Nitrazepam är borta.
Flunitrazepam är borta.
Halcion är borta.
Lorazepam borta.
Sobril är borta. Dock finns generican oxascand kvar.
Finns någon bensodiazepin kvar om 10 år?
Har socialstyrelsens och i förlängningen läkarnas hysteriska rädsla för bensodiazepiner spårat ur?
Hur många självmord stinna på allergimediciner, neuroleptika, och SSRI som hade behövt stöd av benso tål samhället?
Är en död människa bättre än en som kanske utvecklar ett lågdosberoende? Eller för den delen knarkar på det?
Det finns de som måste ha denna typ av medicin för att överleva. Människor där inte de kraftigaste SSRI/SNRI preparaten ens med tillägg räcker. Inte ens tricykliska.
Hör och läser om allt fler som lider enormt och blir nekade adekvat medicinering trots klanderfria journaler. Dödsångest som vardag.
Svarta marknaden växer och Svensson tvingas bli kriminell för att klara vardagen, jobb och kanske överleva.
Är det bättre att Svensson göder kriminella med källarpressade piller som innehåller gud vet vad från forna öststater mm?
Uppfattat att samma rädsla och hysteri finns kring opiater där människor med oerhörda smärtor får paracetamol och NSAIDer. Detta senare är dock för en annan forumsdel men har kopplingar.
Vill inte att tråden handlar om att knarka på bensodiazepiner.
Fokus ska ligga på minskat antal preparat, sjukvårdens restriktiva rena rädsla att förskriva dom.
Och dess konsekvenser för de som verkligen behöver dom medicinskt.
Flunitrazepam är borta.
Halcion är borta.
Lorazepam borta.
Sobril är borta. Dock finns generican oxascand kvar.
Finns någon bensodiazepin kvar om 10 år?
Har socialstyrelsens och i förlängningen läkarnas hysteriska rädsla för bensodiazepiner spårat ur?
Hur många självmord stinna på allergimediciner, neuroleptika, och SSRI som hade behövt stöd av benso tål samhället?
Är en död människa bättre än en som kanske utvecklar ett lågdosberoende? Eller för den delen knarkar på det?
Det finns de som måste ha denna typ av medicin för att överleva. Människor där inte de kraftigaste SSRI/SNRI preparaten ens med tillägg räcker. Inte ens tricykliska.
Hör och läser om allt fler som lider enormt och blir nekade adekvat medicinering trots klanderfria journaler. Dödsångest som vardag.
Svarta marknaden växer och Svensson tvingas bli kriminell för att klara vardagen, jobb och kanske överleva.
Är det bättre att Svensson göder kriminella med källarpressade piller som innehåller gud vet vad från forna öststater mm?
Uppfattat att samma rädsla och hysteri finns kring opiater där människor med oerhörda smärtor får paracetamol och NSAIDer. Detta senare är dock för en annan forumsdel men har kopplingar.
Vill inte att tråden handlar om att knarka på bensodiazepiner.
Fokus ska ligga på minskat antal preparat, sjukvårdens restriktiva rena rädsla att förskriva dom.
Och dess konsekvenser för de som verkligen behöver dom medicinskt.