Citat:
Ursprungligen postat av
apeshitt
Om det stämmer så finns det många människor på skolan som säkert sett det samma och som har mycket goda skäl att anklaga sig själva idag. De bär en stor del av skulden till att något verkligen hände.
Tidigt i tråden är det någon som menar att "han ser ut som en vanlig tonåring" men jag håller inte med. Hans sociala medier ser INTE ut som vanliga tonåringars utan de är ihåliga och tomma, han pratar närmast med sig själv. Få vänner och inga reaktioner eller kommentarer att tala om även om många såklart tagit bort sina nu i efterhand. Men det verkar inte funnits många fler från början.
om skälet är ensamhet och utanförskap eller oupptäckt psykiatriska svårigheter eller psykiatrisk vård som inte erhållits så är det fortfarande en omvärldsfråga. De lärare som tycker att de "noterat att något inte stått rätt till" HAR ansvar som anställda på skolan att anmäla, rapportera, ta kontakt med föräldrar och nätverk och vård mm när något känns fel. Att komma nu i efterhand när något har skett är närmast att medge tjänstefel.
Ensamhet bland unga är också ett omvärldsproblem och här ligger det även på klasskamrater och skolkamrater att de befinner sig i en miljö där de accepterar att elever utsätts för utanförskap.
Ja.. och nej.. Huvudet var nästan rakt på spiken hehe.
Det lär bli lite svårt för oss att förmynda vart ansvaret kan ha legat när vi inte har tillräckligt med info och kunskap för å utesluta omgivningens verkställighet.
Ensamhet, utanförskap eller hur sociala medierna såg ut i utifrån den beskrivningen är mycket mer vanligt än vad man hoppas å tro. Även för tonåringar.
Jag tror INTE att killen utsattes för aktivt utanförskap. Utan föll i en klassifikation som drabbar främst och just killar. Så som Sveriges funktion just nu är å samhälle så är killar i princip "osynliga". Det finns inget "värde" eller incentiv. Detta gör det per automatik att en killes verklighet, att ta sig ut från sitt centrum å bli delaktig med andra är förhindrad av en mur. Ingen bryr sig, ingen är intresserad, ingen lär känna.. För å få något intresse för en person så måste något utbyte av ord, moment och annat ske först. Men för att någon ska faktiskt ta å förtära något av killen så måste killen väcka ett "bry" ifrån personen.. Det är som att "för att få tillstånd måste man först ha X, men för att kunna få X måste man ha ett tillstånd först"..
Det är gediget en väldigt skadlig och kontraproduktiv roll för killen. För att våran sociala hjärna behöver sociala interaktioner och kontakt för sundt psyke eftersom vi är först sociala flock varelser och därefter medvetna.
psykiatrin och "hjälp" man kan få kan inte göra mycket mer än att försöka gynna och hjälpa personen att hålla mentaliteten i ihop så den inte förfaller fortare. Människor som är - kliniskt - isolerade tillräckligt länge tappar faktiskt förståndet av vad som är verklighet, logiskt, spirituellt eller korrekt tankemönster och oändliga fantasin människan alltid är tvungen att leva med får någon slags frispel att koppla sig till faktiska tankar å bilda förstånd.. Förståndet är starkt förankrat till människans överlevnadsinstinkt... Å den måste bilda förstånd för å undvika hysteri - ett påhittat förstånd.
Och det är ytterst svårt för människor att kunna alltid hantera känslornas inflytande. Mycket vanligt att börja konspirera och hitta "anledningar" å "svar" på det man inte fattar vad som är egentliga felet. Självömkan, sympatisera med vad som låter "korrekt" - just för man saknar egentlig och interaktion berikad förstånd. Om inte det.. Bygger människan i regel en livsform som inte har plats för andra.. t. ex allt som kan benämnas "ensamvarg". Men ändå är ängslan av våran sociala flock kropp ett ständigt misär. Det är ytterst respektlöst att säga till en människa - va en nöjd ensam munk -. Filmen castaway?
Hmm.. varför jag skriver detta är för å kanske kunna börja belysa ett område i vårat samhälle. Jag menar.. den är förmodligen alldeles för elitistsk mot killar.. Därför har vi så många män i Sverige som lever - on the edge..
Också.. Kvinnor lyckas inte se detta problem. Eftersom de inte är lämnade "ifred" mot alla odds.. Det händer alltid, minst nångång i veckan att någon har något å säga till kvinnan.. Alltså ett socialt engagemang. För män... Ingen har nått å säga. Det är det som är grunden. Och detta skapar en slags strypning av en mänskliga funktioner. Människor måste få utplopp för många olika saker för att hjärnan inte ska börja bli undernärd å bygga en deppresiv plasticitet.
Bara sånt där som.. Ett skratt.. Något bråk.. något äventyr.. något mothugg.. någon medvind.. någon gemenskap.. Allt detta behövs utan att det går för långt, eller oändliglihet av stillsamhet.. Hjärnan crashar annars.. Ca.. 2-10år är normalt å hålla ut innan spöket förankrar sig permanent..
Citat:
Ursprungligen postat av
maxatdunder
Vi fattar, det är mycket vanligt att kvinnor blir helt blöta av våldsoffer och psykfall. Kriminalvården får hur mycket kärleksbrev som helst.
Nejdå.. Det måste vara "rätt" brott också haha
