Citat:
Hur kan du glömma bort den mycket viktiga republiken Novgorod? Novgorod var sin tids viktigaste konkurrent till storfurstendömet Moskva. När den gyllene horden fått på båten var det Novgorod som stod på tur. Efter att det vidsträckta riket blivit en integrerad del av Moskva föddes det moderna Ryssland i dess tidigaste form. Det var Ivan III:s förtjänst, vilket alla med grundläggande kunskaper om rysk historia känner till.Häpen över att folk inte känner till kopplingen mellan Ryssland, Storfurstendömet Moskva och mongolerna.
När mongolerna strömmade in i dagens Ryssland och Ukraina så var Kiev-Rus det största och viktigaste ryska riket och det Moskovitiska riket bara ett rike i ett lapptäcke av mindre ryska stater. Mongolerna härjade, plundrade, våldtog och mördade sig fram och brände bl.a. Kiev. Kievriket underkastade sig dock aldrig det mongoliska väldet. Detta till skillnad från bl.a. moskovitriket som därigenom besparades att få Moskva bränt till grunden. De kvarvarande stora städerna i det tidigryska kulturområdet kom därmed att vara i trakten kring Moskva (ungefärligen) och inte i det Kievryska riket. Moskoviterna och kringliggande småriken. kom sedan att vara under mongoliskt styre under större delen av 1300-talet och 1400-talet på så vis att de ryska furstarna fick styra på mongolernas nåder så länge de betalade tribut. Detta ledde till mindre eller större uppror med återkommande mongoliska straffexpeditioner med åtföljande våldtäkter och brännande av städer (bl.a. av Moskva självt). I början skötte mongolerna själva inhämtning av tributen men med tiden kom Moskovitriket att få denna uppgift. Hotet från mongolerna försvann inte förrän framåt 1500-talet, även om Moskva/Ryssland faktiskt fortsatte att betala tribut till Krimtatarena fram till sent 1600-tal.
Den ryska staten och kulturen har sin grund i moskovitstaten som tillkom under ganska stark mongolisk påverkan. Det är inte en ovanlig tanke att den muskovitisk-ryska statens återkommande förkärlek för att trilla in i autokratiskt styre, samt länge inhängande allmänna kulturella efterblivenhet, t.ex. att man bevarade uttryckligt slaveri till 1700-talet och extremt långtgående livegenskap fram till 1860-talet, har sina spår i rikets tillkomst under den mongoliska stöveln. Andra ryska stater, till exempel den kievryska, hade pseudodemokratiska (mycket pseudo-) institutioner någorlunda liknande vad som i väst kom att bli ständer och råd. Liknande institutioner saknas helt i moskovitriket och sveptes raskt bort när moskoviter tog över städer och riken där sådant fanns. Vissa vill i det att moskovitriket tillkom som en organisation för att förtrycka de egna medborgarna för mongolernas räkning också göra en parallell till att de efterkommande ryska rikena tenderat resultera i samhällen där en grupp ryssar med betydande glädje, entusiasm och grymhet i första hand förtryckt andra grupper av ryssar i de jure eller de facto slaveri, oavsett om de som förtryckt hetat tsarer, bojarer, partibossar, vita eller röda krigsherrar eller Putinister och oligarker. Att Ryssland knappt kom att beröras av renässansen och upplysningstidens kulturella och samhälleliga omvälvningar och därmed länge förblev kulturellt efterblivet faktum och förstärkte förstås intrycket i väst av att vi här har att göra med en efterbliven och grym barbarkultur (vilket i delar var och kanske är sant) och då drog man på 1800-talet och 1900-talets första hälft gärna, den kanske något förenklade, slutsatsen att detta berodde på det mongoliska kulturella inflytandet.
Något stöd för att ryssarna genetiskt skulle vara närbesläktade med mongolerna finns inte, tvärtom verkar de inte vara genetiskt mer nära mongolerna än deras närmaste genetiska släktingar, vitryssar, ukrainare, polacker och balter, är.
