Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Jag har väldigt svårt att se att HD:s vägledning skulle behövas för att klargöra rättsläget i de frågorna utifrån (vad som nu är känt om) omständigheterna i det aktuella fallet. Att det är tydligt att 18-åringar nu kan dömas till livstids fängelse torde stå helt klart. Specifikt angående dina frågor ovan vill jag mena att svaret på dem också är klart utifrån prop. 2021/22:17 som ligger till grund för lagen.
1. I propositionen sägs följande (s. 36 f.).
2. I propositionen sägs följande (s.45).
1. I propositionen sägs följande (s. 36 f.).
Det kommer emellertid även fortsättningsvis finnas möjligheter att beakta den tilltalades ålder vid straffmätningen för allvarlig brottslighet. I de fall den tilltalades handlade har stått i samband med hans eller hennes bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga finns det en skyldighet att, i enlighet med 29 kap. 3 § första stycket 3 brottsbalken, beakta den omständigheten i mildrande riktning vid bedömningen av brottslighetens straffvärde. Utrymmet att beakta bl.a. denna förmildrande omständighet har vidgats genom 2010 års straffmätningsreform (se prop. 2009/10:147 Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m. s. 26–30). Den hittillsvarande ordningen medför att det normalt sett inte finns anledning att tillämpa den aktuella strafflindringsgrunden då den till viss del tar sikte på samma omständigheter som den generella ungdomsreduktionen (jfr NJA 2000 s. 314). I likhet med vad utredningen, Hovrätten för Västra Sverige, Helsingborgs tingsrätt, Malmö tingsrätt, Uppsala tingsrätt, Åklagarmyndigheten och Linnéuniversitetet bedömer kan det dock förmodas att den bestämmelsen kommer att tillämpas oftare i de fall den tilltalades ungdom inte i allmänhet ska beaktas vid straffmätningen. En sådan utveckling bör inte, som Uppsala tingsrätt befarar, riskera att påverka förutsebarheten och enhetligheten i praxis negativt. Domstolen ska fortfarande enligt den grundläggande straffmätningsbestämmelsen bestämma straffet med beaktande av intresset av en enhetlig rättstillämpning (jfr prop. 2009/10:147 s. 28). För att den aktuella strafflindringsgrunden ska tillämpas ska det, som framhålls av Åklagarmyndigheten, även fortsättningsvis krävas att den unga lagöverträdarens utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga varit bristande jämfört med andra i samma ålder och att det funnits en samband mellan denna brist och brottet (samma prop. s. 45).De meningar jag har markerat i fetstil är enligt mig särskilt relevanta. Jag har väldigt svårt att se att det ska kunna vara otydligt om straffvärdet ska kunna bedömas vara lägre än normalt på grund av den tilltalades ålder i ett fall av (1) två mord och där (2) den tilltalade inte befinner sig på vad som i princip är ett förskolebarns nivå av mentala kapacitet. Enligt mig bör det vara uteslutet.
2. I propositionen sägs följande (s.45).
Sammanfattningsvis anser regeringen att särbehandlingen av unga myndiga lagöverträdare vid påföljdsvalet bör slopas helt och inte, som Malmö tingsrätt och Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden) ger uttryck för, avgränsas utifrån brottets allvar. Kravet på särskilda skäl för att döma lagöverträdare i åldersgruppen 18–20 år till fängelse bör alltså tas bort och påföljdsvalet för den åldersgruppen som utgångspunkt ske utifrån samma regelverk som för andra myndiga lagöverträdare.Vidare sägs även följande (s. 47).
Även ungdomsvård bör som huvudregel endast tillämpas som påföljd beträffande brottslighet som begåtts före det att den unge fyllt 18 år. Eftersom det förekommer att personer som har fyllt 18 år kan vara föremål för åtgärder enligt socialtjänstlagen och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga bör det, som Påföljdsutredningen och Åklagarmyndigheten föreslår, emellertid finnas en möjlighet att döma den som begått ett brott efter det att han eller hon fyllt 18 år till ungdomsvård, även om det bör ske med restriktivitet. På så vis ges möjlighet för socialtjänsten att inom ramen för påföljdssystemet stödja ungdomar i åldersgruppen 18–20 år. Ibland kan det nämligen framstå som lämpligast att låta pågående vårdinsatser mot den tilltalade enligt socialtjänstlagen eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga fortgå utan avbrott under förutsättning att åtgärderna framstår som tillräckligt ingripande (jfr SOU 2012:34 band 3 s. 820–822). Den som har begått brott efter det att han eller hon fyllt 18 år bör därför få dömas till ungdomsvård om det finns särskilda skäl för det.För mig framstår det som tydligt vad som avses med särskilda skäl och att sådana såvitt känt inte föreligger i detta fall.
