Varför visas aldrig Jesus från Nasaret (1977) i SVT längre på påsken?

Du fattar väl att du tillhör förlorar-sidan. I det nya Sverige är religionen på stark frammarsch fast du vet ju att det bara är Islam som vinner.

Inte PK det är orsaken.

Ja, jag är medveten om islams ganska våldsamma expansion i världen och det kommer bli konflikter om det.

Helt enkelt för att islam är en religion som gör anspråk på statsmakten.

Visst, men Kalle Anka har ingen naturlig koppling till Julen. Det blev så bara i Sverige, av någon märklig anledning.

Kalles Jul visas i flera länder som jag förstått det, och Disney klipper ihop det.

Jo men det är inte en så stor grej, inte så intimt förknippat med Julen, i något annat land än Sverige. Utlänningar tycker att vi är konstiga.

För övrigt, tycker jag att det var en bra sak att det förr fanns TV-program om Jesu liv som ALLA tittade på - inte bara de troende. För att de här berättelserna ändå är en viktig del av vårt kulturarv. I skolan får barnen dem nästan inte med sig alls nuförtiden, p.g.a. lärare och rektorer är livrädda för att reta upp muslimer och PK-tanter.

Så länge som mina barn var så unga att jag kunde styra detta , så insisterade jag alltid på att vi antingen skullle gå i kyrkan på Julafton och Påskafton, ELLER se någon film om Jesu födelse respektive död. Så att det inte bara skulle bli Kalle Anka och Coca Cola-tomten, respektive flufffiga kycklingar och Påskharen.

hahahaha, jösses vilka vanföreställningar du sitter på. xD

Jag tycker att det inte vore omöjligt, om viljan fanns, att i alla fall visa någon påskfilm typ Mannen från Nasaret med Max von Sydow, eller Pasolinis Matteusevangeliet eller just Zeffirellis miniserie eller Gibsons The Passion of the Christ. Men det känns (med betoning på känns; jag har inte undersökt saken) som att utvecklingen under de senaste åren har gått från Jesus Christ Superstar – filmen till Jesus Christ Superstar – konsertversionen till ingenting alls (i år). D.v.s. att passionsberättelsen gradvis fasas ut till förmån för musik-/underhållningsaspekten tills påsken uteslutande framstår som ett högtidsfördriv. Vad som ännu finns kvar i programtablån är ju de kulturhistoriska inslagen, där påskfirandet väl inte sällan framstår som en atavism, samt lite billiga eftermiddagsdokumentärer som antagligen följer med i större programpaket.

Fast jag HAR ju två barn, som gick i skolan till alldeles nyligen. Jag VET att det är så.

Så dina barn kom hem och sa:

"I skolan får barnen dem nästan inte med sig alls nuförtiden, p.g.a. lärare och rektorer är livrädda för att reta upp muslimer och PK-tanter."

Skärp dig, detta är dina åsikter som du saknar belägg för. Det är ju inte ens troligt. Låt dina barn var barn iställer för att indoktrinera dom med skit som detta.

Fast jag läste ju i deras läroböcker. Kapitlet om kristendomen var lika stort, varken mer eller mindre, som kapitlen om de andra världsreligionerna. Och författarna var väldigt noga med att framhålla att Jesus bara var en profet bland andra, en vanlig människa som andra. Miraklen och Uppståndelsen hände inte, typ.

Och inför varje skolavslutning blev det bråk om kyrka eller aula, eller både kyrka och aula, vad prästen fick säga i kyrkan om kyrkan valdes som plats för skolavslutningen, o.s.v. o.s.v..

När jag var barn behandlades åtminstone kristendomen utförligare än de andra religionerna, och inte bara i religionsämnet, utan vi kom in på kristendomen och de kristna traditionerna även i andra ämnen, och i skolans vardag. Och religionbokens hållning var då att man "inte visste" om miraklen hände och om Jesus var Guds son, utan att detta är något som varje människa måste ta ställning till själv. Motsvarande fanns inte om Muhammed, Buddha o.s.v., utan detta lärdes ut som att det bara var främmande folk som trodde på att de var annat än vanliga människor.

T.ex. var det fortfarande tillåtet att ha adventsstjärnor i fönstren när jag gick i skolan, tända ljus på fredagarna i Advent, och sjunga kristna julsånger på Lucia. (Idag har man endast profana julsånger, eller så byter man ut vissa ord i de kristna julsångerna så att de ska bli mer profana.) Och vi hade riktiga avslutningsgudstjänster i kyrkan två gånger om året. På högstadiet hade det börjat bli problem med de turkiska eleverna, men det löstes genom att de fick ha en profan aktivitet i skolan med en lärare - typ pyssel - medan vi andra gick i kyrkan, och sedan hade man en (profan) avslutning för varje klass i hemklassrummet efteråt. (Dock var den rena kristendomsundervisningen, bordsbönen och morgonbönen avskaffade när jag började skolan.)

Ja, det är ju precis så det ska se ut.

Himla tur att det inte ser ut så idag.