Begreppet ryssmongoler är därmed inte helt bredvid måltavlan om man talar om Ryssland i kulturell mening.
När mongolerna strömmade in i dagens Ryssland och Ukraina så var Kiev-Rus det största och viktigaste ryska riket och det Moskovitiska riket bara ett rike i ett lapptäcke av mindre ryska stater. Mongolerna härjade, plundrade, våldtog och mördade sig fram och brände bl.a. Kiev. Kievriket underkastade sig dock aldrig det mongoliska väldet. Detta till skillnad från bl.a. moskovitriket som därigenom besparades att få Moskva bränt till grunden. De kvarvarande stora städerna i det tidigryska kulturområdet kom därmed att vara i trakten kring Moskva (ungefärligen) och inte i det Kievryska riket. Moskoviterna och kringliggande småriken. kom sedan att vara under mongoliskt styre under större delen av 1300-talet och 1400-talet på så vis att de ryska furstarna fick styra på mongolernas nåder så länge de betalade tribut. Detta ledde till mindre eller större uppror med återkommande mongoliska straffexpeditioner med åtföljande våldtäkter och brännande av städer (bl.a. av Moskva självt). I början skötte mongolerna själva inhämtning av tributen men med tiden kom Moskovitriket att få denna uppgift. Hotet från mongolerna försvann inte förrän framåt 1500-talet, även om Moskva/Ryssland faktiskt fortsatte att betala tribut till Krimtatarena fram till sent 1600-tal.
Den ryska staten och kulturen har sin grund i moskovitstaten som tillkom under ganska stark mongolisk påverkan. Det är inte en ovanlig tanke att den muskovitisk-ryska statens återkommande förkärlek för att trilla in i autokratiskt styre, samt länge inhängande allmänna kulturella efterblivenhet, t.ex. att man bevarade uttryckligt slaveri till 1700-talet och extremt långtgående livegenskap fram till 1860-talet, har sina spår i rikets tillkomst under den mongoliska stöveln. Andra ryska stater, till exempel den kievryska, hade pseudodemokratiska (mycket pseudo-) institutioner någorlunda liknande vad som i väst kom att bli ständer och råd. Liknande institutioner saknas helt i moskovitriket och sveptes raskt bort när moskoviter tog över städer och riken där sådant fanns. Vissa vill i det att moskovitriket tillkom som en organisation för att förtrycka de egna medborgarna för mongolernas räkning också göra en parallell till att de efterkommande ryska rikena tenderat resultera i samhällen där en grupp ryssar med betydande glädje, entusiasm och grymhet i första hand förtryckt andra grupper av ryssar i de jure eller de facto slaveri, oavsett om de som förtryckt hetat tsarer, bojarer, partibossar, vita eller röda krigsherrar eller Putinister och oligarker. Att Ryssland knappt kom att beröras av renässansen och upplysningstidens kulturella och samhälleliga omvälvningar och därmed länge förblev kulturellt efterblivet faktum och förstärkte förstås intrycket i väst av att vi här har att göra med en efterbliven och grym barbarkultur (vilket i delar var och kanske är sant) och då drog man på 1800-talet och 1900-talets första hälft gärna, den kanske något förenklade, slutsatsen att detta berodde på det mongoliska kulturella inflytandet.
Något stöd för att ryssarna genetiskt skulle vara närbesläktade med mongolerna finns inte, tvärtom verkar de inte vara genetiskt mer nära mongolerna än deras närmaste genetiska släktingar, vitryssar, ukrainare, polacker och balter, är.
Begreppet ryssmongoler är därmed inte helt bredvid måltavlan om man talar om Ryssland i kulturell mening.
Det är alltså först på 1400-talet, någon gång, som det börjar hända grejer. Kievriket är en tidigare konstruktion. När mongolerna härjade och därefter då khanatet i Astrakan hotade Moskva tillhörde Kiev redan det polsk-litauiska samväldet.