Det är punkt 1 jag i huvudsak anser att HD kommer behöva pröva när ingen fastslagen rabatt baserat på ålder längre finns.
Lagen är tydlig med att bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga skall tas i beaktande.
Att lagstiftaren i propositionen påstår att detta skall vara jämfört med andra i samma ålder stämmer inte med vad lagen faktiskt säger.
Bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga bedöms utifrån normen för en fullt utvecklad vuxen och vetenskapen är 100% säker på att en människa inte är mentalt fullt utvecklad förrän efter 21års ålder(21år är till och med för lågt, det handlar snarare om ca 25års ålder om man skall gå efter vetenskap och inte tyckande).
Det faktum att en 18-20åring faktiskt inte är fullt mentalt utvecklad är ju orsaken till varför rabatten fanns. Detta är ett biologist faktum, det påverkas inte av att lagstiftare låtsas att så inte längre är fallet.
En 18år har de facto bristande utveckling, erfarenhet och omdömesförmåga jämfört med en fullt utvecklad vuxen, oavsett om lagstiftaren låtsas att så inte är fallet och detta är domstolen skyldig att ta i beaktande i enlighet med 29 kap. 3 § första stycket 3 brottsbalken.
Även om HD väljer att anse att en 18åring inte har sådan bristande utveckling, erfarenhet och omdömesförmåga att detta skall påverka brottspåföljden så behöver detta i så fall klargöras.
Skall man ta bort all straffrabatt helt för yngre vuxna kommer man rimligen även behöva ändra 29 kap. 3 § första stycket 3 brottsbalken, vilket man inte gjort.
Citat:
Det är punkt 1 jag i huvudsak anser att HD kommer behöva pröva när ingen fastslagen rabatt baserat på ålder längre finns.
Lagen är tydlig med att bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga skall tas i beaktande.
Att lagstiftaren i propositionen påstår att detta skall vara jämfört med andra i samma ålder stämmer inte med vad lagen faktiskt säger.
Bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga bedöms utifrån normen för en fullt utvecklad vuxen och vetenskapen är 100% säker på att en människa inte är mentalt fullt utvecklad förrän efter 21års ålder(21år är till och med för lågt, det handlar snarare om ca 25års ålder om man skall gå efter vetenskap och inte tyckande).
Det faktum att en 18-20åring faktiskt inte är fullt mentalt utvecklad är ju orsaken till varför rabatten fanns. Detta är ett biologist faktum, det påverkas inte av att lagstiftare låtsas att så inte längre är fallet.
En 18år har de facto bristande utveckling, erfarenhet och omdömesförmåga jämfört med en fullt utvecklad vuxen, oavsett om lagstiftaren låtsas att så inte är fallet och detta är domstolen skyldig att ta i beaktande i enlighet med 29 kap. 3 § första stycket 3 brottsbalken.
Även om HD väljer att anse att en 18åring inte har sådan bristande utveckling, erfarenhet och omdömesförmåga att detta skall påverka brottspåföljden så behöver detta i så fall klargöras.
Skall man ta bort all straffrabatt helt för yngre vuxna kommer man rimligen även behöva ändra 29 kap. 3 § första stycket 3 brottsbalken, vilket man inte gjort.
Lagen är tydlig med att bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga skall tas i beaktande.
Att lagstiftaren i propositionen påstår att detta skall vara jämfört med andra i samma ålder stämmer inte med vad lagen faktiskt säger.
Bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga bedöms utifrån normen för en fullt utvecklad vuxen och vetenskapen är 100% säker på att en människa inte är mentalt fullt utvecklad förrän efter 21års ålder(21år är till och med för lågt, det handlar snarare om ca 25års ålder om man skall gå efter vetenskap och inte tyckande).
Det faktum att en 18-20åring faktiskt inte är fullt mentalt utvecklad är ju orsaken till varför rabatten fanns. Detta är ett biologist faktum, det påverkas inte av att lagstiftare låtsas att så inte längre är fallet.
