Vad händer med bensodiazepiner i Sverige?

Absolut inte obehandlad. Psykologisk behandling är A och O när det kommer till ångesttillstånd, och fungerar det inte ena gången så betyder det inte att det kommer att fungera en annan gång för terapin varierar mellan terapeuter och terapiformer, men även inom en och samma patient över tid förändras deras mottaglighet för psykoterapi. Det finns därutöver en uppsjö av läkemedel som kan kombineras rationellt för att uppnå specifika effekter, viktigt bara att det görs med vett och att läkaren har koll på det vetenskapliga underlaget, att det finns en rimlig rational. Till sist ska nämnas psykosociala insatser och fysioterapi.


Just det som är grejen, har träffat flera där man trott att deras ångesttillstånd är kroniskt, men där efter utsättning av benzo (ibland över mycket lång tid!) så har deras ångesttillstånd försvunnit. Vi har inte vetenskapen ännu för att veta mekanismen, men min gissning är att det handlar dels om ångest genererad som en konsekvens av GABAerga dysreglering när benzo-koncentrationen fluktuerar intradag mellan doserna. En annan teori är påverkan på hjärnans stödjeceller som reglerar synapsfunktion.

Jaha, vad finns för mediciner då?

Beror på vad sorts ångest du har om terapi funkar.

Men för helvete människa.

"associerad med ökad risk för självmord" Jag var inte medveten om att man långtidsbehandlar folk med mediciner som ska tas vid behov. Risken för självmord är anledningen till att folk med ångest får och tar lugnande. Det är alltså populationen som vill ta livet av sig från första början som primärt står på lugnande

Om benzo används rätt kan det definitivt rädda liv. Perfekt under en kortare period (några veckor) för att ta sig ur grov ångest medan förhoppningsvis en mer långverkande medicin som ssri kan börja verka. Eller att ha som skyddsnät när man får en panikattack. Att veta att man har den till hands att ta vid en attack ger i sig lindring och trygghet. Det är en skam att läkare blivit så restriktiva. Det är ingen större fara med att skriva ut en burk på 25 st med instruktionen att: "Detta är den enda du får de under X antal månader. Använd bara vid absolut behov." Det skulle ge många trygghet att veta att de har något som verkligen fungerar vid en attack och därmed minska antalet attacker avsevärt. Ofta är det rädslan för en attack som leder till att den inträffar.

Det funkar för en del, att man inte utvecklar tolerans. Jag har haft mina 4 mg Iktorivil sen år 2000, alltså under större delen av min depression (som medför ångest). Nu har depressionen släppt o jag försöker bli kvitt dom, är nere på 0,5 mg ett par gånger i veckan. Utan benzo hade jag inte klarat mig.

Jag hade tänkt käka de livet ut, men när depressionen släppte så skadar det ju inte att försöka trappa ner dom. Jag tycker de borde vara mer lättsamma med att skriva ut det, möjligen med en tydlig information, om hur de fungerar med beroende o toleransökning.

Vilket ångesttillstånd tänker du att terapi inte fungerar på?
Vad gäller läkemedel är listan enorm och beror förstås på vilken grund ångensten vilar; SRI, SNRI, MAO-hämmare, a2d-ligander, agomelatine, vortioxetin, vissa neuroleptika, CS, mirtazapin, buspiron.
Dock tycker jag dock att det alltför ofta blir ett för stort läkemedelsfokus vid ångest, där såväl patient som läkare ska testa ett och ännu ett läkemedel istället för att helhjärtat fokusera på psykoterapi.




Studierna är alltså upplagda där man jämför likvärdiga patienter där ena gruppen fått benzo och andra inte, och man ser inte samma effekt när man istället tittar på andra lugnande/ångestdämpande läkemedel. Men visst, det är observationella studier (går inte ett få etikgodkännande för interventionell studie där hypotesen är att ett läkemedel ska öka risken för suicid) och det går inte att utesluta confounding.

Om inga av de där hjälper då? De är ju faktiskt inte ångestmediciner. Testat ca 25 olika mediciner innan benso.

Och vem ska betala ens terapi? Finns ju inte ens terapi för de flesta där psykiatrin är nerlagd. Jag tror inte 8 samtal med kuratorn på VC hjälper om man är sjuk på riktigt.

Det går att bli skadad av några få doser benso, precis som med ssri, antipsykotika och andra psykofarmaka. Immediate adverse reactions som man kan läsa om. Finns tusentals dokumenterade fall som nämner liknande problem där många dessutom tar livet av sig för att de inte står ut med biverkningarna eller utsättningssymptomen. Att vissa viftar bort det är bland det mest destruktiva som kan göras mot de som lider till den graden, eftersom att inte bli trodd av samhället och framförallt vården förvärrar det man går igenom rejält. Det är svårt att förstå graden av lidande det kan orsaka om man inte har gått igenom det själv. Det är ett helvete på jorden för många.
VillJalentine är trovärdig då symptomen han/hon drar upp är vanliga för de som får större problem. Framförallt akatisi är ren tortyr i svåra fall.
Många har dessutom ingen tidigare missbruksproblematik.

