Citat:
Dagens lönesystem är helt godtyckligt och slår snarare split i lärarkåren. Tarifflöner är mer rättvist och tar man på sig extra ansvar så skall det självfallet premieras med extra lönepåslag. Exempelvis om man är arbetslagsledare, ämnesansvarig eller schemaläggare exempelvis. Just nu är det helt galet där nyexade kliver in på högre löner än lärare som har arbetat i över 20 år och som dessutom måste handleda de nya lärarna. Dessutom bidrar nuvarande lönesystem till att lärare ofta hoppar mellan olika skolor för att få upp lönen.
Jag förstår din tanke men tarifflöner är inte svaret. Jag kommer från en miljö där detta praktiserades och det leder i längden till att de som är kapabla försvinner (eftersom de inte får någon premie för att vara duktiga) medan de medelmåttiga eller dåliga stannar kvar år efter år eftersom de hela tiden vill öka på sin lön (och gärna göra mindre och mindre för den).
Kanske är det snarare så att vi bör se över lönesystemet så tillvida att om en nyexad lärare kommer in 40,000:- så ska en som jobbat 5 år inte ha mindre (eller liknande).
Citat:
F-gränsen måste bort eftersom den enbart leder till problem. Psykiska ohälsan ökar, enormt med merjobb för lärarna att få alla "i mål" dokumentationsbördan har ökat något enormt eftersom man måste ha ryggen fri då det i princip är ditt ansvar som lärare att se till att eleven blir godkänd. Sedan är det märkligt att vi har skolplikt och tvingar eleverna till skolan men sedan så ska vi sätta F på dem om de misslyckas. Ännu märkligare blir det med den enorma invandring vi har då de nyanlända förväntas att klara samma mål som övriga elever även om de kanske bara har varit något år i Sverige. Vi har en enorm utslagning i Sverige just nu där F-betyget är den stora faktorn. Runt 20 000 blir inte behöriga till gymnasiet. Vad ska vi göra med dessa? Tar man bort F-betyget så kan de sämsta eleverna få läsa någon praktisk linje som är riktad mot något arbete som är i stort behov av arbetskraft. Undersköterskor, snickare, restaurangbiträden, etc. Nu slås dessa elever ut och många blir fast i bidragsberoende och kriminalitet.
Jag tror att det är bra med en F-gräns. Det måste vara tydligt med att det finns en lägsta möjliga nivå och att det blir konsekvenser om man inte uppnår den. Däremot håller jag med om att det borde finnas fler mer eller mindre helt praktiska gymnasieutbildningar. Gärna ettåriga och tvååriga. Nu gör vi tvärtom - nu ska alla gymnasielinjer bli högskoleförberedande igen. Galenskap!
Jag ser vidare gärna prestationskrav istället för närvarokrav för studiebidraget. Det är så många som bara sitter av tiden för att de vill få sina pengar. Nej, prestationskrav på godkänt betyg borde införas. Även större frihet för skolor att slussa ut elever. I gymnasiet kan man t.ex. inte tvinga någon att gå om. Jag anser att det borde finnas en gräns. Har du x-antal poäng F under första året måste du gå om.
Kan tycka att det också ska finnas möjligheter för en skola att slussa ut elever med diverse diagnoser som skolan inte har resurser att ta hand om. Som det är nu kan en elev som är för autistisk för att fungera i en vanlig skola ändå gå kvar 3 år och såklart gravt misslyckas om föräldrarna t.ex. vägrar inse problemet trots att skolan talar om hur det står till.
. Du nämner att dokumentationen är tung. Kan du utveckla det lite med några konkreta exempel?
