Lärde känna en grabb, yngre än mig, i Oktober tror jag det var, kanhända det var under sommaren, online. Megamörk röst, väldigt vältränad, aldrig sett hans ansikte men snackat i cam. Långt ifrån en sojaböna, denna var det action i. Väldigt maskulin.
Tyvärr hade jag bara månader innan kommit ur något annat, otroligt svårt och jobbigt så jag pratade en del om det vilket han tog som att jag hade känslor kvar för personen. Han missförstod mig helt. Jag ältade för att jag lärde mig och läkte då killen var en kluster B personlighet som skadat mig svårt. (Det handlade alltså inte om känslor alls utan om att jag försökte förstå hur man kan vara så elak mot någon annan och varför, jag försökte greppa själva beteendet) Nu har det gått ett år och jag pratar inte längre direkt om honom eller vad som hände men jag behövde året som gått för att läka ihop någotsånär, sedan har jag ärr för livet men det var en erfarenhet jag behövde för att lära mig då jag var otroligt naiv, förstår jag i efterhand. Jag hade verkligen ingen aning om vilken slags ondska som finns.
Now..Den här Mister sekretess, hade såklart diagnoser. (Paranoid) schizofreni och psykopati. Han kan alltså inte känna empati vilket jag antar var orsaken till att han tog att jag pratade om en annan kille, fel. Jag försökte förklara men han lyssnade inte vilket ledde till att han triangulerade mig med en annan kvinna vilket tog hårt på mig. Underligt då jag inte brytt mig eller känt så med någon annan under livet. En snubbe jag inte ens träffat...
Jag förklarade till slut att han måste vara snäll mot mig då jag gått genom svåra saker där jag nästan mist livet men han trodde att jag ville behandlas illa så han körde psykisk misshandel, went full retard och fläskade på rejält. Jag varnade honom flera gånger och försökte även med samma mynt tillbaka men inget hjälpte så jag drog mig till slut ur kontakten för att rädda mig själv innan han gjorde stensmulor av hela mig och la därför ner mitt konto och har inte haft med det att göra sedan dess, detta var väl i slutet av året, har jag för mig. (NEJ, vi pratade inte via Tinder.. Skärp er, fläskfisar)
Vanligtvis är jag en jävel på att läka och gå vidare. Jag har haft långvariga relationer där jag både varit sambo och varit tillsammans i flera år. Jag har efter relationerna haft en sörjetid, för att sedan plocka upp bitarna och "Nu kör vi vidare!"
.....Men det går inte med denna. Tänker på honom varje dag, inte obesssively men kanske två gånger om dagen, VARENDA jävla dag! Ffs, jag har annat att göra än att lipa över en kille, vad fan är det här?
Kanske var det för att den här snubben inte bara var en snygg skyltdocka utan faktiskt gick att snacka med. Vi var båda träningsmänniskor och kunde sitta hela dagen och bara babbla på om allt möjligt, han blev en sorts..bästa vän. Och jag saknar både det, hans kropp (om det nu var han på bilden vill säga, såg bara kroppen isåfall), röst och personlighet. Jag saknar alltihop.
T.o.m hans musiksmak var sexig!
Vad händer med mig, Fläskbak?
Han är dock inte den ärliga typen utan ljög om en häst travar. Bl.a. låtsades han vara på väg med tåg till mig (han bodde långt bort) men when push came to shove var det påhittat. Han kom aldrig. Jag kände mig som en desperat gammal kärring (ålderskillnad, han var yngre än mig) som satt och suktade efter ett yngre byte och jag känner mig aldrig så annars, jag vet jag ser bra ut för min ålder och kan få många. Så varför reagerar jag såhär med just denna?
För fan, Fleshblacks, varför?
(Och innan ni ens tänker det så NEJ, det var ingen arab. Sieg heil)
Tyvärr hade jag bara månader innan kommit ur något annat, otroligt svårt och jobbigt så jag pratade en del om det vilket han tog som att jag hade känslor kvar för personen. Han missförstod mig helt. Jag ältade för att jag lärde mig och läkte då killen var en kluster B personlighet som skadat mig svårt. (Det handlade alltså inte om känslor alls utan om att jag försökte förstå hur man kan vara så elak mot någon annan och varför, jag försökte greppa själva beteendet) Nu har det gått ett år och jag pratar inte längre direkt om honom eller vad som hände men jag behövde året som gått för att läka ihop någotsånär, sedan har jag ärr för livet men det var en erfarenhet jag behövde för att lära mig då jag var otroligt naiv, förstår jag i efterhand. Jag hade verkligen ingen aning om vilken slags ondska som finns.
Now..Den här Mister sekretess, hade såklart diagnoser. (Paranoid) schizofreni och psykopati. Han kan alltså inte känna empati vilket jag antar var orsaken till att han tog att jag pratade om en annan kille, fel. Jag försökte förklara men han lyssnade inte vilket ledde till att han triangulerade mig med en annan kvinna vilket tog hårt på mig. Underligt då jag inte brytt mig eller känt så med någon annan under livet. En snubbe jag inte ens träffat...
Jag förklarade till slut att han måste vara snäll mot mig då jag gått genom svåra saker där jag nästan mist livet men han trodde att jag ville behandlas illa så han körde psykisk misshandel, went full retard och fläskade på rejält. Jag varnade honom flera gånger och försökte även med samma mynt tillbaka men inget hjälpte så jag drog mig till slut ur kontakten för att rädda mig själv innan han gjorde stensmulor av hela mig och la därför ner mitt konto och har inte haft med det att göra sedan dess, detta var väl i slutet av året, har jag för mig. (NEJ, vi pratade inte via Tinder.. Skärp er, fläskfisar)
Vanligtvis är jag en jävel på att läka och gå vidare. Jag har haft långvariga relationer där jag både varit sambo och varit tillsammans i flera år. Jag har efter relationerna haft en sörjetid, för att sedan plocka upp bitarna och "Nu kör vi vidare!"
.....Men det går inte med denna. Tänker på honom varje dag, inte obesssively men kanske två gånger om dagen, VARENDA jävla dag! Ffs, jag har annat att göra än att lipa över en kille, vad fan är det här?
Kanske var det för att den här snubben inte bara var en snygg skyltdocka utan faktiskt gick att snacka med. Vi var båda träningsmänniskor och kunde sitta hela dagen och bara babbla på om allt möjligt, han blev en sorts..bästa vän. Och jag saknar både det, hans kropp (om det nu var han på bilden vill säga, såg bara kroppen isåfall), röst och personlighet. Jag saknar alltihop.
T.o.m hans musiksmak var sexig!
Vad händer med mig, Fläskbak?Han är dock inte den ärliga typen utan ljög om en häst travar. Bl.a. låtsades han vara på väg med tåg till mig (han bodde långt bort) men when push came to shove var det påhittat. Han kom aldrig. Jag kände mig som en desperat gammal kärring (ålderskillnad, han var yngre än mig) som satt och suktade efter ett yngre byte och jag känner mig aldrig så annars, jag vet jag ser bra ut för min ålder och kan få många. Så varför reagerar jag såhär med just denna?
För fan, Fleshblacks, varför?
(Och innan ni ens tänker det så NEJ, det var ingen arab. Sieg heil)
Så bli inte förvånad om han hittar dig på något vis och vill typ "be om ursäkt" för att han behandlat dig illa förut. (Tro inte att han gör det för att han bryr sig om dig; psykopater anstränger sig bara för sin egen vinst.)
) Fick korta ner ditt svar för att få plats, hoppas det är okej.
) rann det av mig och jag tänkte "Men vad håller jag på med? Killen är ju ett svin" Sedan, nu kan jag bara tala för idag, rann det av mig, har inte tänkt på honom sedan dess. Jag tror det var ensamhet som fick en att sakna. Man kan fan nära bli galen av ensamhet emellanåt. Farligt, dags att sysselsätta sig med något.