Hur man vet att det beror på specifikt ett preparat är att man får helt nya, väldigt konstiga men starka symptom, även fysiska, som man aldrig har haft förut i sitt liv. Och att de ofta uppkommer i samband med drogen, framförallt vid dosändringar men även utan. En annan indikation är om symptomen blir bättre med tiden när man slutat med medicinen. En tredje indikation är att det blir mycket värre precis när man trappar ned om man är oförsiktig med doserna (vilket de flesta är då de får sin information från läkare som ofta rekommenderar nedtrappning med för drastiska dosändringar).
Allt detta finns väldokumenterat online om man vill läsa. Det finns även långa, detaljerade manualer online skrivna av pålästa privatpersoner om säker nedtrappning eftersom vården inte tar ansvar och så många tar skada när det inte görs rätt. Några läkare har däremot bidragit och lagt ut liknande manualer nu.
Det nämns att benso räddar liv medan jag tror att ni egentligen inte kan garantera det, då det även finns belägg för att det gör mer skada än nytta just på det planet.

Vet inte om ta bort benso helt är rätt väg att gå. Tror inte det personligen tills man har bättre alternativ. Att däremot vara mycket mer restriktiv än man varit är en fördel då många tar skada av det. Det verkar däremot vara svårt att acceptera för de som inte upplevt problem, vilket nog är naturligt, men det är viktigt att försöka förstå ett problem när så många går igenom extremt lidande på grund av det.
Om man vill försöka förstå problemet kan man skumma igenom olika fall och inse att det inte handlar om människor som är oärliga eller galna. Det är vanliga människor som inte har någon anledning att ljuga om en sådan här sak, tvärtom då man ofta blir förlöjligad av vården och har väldigt svårt att hitta en kunnig läkare som kan hjälpa en med säker upp- och nedtrappning. Många har levt normala liv innan som sedan kollapsar pga detta.



VillJalentine, de som är medvetna förstår vad du pratar om och vet att du inte ljuger. Men gissar att du är van vid det här laget då det är normen när man går igenom specifikt detta. Hoppas att du mår bättre nu. Har själv permanenta men från ssri, men något som går att leva med. De värsta symptomen la sig till slut och man kan äntligen leva ett normalt liv, även om det tog lång tid.
Ta hand om dig!

Det är ju knappast så att man kastar narkotikaklassade mediciner på folk så fort de nämner ångest. Snarare tvärtom. Däremot kastar man icke-klassade (ibland ännu "starkare") preparat på folk så snabbt man kan. För akut ångest och andra allvarligare och återkommande episoder är alla mediciner du nämner HELT värdelösa.

Eftersom alla mediciner du nämner (med något undantag) är fysiskt beroendeframkallande och har massor av biverkningar som du bara kan hävda "likvärdiga" om du jämför med någon med ett långt dagligt bruk av lugnande. Enligt dårarna på Läkemedelsverket ökar suicidrisken hos gruppen som har ett konstaterat ångestsyndrom men inte fått lugnande på recept.

Jag är cynisk och tror att 100% av anledningen till att man pushar allergimediciner och riktigt rävgift (ok 1% kanske är beroendeaspekten) på folk är på grund av följande skäl

*Allergimediciner suger, kostar mer och ger större högar med cash.
*Eftersom allergimedicinerna suger behöver man beroendeframkallande rävgift som du tvingas ta dagligen och kommer ge större högar med cash.
*Någonstans på vägen lär du behöver någon annan medicin då rävgiftets biverkningar är så överjävliga (kanske lite lugnande?) vilket kommer ge dig hävstång på högarna av cash du redan tjänar.
* Det ska vara patenterat, dyrt och ineffektivt med massor av biverkningar som helst ska dyka upp när du redan har fastnat.
* Någonstans här (om patienten lever) kommer man skriva ut saker som fungerar någorlunda mot symptomen allergimedicinen skulle tagit hand om.
* Lugnande bör endast användas på patienter för att behandla grundproblemet, men framförallt för att behandla konsekvenserna från apoteket med patenterade gifter "läkaren" har skyfflat in i käften på patienten för modesta kickbacks och någon nice resa i solen.

Det handlar absolut inte om att lugnande är en av få preparat som faktiskt fungerar och inte går att tjäna pengar på. "Beroendeframkallande" är ett kanonbra svepskäl för en industri som alltid kommer på det ungefär lagom till att patentet gått ut.

Terapi inom offentlig vård. Dålig eller svårtillgänglig psykiatri är ingen ursäkt för att förskriva läkemedel som vi VET utifrån stort antal studier kan bidra till ökad DÖDLIGHET. Du förstår, man vet aldrig på förhand vilken patient som kommer att drabbas negativt av ett visst läkemedel därför utgår vi från grupprisken som beräknas utifrån studier. I vanliga fall kan man lita på att en patient berättar om biverkningar, men du kommer sällan höra en patient som beklagar sig över beroende utan de kommer istället att medicinen är jättebra, så pass bra att de vill ha mer och oftare av medicinen och att de inte kan fungera utan medicinen (negativ adaptation).

Vad är "ångestmediciner"? Det låter som att vill snäva in definitionen för att bara i begripa benzodiazepiner, hört detta en antal gånger från patienter. Kan man något om ångest så vet man att de underliggande neuronala processerna involverar ett stort antal nätverk och receptorer, inte bara GABA-A-R.

Terapi är mer tillgängligt än någonsin, och god psykoterapi finns numera att tillgå via internet/appar, men även vetenskapligt grundade självhjälpsböcker. Ärligt talat, vilket ansvar har du själv tagit för din ångest? Vilka egna åtgärder har du vidtagit? Vilka bra förändringar har du vidtagit för att hantera din ångest? Det jag stöter på i majoriteten av de med "svår" ångest är maladaptiva beteendeförändringar och externalisering, där man skjuter på sitt ansvar och säger att det är fel på sjukvården och fel på medicinerna man får. Får jag bara "rätt" medicin blir jag bra, eller får jag bara stöd tillräckligt mycket och länge så... osv. "Det är inte mitt fel, det är xxx fel"


Det är din åsikt och tro. Jag råkar veta genom lång yrkesverksamhet och vetenskapliga studier att du har fel. Jag gissar att du baserar din åsikt på din egna personliga erfarenhet som du försöker generalisera utifrån? Jag beklagar, men ditt inlägg osar av sådant man återkommande får höra från de som är verkligt beroende. Inte intresserad av lägga tid på att svara på dina inlägg.

Jag har försökt hjälpa mig själv med min ångest sedan jag var 6 år gammal. Jag har nog gjort all självterapi som existerar. Tror du jag fic benso slött när jag var 6 år? Nej, jag hade först kontakt med psyk när jag var 22 och då fick jag gå igenom terapier och annan form av medicin. Fick benso först tio år efter det. Då var jag så illa att jag veckovis varken åt eller drack. Lite svårt att då kräva att man ska "ta ansvar".

Jag har äver aspergers och ADD och då har man inget skydd mot sina egna känslor. Dvs knep som lärs ut funkar inte på oss. Vi är defekta människor och behöver den hjälp som finns.

Om man ska tala om att reagera dåligt på medicin och dödlighet, vete fan hur ofta jag svimmat av det man nu kallar ångestmedicin som är antihistaminer. Neuroleptika ökar min ångest x 100 men jag har ändå tvingats ta den för att visa att jag försöker allt. Dessa mediciner har varit livsfarliga för mig personligen. Jag är nämligen en människa och inte en siffra i din statistik.

Cancermedicin dödar väldigt många. Ska man ta bort den för alla då?

Och ja, det är befogat att ta medicin för att terapi inte finns. Hur tänkte du där egentligen?

Du gör som så många andra, hånar folk för deras sjukdom och påstår att de kan bota sig själva men de är bara lata. Fy fan att sådana som du finns. Tycker du ska gå och mobba rökare som fått cancer istället.

Tror inte han baserar det på endast personlig erfarenhet. Jag är själv yrkesverksam inom akutpsykiatrin och kan inte riktigt ta dig på allvar. Du verkar ha en extremt snäv och verklighetsfrånvänd syn kring psykiatrivård, och jag skulle bli förvånad om du är yrkesverksam inom området och har något som helst patientansvar.

Jag anser själv att det vore bättre utan några som helst mediciner men det fungerar inte i praktiken. Det du beskriver är en utopi då tillgängligheten gällande effektiv psykoterapi idag är extremt låg. Visst finns det en hel drös med KBT-terapeuter, men den terapin är oftast av riktigt låg kvalitet med tanke på de personer som behandlar. Att hänvisa till självhjälp via internet är inte seriöst.

Du tar även upp att man ej bör förskriva preparat som leder till ökad dödlighet. Hoppas du skojar! SSRI, SNRI, Neuroleptika mfl som du skriver om är knappast bättre. Att förneka att benso ger väldigt god effekt, och att förneka förskrivning pga ökad dödlighet är bara löjligt! Det vi pysslar med på kliniken är i bästa fall en kombination av preparat, terapi och b.la mindfulness, men terapin tar i de flesta väl lång tid att få igång av nämna orsaker. Idag är dessutom förskrivningen av benso väldigt låg efter att den akuta fasen är över. Då används den sällan och när det föreligger mycket starka indikationer för detta. Dock trappas den i normala fall ändå ut efter en tid.

Du är ingenting annat än en översittare som skyller allt på patienten. Vilken tur att vi inte är kollegor!