En 18år har de facto bristande utveckling, erfarenhet och omdömesförmåga jämfört med en fullt utvecklad vuxen, oavsett om lagstiftaren låtsas att så inte är fallet och detta är domstolen skyldig att ta i beaktande i enlighet med 29 kap. 3 § första stycket 3 brottsbalken.
Även om HD väljer att anse att en 18åring inte har sådan bristande utveckling, erfarenhet och omdömesförmåga att detta skall påverka brottspåföljden så behöver detta i så fall klargöras.
Skall man ta bort all straffrabatt helt för yngre vuxna kommer man rimligen även behöva ändra 29 kap. 3 § första stycket 3 brottsbalken, vilket man inte gjort.
Enligt NJA 1995 s. 106 står det klart att 29 kap. 3 § första stycket 3 brottsbalken ska tillämpas när den tilltalade har bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga i jämförelse med personer med liknande ålder. Personen i nämnda rättsfall var över 40 år gammal och ansågs ha bristande omdömesförmåga på grund av hjärnskador. Så HD har redan bedömt hur detta ska tillämpas.
__________________
Senast redigerad av derfilo999 2022-03-26 kl. 09:36.
Senast redigerad av derfilo999 2022-03-26 kl. 09:36.
Citat:
Förlåt mig, men resonemanget i ditt inlägg angränsar närmast till något slags naturrättslig världsbild.
Citat:
Naturligtvis påverkas inte biologiska fakta av att en lag ges en eller annan lydelse, men lagen får inte heller automatiskt ett annat innehåll på grund av biologiska fakta. Lagstiftning är inte den konkreta verkligheten eller av gud givna normer, utan en kodifiering av de normer vi människor betraktar som nödvändiga, eftersträvansvärda eller "rätt" utifrån hur vi ser och upplever verkligheten. Om vi stiftar en lag som säger att jorden är platt och att det är förbjudet att påstå att den är rund gör inte det att jorden är eller blir platt. Men att jorden faktiskt är rund innebär inte heller att det enligt nämnda fiktiva lagrum är tillåtet att påstå att den är rund.
[Vetenskapen] är 100% säker på att en människa inte är mentalt fullt utvecklad förrän efter 21års ålder(21år är till och med för lågt, det handlar snarare om ca 25års ålder om man skall gå efter vetenskap och inte tyckande).
Det faktum att en 18-20åring faktiskt inte är fullt mentalt utvecklad är ju orsaken till varför rabatten fanns. Detta är ett biologist faktum, det påverkas inte av att lagstiftare låtsas att så inte längre är fallet.
Det faktum att en 18-20åring faktiskt inte är fullt mentalt utvecklad är ju orsaken till varför rabatten fanns. Detta är ett biologist faktum, det påverkas inte av att lagstiftare låtsas att så inte längre är fallet.
Om vi utgår från att ditt påstående om att en människa inte är fullt utvecklad förrän vid cirka 25 års ålder är riktigt eller "sant" innebär det likafullt att lagen nu stipulerar att en 18-åring kan dömas som en fullt utvecklad människa, dvs. som en 25-åring. Det innebär också att lagen innan den senaste ändringen stipulerade att en 21-åring kunde dömas som en fullt utvecklad människa, dvs. som en 25-åring, trots att även detta stod i strid med ett "biologiskt faktum". Lagstiftaren påverkade biologin precis lika lite i det fallet men lagen var lika giltig för det.
Citat:
På vilket sätt stämmer det inte?
Lagen är tydlig med att bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga skall tas i beaktande.
Att lagstiftaren i propositionen påstår att detta skall vara jämfört med andra i samma ålder stämmer inte med vad lagen faktiskt säger.
Att lagstiftaren i propositionen påstår att detta skall vara jämfört med andra i samma ålder stämmer inte med vad lagen faktiskt säger.
Prop. 2009/10:147 anger följande (s. 45).
Med bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga avses en avvikelse från vad som får anses vara normalt för med den tilltalade jämförbara personer. Sådan omdömeslöshet som i allmänhet kan sägas ligga i att någon begått ett brott är inte tillräcklig. Punkten är inte heller generellt tillämplig så snart yngre personer har begått brott. Att ungdom i allmänhet ska beaktas vid straffmätningen följer i stället av 7 §. Punkten kan t.ex. vara tillämplig för en ung lagöverträdare när hans eller hennes utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga varit bristande jämfört med andra i samma ålder och det funnits ett samband mellan denna brist och brottet.Uttalandet i propositionen står inte i strid med lagtexten och dess lydelse (och lagtexten i fråga är inte heller ny eller förändrad), utan utgör en utveckling som är till hjälp vid tolkning av vad lagtexten ska anses ha för innebörd. Att sådant anges i lagens förarbete är helt i enlighet med juridisk tradition och rättskälleläran.
Citat:
I en juridisk kontext: Enligt vem eller vad?
Bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga bedöms utifrån normen för en fullt utvecklad vuxen [...]
För mig framstår det som att det är någonting som du helt enkelt bara tycker.
Citat:
Om vi utgår från att det de facto är så i egentlig biologisk mening, varför är domstolen skyldig att beakta detta när propositionen bakom den (oförändrade) 29 kap. 3 § tydligt anger att bristen ska utgöras av en avvikelse från vad som får anses vara normalt för med den tilltalade jämförbara personer? Och vilka ytterligare biologiska faktum utgör sådana närmast notoriska fakta som domstolarna är skyldiga att beakta trots att lagtext och förarbeten säger annat? Den stora frågan är dock fortsatt varför domstolarna inte behövde beakta detta för att döma en 21-åring till livstids fängelse enligt tidigare ordning, trots att denne normalt hade fyra år kvar till att vara fullt utvecklad?
En 18år har de facto bristande utveckling, erfarenhet och omdömesförmåga jämfört med en fullt utvecklad vuxen, oavsett om lagstiftaren låtsas att så inte är fallet och detta är domstolen skyldig att ta i beaktande i enlighet med 29 kap. 3 § första stycket 3 brottsbalken.
Citat:
Varför? Och återigen: varför behövde HD inte klargöra detta när det gällde 21-åringar?
Även om HD väljer att anse att en 18åring inte har sådan bristande utveckling, erfarenhet och omdömesförmåga att detta skall påverka brottspåföljden så behöver detta i så fall klargöras.
Citat:
Känner mig som en repig skiva, men... Varför? "Yngre vuxna" är för övrigt ett i sammanhanget socialt konstruerat begrepp och inte något biologiskt faktum varför meningen redan av den anledning framstår som ologisk mot bakgrund av det övriga resonemanget.
Skall man ta bort all straffrabatt helt för yngre vuxna kommer man rimligen även behöva ändra 29 kap. 3 § första stycket 3 brottsbalken, vilket man inte gjort.
Citat:
Förlåt mig, men resonemanget i ditt inlägg angränsar närmast till något slags naturrättslig världsbild.
Naturligtvis påverkas inte biologiska fakta av att en lag ges en eller annan lydelse, men lagen får inte heller automatiskt ett annat innehåll på grund av biologiska fakta. Lagstiftning är inte den konkreta verkligheten eller av gud givna normer, utan en kodifiering av de normer vi människor betraktar som nödvändiga, eftersträvansvärda eller "rätt" utifrån hur vi ser och upplever verkligheten. Om vi stiftar en lag som säger att jorden är platt och att det är förbjudet att påstå att den är rund gör inte det att jorden är eller blir platt. Men att jorden faktiskt är rund innebär inte heller att det enligt nämnda fiktiva lagrum är tillåtet att påstå att den är rund.
Om vi utgår från att ditt påstående om att en människa inte är fullt utvecklad förrän vid cirka 25 års ålder är riktigt eller "sant" innebär det likafullt att lagen nu stipulerar att en 18-åring kan dömas som en fullt utvecklad människa, dvs. som en 25-åring. Det innebär också att lagen innan den senaste ändringen stipulerade att en 21-åring kunde dömas som en fullt utvecklad människa, dvs. som en 25-åring, trots att även detta stod i strid med ett "biologiskt faktum". Lagstiftaren påverkade biologin precis lika lite i det fallet men lagen var lika giltig för det.
På vilket sätt stämmer det inte?
Prop. 2009/10:147 anger följande (s. 45).
I en juridisk kontext: Enligt vem eller vad?
För mig framstår det som att det är någonting som du helt enkelt bara tycker.
Om vi utgår från att det de facto är så i egentlig biologisk mening, varför är domstolen skyldig att beakta detta när propositionen bakom den (oförändrade) 29 kap. 3 § tydligt anger att bristen ska utgöras av en avvikelse från vad som får anses vara normalt för med den tilltalade jämförbara personer? Och vilka ytterligare biologiska faktum utgör sådana närmast notoriska fakta som domstolarna är skyldiga att beakta trots att lagtext och förarbeten säger annat? Den stora frågan är dock fortsatt varför domstolarna inte behövde beakta detta för att döma en 21-åring till livstids fängelse enligt tidigare ordning, trots att denne normalt hade fyra år kvar till att vara fullt utvecklad?
Varför? Och återigen: varför behövde HD inte klargöra detta när det gällde 21-åringar?
Känner mig som en repig skiva, men... Varför? "Yngre vuxna" är för övrigt ett i sammanhanget socialt konstruerat begrepp och inte något biologiskt faktum varför meningen redan av den anledning framstår som ologisk mot bakgrund av det övriga resonemanget.
Naturligtvis påverkas inte biologiska fakta av att en lag ges en eller annan lydelse, men lagen får inte heller automatiskt ett annat innehåll på grund av biologiska fakta. Lagstiftning är inte den konkreta verkligheten eller av gud givna normer, utan en kodifiering av de normer vi människor betraktar som nödvändiga, eftersträvansvärda eller "rätt" utifrån hur vi ser och upplever verkligheten. Om vi stiftar en lag som säger att jorden är platt och att det är förbjudet att påstå att den är rund gör inte det att jorden är eller blir platt. Men att jorden faktiskt är rund innebär inte heller att det enligt nämnda fiktiva lagrum är tillåtet att påstå att den är rund.
Om vi utgår från att ditt påstående om att en människa inte är fullt utvecklad förrän vid cirka 25 års ålder är riktigt eller "sant" innebär det likafullt att lagen nu stipulerar att en 18-åring kan dömas som en fullt utvecklad människa, dvs. som en 25-åring. Det innebär också att lagen innan den senaste ändringen stipulerade att en 21-åring kunde dömas som en fullt utvecklad människa, dvs. som en 25-åring, trots att även detta stod i strid med ett "biologiskt faktum". Lagstiftaren påverkade biologin precis lika lite i det fallet men lagen var lika giltig för det.
På vilket sätt stämmer det inte?
Prop. 2009/10:147 anger följande (s. 45).
Med bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga avses en avvikelse från vad som får anses vara normalt för med den tilltalade jämförbara personer. Sådan omdömeslöshet som i allmänhet kan sägas ligga i att någon begått ett brott är inte tillräcklig. Punkten är inte heller generellt tillämplig så snart yngre personer har begått brott. Att ungdom i allmänhet ska beaktas vid straffmätningen följer i stället av 7 §. Punkten kan t.ex. vara tillämplig för en ung lagöverträdare när hans eller hennes utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga varit bristande jämfört med andra i samma ålder och det funnits ett samband mellan denna brist och brottet.Uttalandet i propositionen står inte i strid med lagtexten och dess lydelse (och lagtexten i fråga är inte heller ny eller förändrad), utan utgör en utveckling som är till hjälp vid tolkning av vad lagtexten ska anses ha för innebörd. Att sådant anges i lagens förarbete är helt i enlighet med juridisk tradition och rättskälleläran.
I en juridisk kontext: Enligt vem eller vad?
För mig framstår det som att det är någonting som du helt enkelt bara tycker.
Om vi utgår från att det de facto är så i egentlig biologisk mening, varför är domstolen skyldig att beakta detta när propositionen bakom den (oförändrade) 29 kap. 3 § tydligt anger att bristen ska utgöras av en avvikelse från vad som får anses vara normalt för med den tilltalade jämförbara personer? Och vilka ytterligare biologiska faktum utgör sådana närmast notoriska fakta som domstolarna är skyldiga att beakta trots att lagtext och förarbeten säger annat? Den stora frågan är dock fortsatt varför domstolarna inte behövde beakta detta för att döma en 21-åring till livstids fängelse enligt tidigare ordning, trots att denne normalt hade fyra år kvar till att vara fullt utvecklad?
Varför? Och återigen: varför behövde HD inte klargöra detta när det gällde 21-åringar?
Känner mig som en repig skiva, men... Varför? "Yngre vuxna" är för övrigt ett i sammanhanget socialt konstruerat begrepp och inte något biologiskt faktum varför meningen redan av den anledning framstår som ologisk mot bakgrund av det övriga resonemanget.
När det gäller för över 21år har det prövats då HD tagit upp flera fall av 21åring som dömts för grova brott.
HD har aldrig tagit upp ett fall för någon mellan 18-21år sedan lagändringen.
Att man skall ta hänsyn till utveckling och mognad är ovedersägligt, även om det nu skulle vara mot jämnåriga så skall det ändå beaktas och det är något som nu när det inte finns någon bestämd rabatt istället måste avgöras i varje enskilt fall och öppnar upp för godtycke, jag menar hur avgör man vad är normalt för person i den åldern?
Mognad och utveckling varierar enormt i den åldern, tidigare har man låtit rabatten stå för den förmildringen utom vid extrema skillnader(ren utvecklingsstörning).
Vi får väl se hur det blir men jag tror helt klart HD kommer ta upp fallet om det överklagas till HD och jag skulle inte på något sätt bli förvånad om borttagandet av fast rabatt istället leder till större individuella rabatter än tidigare.
Citat:
Enligt NJA 1995 s. 106 står det klart att 29 kap. 3 § första stycket 3 brottsbalken ska tillämpas när den tilltalade har bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga i jämförelse med personer med liknande ålder. Personen i nämnda rättsfall var över 40 år gammal och ansågs ha bristande omdömesförmåga på grund av hjärnskador. Så HD har redan bedömt hur detta ska tillämpas.
Vart i den domen hittar du den formuleringen?
Även om så vore sant, vad är normalt för en 18åring? Variationerna är ju minst sagt stora i mognad och utveckling i den åldern.
Nej, absolut inte. Han kommer få rättspsyk eller fängelsestraff på max 18 år(men ute efter max 2/3=12 år), och vård(terapi), utbildning under fängelsetid.
Vore sjukt onödigt att ge en förstagångsförbrytare på 18 år, livstids fängelse.
Vore sjukt onödigt att ge en förstagångsförbrytare på 18 år, livstids fängelse.
__________________
Senast redigerad av Tryggve.Alibaba 2022-03-27 kl. 00:32. Anledning: slarv igen
Senast redigerad av Tryggve.Alibaba 2022-03-27 kl. 00:32. Anledning: slarv igen
Citat:
Praxis för två mord är livstid, oavsett om man är förstagångsförbrytare eller inte.
Citat:
Det handlar om personer som har neurologiska skador som har stor negativ påverkan på intellektuell förmåga. Att man är allmänt omogen är alltså inte tillräckligt för att aktuell bestämmelse ska tillämpas.
__________________
Senast redigerad av derfilo999 2022-03-27 kl. 11:53.
Senast redigerad av derfilo999 2022-03-27 kl. 11:53.
Citat:
Det handlade om neurologiska skador i det fallet du hänvisade till, det betyder inte att omognad/brist i utveckling inte skall tas hänsyn till. Det var det som var hela orsaken till den sk ungdomsrabatten. Innan lagändringen tog man hänsyn till den generellt för alla yngre vuxna och bestämmelsen var inte nog för att ge ytterligare strafflindring. Numera finns inte den generella straffrabatten och då är det lämpligt att istället göra enskilda bedömningar.
Vi får se hur det faller ut men jag står fast vid att jag tror att HD kommer ta en 18årings bristande mognad och utveckling i beaktande.
Personligen anser jag det orimligt att inte ta det i beaktande. Om man inte anser att mognad och utveckling är relevant borde man rimligen också anse att vi inte borde ha någon nedre gräns alls, då borde en 9åring dömas lika hårt som en 30åring.
Ok, tack. Kände inte till det. Tycker det är en dum/dålig praxis. Men jag är inte bra insatt i hur pass mycket i förtid en livstidsdömd kan bli frisläppt, eller om det ens är möjligt. 18 år är ju ingen ålder, och känns bortkastat för samhället att ha någon så ung person inlåst hela livet.
Citat:
Ok, tack. Kände inte till det. Tycker det är en dum/dålig praxis. Men jag är inte bra insatt i hur pass mycket i förtid en livstidsdömd kan bli frisläppt, eller om det ens är möjligt. 18 år är ju ingen ålder, och känns bortkastat för samhället att ha någon så ung person inlåst hela livet.
Efter att ha avtjänat 10år kan en livstidsdömd ansöka om att få straffet omvandlat till ett tidsbestämt straff.
Livstid kan aldrig omvandlas till kortare straff än det längsta tidsbestämda straffet, vilket idag är 18år.
Det ger att kortast möjliga tid en livstidsdömd kan faktiskt sitta frihetsberövad är 12år(2/3 av 18år)
Det finns ingen maximal tid en livstidsdömd kan sitta, I teorin kan det alltså bli de facta livstid även om det aldrig hänt hittills. Längst hittills var Leif Axmyr som dömdes till livstid som omvandlades till 51år vilket innebar att Axmyr satt i fängelse 32år.
Snittet för en livstidsdom är ca 25års fängelse, vilket ger ca 16års frihetsberövande. Dock skall det påpekas att snittet ökat hela tiden sedan mitten av 1990-talet då livstid i snitt omvandlades till 15år och 6 månader.
Om trenden fortsätter kommer snittet för livstid ligga på ca 30år(vilket ger ca 20års faktiskt frihetsberövande) då Malmö-latin mördaren för första gången kan ansöka om att straffet skall omvandlas, förutsatt att det blir livstids fängelse så klart.
Längst frihetsberövande någonsin i Sverige är Sten-Erik Eriksson som vid 35års ålder dömdes till rättspsykiatrisk vård 1967 och som fortfarande hade tvångsvård 50år senare när han avled 2017 vid en ålder av 85. Sammanlagt satt Eriksson frihetsberövad 66 av sina 85 år.
__________________
Senast redigerad av Aramir2 2022-03-28 kl. 03:52.
Senast redigerad av Aramir2 2022-03-28 kl. 03:52.
Citat:
Tack för intressant och bra genomgång!
Efter att ha avtjänat 10år kan en livstidsdömd ansöka om att få straffet omvandlat till ett tidsbestämt straff.
Livstid kan aldrig omvandlas till kortare straff än det längsta tidsbestämda straffet, vilket idag är 18år.
Det ger att kortast möjliga tid en livstidsdömd kan faktiskt sitta frihetsberövad är 12år(2/3 av 18år)
Det finns ingen maximal tid en livstidsdömd kan sitta, I teorin kan det alltså bli de facta livstid även om det aldrig hänt hittills. Längst hittills var Leif Axmyr som dömdes till livstid som omvandlades till 51år vilket innebar att Axmyr satt i fängelse 32år.
Snittet för en livstidsdom är ca 25års fängelse, vilket ger ca 16års frihetsberövande. Dock skall det påpekas att snittet ökat hela tiden sedan mitten av 1990-talet då livstid i snitt omvandlades till 15år och 6 månader.
Om trenden fortsätter kommer snittet för livstid ligga på ca 30år(vilket ger ca 20års faktiskt frihetsberövande) då Malmö-latin mördaren för första gången kan ansöka om att straffet skall omvandlas, förutsatt att det blir livstids fängelse så klart.
Längst frihetsberövande någonsin i Sverige är Sten-Erik Eriksson som vid 35års ålder dömdes till rättspsykiatrisk vård 1967 och som fortfarande hade tvångsvård 50år senare när han avled 2017 vid en ålder av 85. Sammanlagt satt Eriksson frihetsberövad 66 av sina 85 år.
Livstid kan aldrig omvandlas till kortare straff än det längsta tidsbestämda straffet, vilket idag är 18år.
Det ger att kortast möjliga tid en livstidsdömd kan faktiskt sitta frihetsberövad är 12år(2/3 av 18år)
Det finns ingen maximal tid en livstidsdömd kan sitta, I teorin kan det alltså bli de facta livstid även om det aldrig hänt hittills. Längst hittills var Leif Axmyr som dömdes till livstid som omvandlades till 51år vilket innebar att Axmyr satt i fängelse 32år.
Snittet för en livstidsdom är ca 25års fängelse, vilket ger ca 16års frihetsberövande. Dock skall det påpekas att snittet ökat hela tiden sedan mitten av 1990-talet då livstid i snitt omvandlades till 15år och 6 månader.
Om trenden fortsätter kommer snittet för livstid ligga på ca 30år(vilket ger ca 20års faktiskt frihetsberövande) då Malmö-latin mördaren för första gången kan ansöka om att straffet skall omvandlas, förutsatt att det blir livstids fängelse så klart.
Längst frihetsberövande någonsin i Sverige är Sten-Erik Eriksson som vid 35års ålder dömdes till rättspsykiatrisk vård 1967 och som fortfarande hade tvångsvård 50år senare när han avled 2017 vid en ålder av 85. Sammanlagt satt Eriksson frihetsberövad 66 av sina 85 år.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera