatroll som friar till en riddare och får nobben).
Det skulle man kunna hålla ett ganska intressant, konservativt anförande om; hur det fungerar med könsroller och konsekvenser av detta, vilket stundom illustreras väl i just sångtexter.
Citat:
Förekommer fortfarande den stilen i Melodifestivalen? På Sareks och Timoteijs tid var det alltid med en sån akt. Alltså eurodance med blonderade bimbor, sexuellt suggestiva texter och inslag av folkton och -instrument. Genren är väl en utväxt från 90-talets folkanstrukna schlagertrend, i Sverige representerad av Cecilia Vennersten, One more time och Garmarna, som sedan gradvis vulgariserades. Det är exploativt men signalerar åtminstone nån sorts dragning till det egna. Andra länder skickar fortfarande liknande saker till schlager-EM (Polen 2014, Ukraina 2021) men det verkar vara utdött i Melodifestivalen sedan något årtionde tillbaka. Däremot förekommer det nu låtar med spår av amerikansk country. Är det vad som har ersatt den svenska horfolken?
Det bästa kanske skulle vara om den här genren återuppstod, fast i fusion med den konservativa black metal-scenen, som lider av att vara för asexuell. Månegarm kanske är en bra prototyp här, med melodisk extremmetal, vikingatema och ibland inhopp av en folksångerska, som får det att kännas iallafall lite mindre som ett förvuxet rollspelsgäng. Ambitionerna lyckas inte alltid, men när det funkar finns både vemod och eld. Gillar också att man rört sig mot narrativ vers, senast med en temaplatta om Ynglingaätten och dessförinnan en om fornnordiska sagor.
Höjdpunkter: Sveablotet, Hemfärd
Folkmusik är klurigt och har många olika sidor. Själva begreppet är modernt och måste tillskrivas vänstern: det bygger på idén att kultur kan uppstå underifrån, oberoende av eliter. Det är en lögn, alla varianter av folkmusik kan spåras till elitkultur, men idén om horisontell folkkultur lever vidare. 68-vänstern torgförde såna idéer och efterklanger av detta finns kvar inom folkmusikscenen, trots att alla egentligen vet att det inte stämmer.
Jag har följt svensk folkmusik under många år fast alltid ganska ytligt, idag mest genom att skumma recensioner på Lira.se nån gång ibland och se om något låter kul. Eftersom genren har så många paradoxer brukar det mest konservativa komma från musiker som ser sig själva som otraditionella. De som slår sig för bröstet och talar högstämt om tradition brukar bara drömma om att bli ädla vildar, ett tidlöst fenomen som Horatius drev med i sin epod nummer två.
Ett bra exempel är det stilbildande Väsen, där medlemmarna hatar konservatism men ger liv och energi åt material med illiberala konnotationer. De bjuder på attraktiva, moderna brudmarscher och klär samtidens situationer i valser och schottisar.
Höjdpunkter: Josefins dopvals, La Marche/Carl XII:s marsch vid Narva
Det bästa kanske skulle vara om den här genren återuppstod, fast i fusion med den konservativa black metal-scenen, som lider av att vara för asexuell. Månegarm kanske är en bra prototyp här, med melodisk extremmetal, vikingatema och ibland inhopp av en folksångerska, som får det att kännas iallafall lite mindre som ett förvuxet rollspelsgäng. Ambitionerna lyckas inte alltid, men när det funkar finns både vemod och eld. Gillar också att man rört sig mot narrativ vers, senast med en temaplatta om Ynglingaätten och dessförinnan en om fornnordiska sagor.
Höjdpunkter: Sveablotet, Hemfärd
Folkmusik är klurigt och har många olika sidor. Själva begreppet är modernt och måste tillskrivas vänstern: det bygger på idén att kultur kan uppstå underifrån, oberoende av eliter. Det är en lögn, alla varianter av folkmusik kan spåras till elitkultur, men idén om horisontell folkkultur lever vidare. 68-vänstern torgförde såna idéer och efterklanger av detta finns kvar inom folkmusikscenen, trots att alla egentligen vet att det inte stämmer.
Jag har följt svensk folkmusik under många år fast alltid ganska ytligt, idag mest genom att skumma recensioner på Lira.se nån gång ibland och se om något låter kul. Eftersom genren har så många paradoxer brukar det mest konservativa komma från musiker som ser sig själva som otraditionella. De som slår sig för bröstet och talar högstämt om tradition brukar bara drömma om att bli ädla vildar, ett tidlöst fenomen som Horatius drev med i sin epod nummer två.
Ett bra exempel är det stilbildande Väsen, där medlemmarna hatar konservatism men ger liv och energi åt material med illiberala konnotationer. De bjuder på attraktiva, moderna brudmarscher och klär samtidens situationer i valser och schottisar.
Höjdpunkter: Josefins dopvals, La Marche/Carl XII:s marsch vid Narva
När jag läste att Du skrev att det kommer viss musik från vänster, som ändå är konservativ, så kom jag att tänka på tre melodier, som väl är halvmoderna:
Boeves psalm: https://www.youtube.com/watch?v=CucbqI6Tv9g
Birkalåten: https://www.youtube.com/watch?v=-_2XYkna3VE
Koppången: https://www.youtube.com/watch?v=HNyZXS9F98Q
Jag vet inte hur mycket vänster respektive kompositör är, men ingen har väl i alla fall marknadsfört sig som ärkekonservativ. Det gör man inte i svenskt musikliv, i alla fall inte ostraffat.
Citat:
När jag läste att Du skrev att det kommer viss musik från vänster, som ändå är konservativ, så kom jag att tänka på tre melodier, som väl är halvmoderna:
Boeves psalm: https://www.youtube.com/watch?v=CucbqI6Tv9g
Birkalåten: https://www.youtube.com/watch?v=-_2XYkna3VE
Koppången: https://www.youtube.com/watch?v=HNyZXS9F98Q
Jag vet inte hur mycket vänster respektive kompositör är, men ingen har väl i alla fall marknadsfört sig som ärkekonservativ. Det gör man inte i svenskt musikliv, i alla fall inte ostraffat.
Boeves psalm: https://www.youtube.com/watch?v=CucbqI6Tv9g
Birkalåten: https://www.youtube.com/watch?v=-_2XYkna3VE
Koppången: https://www.youtube.com/watch?v=HNyZXS9F98Q
Jag vet inte hur mycket vänster respektive kompositör är, men ingen har väl i alla fall marknadsfört sig som ärkekonservativ. Det gör man inte i svenskt musikliv, i alla fall inte ostraffat.
Musik med övertydlig kristen tema kanske inte är så effektiv i annat än att få just kristna att lyssna på det (vilket definitivt är fallet med så kallad nykristen rock i USA, som knappt kan lyssnas av andra kristna än just evangeliker). Jag tänker att riktig bra musik ändå kan förmedla en kristen budskap subversivt, då lyssnaren upplever något spirituellt utan att riktigt kunna sätta ord på vad det handlar om. Jag gillar själv ryska ortodoxa körer där jag inte förstår ett ord, men känner mig närvarande i något otroligt mäktigt:
https://www.youtube.com/watch?v=6cqnU924VPY
Jag anser att det är viktigt att ha en perspektiv som sträcker sig längre än enbart musikens budskap, det finns en känsla i musik som bara den binder oss till det eviga, och när du upplever det eviga så är du tillbaka till existensens mystik och tragedi (samt dina rötter), och det är något som modern musik försöker undvika till varje pris; allt ska handla om ungdommens yttliga glädje, yttliga kärlek, yttliga lust.
Beethoven var exempelvis en upplyssningens revolutionär, men hans musik förmedlar snarare existensens tragedi:
https://www.youtube.com/watch?v=uWTrJrEwSCo
Carl Michael Bellman var lättsam och bohemisk, men hans musik och poesi kunde förmedla känslor från livets skugga:
https://www.youtube.com/watch?v=jNrwzbP0veA&list=RDMMjNrwzbP0veA&start_rad io=1
Jag tror att vi faktiskt står i kamp mot något mycket mer skadligt än enbart musik med "fel budskap", vi står inför en modern musikscen som försöker distrahera människor från att komma i kontakt med deras själ. Det är mycket mer skadligt än till och med blödande naiva vänstersånger som "flickan och kråkan", för det vi riskerar att få är en "sköna nya värld" där man försöker sopa livets essentiella tragiska igredienser under mattan. Vi är påväg att få Nietzsches "nya människa" som inte känner starka känslor överhuvudtaget inför någonting.
Jag tar här även med en personlig favorit, Nick Cave, som må inte nödvändigtvis vara konservativ men hans musik förmedlar ofta en religiositet/spiritualitet (blandat med en hel del våld) som ofta saknas i modern rock:
https://www.youtube.com/watch?v=HryTQTvLlhA&list=RDGMEMJQXQAmqrnmK1SEjY_rK BGA&start_radio=1&rv=Bq6T2tvRDoY
I denna musik tvingas du följa en man som är påväg att avrättas, och tillsammans med honom lyfta din blick bortomden materiella världen, och istället böna inför det eviga.
Att hitta sådan musik som får lyssnaren att komma i kontakt med det eviga i just svensk modern musik är kanske inte så enkelt däremot, jag kan inte direkt komma på en endaste låt som lyckas med konststycket. Däremot finns massor av klassiker som gör det, exempelvis genom gammal svensk naturdyrkan (som närmast är av religiös natur):
https://www.youtube.com/watch?v=xQtdC1k9Trk
__________________
Senast redigerad av Naknekejsaren 2022-05-05 kl. 20:10.
Senast redigerad av Naknekejsaren 2022-05-05 kl. 20:10.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera