Citat:
Ursprungligen postat av
Mimmirider
…Lyckas du ens bli avskedad, är det en bedrift i sig, i Sverige idag. Du ska själv ha ställt till det rejält. Ofta får du dessutom nya chanser och varningar. Många inkompetenta brukar bli kvar länge, och de flesta chefer är konflikträdda och lägger locket på. Ibland brukar kolleger till och med byta arbetsplats innan en inkompetent person slutar. Ofta blir de kvar längst eftersom facket hindrar en uppsägning...
Med risk för att jag går en aning off topic här, men menar du allvar med den verklighetsbeskrivning som du delger oss här?
Jag undrar eftersom min erfarenhet är att det allt sedan Sveriges medlemskap i EU successivt blivit allt lättare för oss arbetsgivare att göra sig av med oönskad personal. Framförallt sådan personal som missköter sig i ordets rätta bemärkelse och som genom sin misskötsel även bidrar till en försämrad arbetsmiljö på arbetsplatsen.
En av de mest arbetsgivarvänliga uppsägningsorsakerna är ”uppsägning p.g.a. personliga skäl” och med hjälp av denna något luddiga motivering kan man utan särdeles mycket stök och bök tämligen enkelt bryta med en anställda som över tid visat sig vara en felrekrytering. Visst, det finns regler för hur det får gå till, men här vågar jag faktiskt drista mig till att påstå att dessa regler i princip består av en lista med åtgärder jag som arbetsgivare behöver bocka av och om den anställde fortsätter att missköta sig så är det tack och adjö för dennes del.
Om den anställde mot all förmodan skulle visa sig vara mottaglig för åtgärderna och därigenom slutar att vara ett arbetsmiljöproblem så finns det ju inte längre någon egentlig anledning till att avsluta anställningen heller. Men skulle jag ändå anse att den anställde bränt alla broar under resans gång och därför inte är lämplig som anställd trots att denne anpassat sig, så är det långt ifrån svårt att jag som arbetsgivare står fast vid mitt beslut om uppsägning p.g.a. personliga skäl. I en sådan situation blir väl den stora frågan hur mycket facket väljer att lägga sig i frågan och hur mycket tid som jag kommer att behöva lägga på att få dem att förstå att uppsägningen gagnar alla inblandade.
Jag känner nämligen inte heller igen mig i det du skriver om att facket skulle ha någon större möjlighet att hindra en uppsägning - och absolut inte om jag som arbetsgivare kan påvisa att jag genomfört alla de åtgärder jag är skyldig till innan jag vill avsluta anställningen. Tvärt om så är min erfarenhet att facket inte har det allra minsta att vinna på att försöka hindra uppsägningen av en dokumenterat misskötsam medlem, de brukar däremot vilja blanda sig i när det så att säga blivit dags att ”börja bocka av åtgärder” i syfte att att bevaka medlemmens rättigheter. På så vis vet ju även jag att jag agerar inom ramarna för regelverket, vilket i slutänden underlättar för oss arbetsgivare när vi vill avsluta en anställning. 🙂
Men, allt det jag skriver här ovan förutsätter som sagt att det inte föreligger någon underliggande sjukdom hos den anställde och att det är denna sjukdom som gör denne omöjlig på arbetsplatsen. Då är det givetvis så att jag som arbetsgivare har avsevärt många fler regler att förhålla mig till, vilket i praktiken också innebär att det blir en betydligt längre resa innan man som arbetsgivare har ryggen tillräckligt fri för att kunna avsluta anställningen. Men även här fyller facket funktionen av att hjälpa mig att hålla ryggen fri, vilket är extra viktigt i just det fall där det finns en dokumenterad sjukdomsbild hos den anställde.
Med allt detta sagt så ser jag ingen anledning till varför vi ska låtsas att det är svårt för oss arbetsgivare att bli av med oönskad personal i Sverige anno 2022, eller ens att facken har den makt de hade fram till början av 90-talet. Ser man som arbetsgivare bara till att ha ryggen fri så ryms det mesta under rubriken ”uppsägning p.g.a. personliga skäl” vilket garanterat även innefattar den misstänkte gärningsmannen i detta specifika fall.