Skidskyttesäsongen 2021/22

Och det är inget fel med att ha dessa kortvariga stunder som skapar spänning. Har man resurserna för det så varför inte? Sen är jag bombsäker på att både Elvira och Justine hade tankarna centrerade mycket runt att just vinna den cupen när väl dagen närmade sig.

Tourerna har ju misslyckats med att höja värdet på totalcupen i längd - snarare haft motsatts påverkan då medaljer i mästerskap har nu större värde än någonsin känns det som. Vad talar för att man skulle lyckas i skidskytte? Inte för att man behöver höja prestigevärdet för totalen i skidskytte. Det är hälsosamt som det är nu. Skulle dock inte säga nej till en mini-tour i skidskytte. Men hur ska man göra en tour i skidskytte intressant? Sprint - Masstart - Jaktstart som i längd? Sånt körs ju redan i skidskytte nästan varje helg.

Man kan dock konstatera att de tio senaste säsongerna har vinnarna av damernas Tour de Ski även vunnit den totala världscupen samma säsong. Så tävlingarna efter Touren blir ju mest utfyllnad - bortsett från mästerskapen.

Kan du inte, för en gångs skull, sluta spela Gud?

Du vill bestämma vad människor ska bry sig i.
Du vill avgöra vad atleterna ska ha för inställning till deras tävlingar och hur viktiga cuperna är.
Du vill bestämma vad tittarna vill ha.
Du VET att ingen har en aning om hur det slutat i dom olika cuperna.

Det finns en värld, faktiskt, UTANFÖR din lilla bubbla,
Där finns det MÄNNISKOR, med egna intressen och kunskaper.

Du är INTE universums mittpunkt.
Logga ut................................................ ..............

En tour är en resultatsammanräkning direkt under ett begränsat antal dager. Det höjer värdet att inte bara se alla tävlingar som en enda grå massa, där man in slutet gör en massa underordnade delsammanräkningar för att alla ska ha chansen att får en cupseger och lite extrapengar.

Jag tycker att TdS bara bör hållas de år det är mästerskapsfritt och att det ska vara själva vinsten i den touren som är själva juvelen. Det kan vara bra betalt pekuniärt, men behöver inte vara övergödslat med poäng till totalen.

Jag ser inte att det finns någon anledning att skidskyttet ska efterlikna TdS-konceptet. I stället kan man ha två eller tre tourer som ger en extra poängtilldelning till totalcupen för sammanräkningen. Folk verkar dock älska att ha många cuper. Det är väl som med dessa galor och utnämningar. Det finns ett extremt behov när det gäller utmärkelser. Det är som det var under Sovjettiden där alla skulle ha bröstet fyllt med olika utmärkelser.

dubbelpost

Varför behöver man höja värdet på de olika loppen mitt under en säsong? Alla åkare vill köra allting redan som det är nu utan några mini-tourer, och prispengarna som delas ut efter varje lopp är dessutom ganska betydande. Totalen i skidskytte är redan enormt prestigefull. Alla dessa förändringar är helt onödiga.

Och varför ska alla ha chans till en cupseger? Vem har chansen till toursegrar i längd utöver dom som toppar de diverse olika delcuperna? Johaug och Kläbo har vunnit varje tour dom stället upp på med undantaget för Quebec touren och deras lekande lätta banor. Hade vi haft mini-tourer istället för delcuper som sammanställs i slutet så hade kanske ex Braisaz istället för att vinna masstartscupen som hon gjorde nu kunnat vinna en minitour trots att hon "bara" är 8:a i totalen. Så lite av en skräll, men men det är det ju också nu när hon vann masstartspokalen.

Ett tour-upplägg passar mycket bättre för skidskytte eftersom det inte är lika förutsägbart som längdåkning, där det bara är ett moment att ta hänsyn till.

Det som gör alla tävlingar i världscupen i skidskytte intressanta och spännande är ju just att alla i stort sätt åker allt och att vinst i totala världscupen av de flesta ses som det mest prestigefulla att vinna. Det ses som större att ha varit bra under en hel säsong än att få till det under enskilda tävlingar eller tävlingshelger. Ser inte att skidskyttet har något problem som behöver lösas med att införa tourer. Tycker att det är bra att alla tävlingar har samma värde så som det är nu.

Tour de ski och de höga poängen som ges för placeringarna där gör väl samtidigt också att för de åkarna som inte vill eller av annan anledning missar den är ganska chanslösa i totala världscupen vilket gör att man inte satsar på det alls. Vilket ju gör att prestigen att vinna inte direkt ökar.

Ser att Sebastian Samuelsson inte anmält sig till SM. Miss eller medvetet att han står över?

Dags för en summering och ett litet slutbetyg. Betygen är främst satta mot bakgrund av förväntningar på åkarna.

Hela laget: 4+
Ett OS-guld, åtta VC-pallplatser, en stafettcup, två på totalpallen(efter lång torka), fyra damer topp-20, andra- och fjärdeplats i nationscuperna. Utöver alla segrar och pallplatser individuellt. En diger lista av framgångar som markerar en ny guldålder i svenskt skidskytte där kravbilden ökar successivt. Vi behöver inte göra någon hemlighet av att det är damerna är dragloket, medan Sebbe är ganska ensam på herrsidan med Ponsi som sidekick då och då. Samtidigt är ingen av nämnda framgångar en skräll och för högsta betyg hade man behövt ro hem lite fler cupsegrar eller ett ännu bättre OS. Man kan fortfarande bli bättre på att vinna.

Elvira Öberg: 5+
Två tredjeplatser och noll mästerskapsmedaljer stod hon på före säsongen. I år var hon näst bäst både i världscupen och på OS. Alla förväntningar hon byggde upp under försäsongen där man kände att hon nog skulle ge Hanna en rejäl chans att vara bäst i familjen lyckades hon sedan infria, och lite till. Finns inte mycket att anmärka på som genombrottssäsong, dipparna var få och hon presterade i alla segment av säsongen. Nu har hon satt ribban högt för resten av karriären.

Hanna Öberg: 2+
Ja det är lite hårt med OS-guld, fjärdeplats i totalen och en VC-seger under säsongen, men jag tror samtidigt hon håller med om att mycket blev misslyckat under säsongen i stort. Jag hade kunnat sträcka mig mot en trea om hon klarat totalpallen eftersom det i slutändan är ena benet i hur man bedömer skidskyttars säsonger, men när hon bommade även det(för fjärde säsongen i rad) kändes det ganska signifikativt. Förenklat är det enbart skidåkningen som stämt i år, rentav har hon gått framåt där, men resten har varit så pass dåligt att helheten blivit rätt klart sämre. Man kan ha sämre sämstasäsonger i en karriär, men vi får hoppas att detta ändå var en sådan.

Mona Brorsson: 4+
Åtminstone jag hade börjat se en karriär på väg nedåt efter förra säsongen, men då slog hon till med karriärsbästa i totalen, första pallplatsen, och tar såväl plats i OS-stafetten som presterar i den så och bidrar till ett historiskt guld. En kul vändning för en sympatisk idrottare, som kunde varit en fin slutpunkt, men det känns både bra och rimligt att hon kör vidare.

Linn Persson: 3+
Stafettkugge helt klart och där kvitterar hon ut ett högt säsongsbetyg. Men även om det känns som att hon har höjt högstanivån i åkningen en aning så står hon kvar på ungefär samma plats ytterligare en säsong. I år har hon dessvärre skjutit bort lite för många bra chanser och har kliv kvar att ta mentalt. Hon är 27, det är ungefär den åldern där många skidskyttar "levlar upp" från en stabil grund. Det har hon inte riktigt gjort, kanske på grund av dom återkommande ryggproblemen, men jag ger inte upp hoppet att hon har sina bästa säsonger kvar.

Stina Nilsson: 3+
Utveckling på alla håll och kanter, 30:e plats i totalen är kanske inte är det viktigaste man tar med sig men det vittnar åtminstone en åkare som etablerat sig, likaså att hon fick åka tre masstarter. Första pallplatsen är förstås säsongens stora höjdpunkt. Kan tycka att det blev fel att hon fick stå över både VC-helg och EM för att sedan vara reserv hela OS under en period av säsongen när hon tveklöst var i mycket bra fysisk form. Hon är nu både nära och inte nära dom bästa beroende på hur man ser på saken. När man redan har Öbergarna kan man hursomhelst uppskatta en kapacitetsåkare som Stina i laget.

Anna Magnusson: 3+
Bästa säsongen på fem år med individuell sjundeplats på OS och många bra stafettsträckor. Hon måste vara väldigt nöjd med att slutligen hittat tillbaka till ungefär gammal nivå efter alla skador. För man måste vara ärlig med att hon var en kandidat att åka ur landslaget efter säsongen, och det är inte aktuellt alls längre. Om hon hållit sig frisk och fullföljt säsongen hade hon gått för karriärsbästa och kanske ett ännu högre betyg.

Johanna Skottheim: 1+
Nej, hon kom aldrig in i matchen och jag tycker det är mycket hysch-hysch kring hennes egentliga status. 1+ eller ickebetyg, det kan man välja själv. Nu återstår att se om hon petas ur (A)landslaget eller ej.

Sebastian Samuelsson: 4+
Byggde vidare fint på det han startade förra säsongen. Fyran hängde i slutändan på att han fixade totalpallen efter ett fiaskoartat OS, och det klarade han. 29 långa års herrtorka snackar man inte bort. Inget tal om att han etablerat sig i toppen senaste två säsongerna, men man måste ha något att visa upp i slutet av säsongen också och i år blev det totalen. I år var han jämnare fysiskt än på vallen, sista klivet blir att sätta båda delar en hel säsong.

Martin Ponsilouma: 3+
Här är det ju individuell OS-medalj som sticker ut och räddar mycket. Säsongen i stort är inget att skriva hem om även om det blev stabilare på slutet, nivån i skidåkningen är hög medan skyttet förblir för svagt överlag, man får gå ned till 36:e plats i totalen för att hitta sämre statistik där. Får ändå ge honom att han har sina stunder även på vallen, det är väl nån slags styrka åtminstone. För några säsonger sedan var han mer jämnbra i åkning/skytte, det är dit han behöver komma även som stark åkare.

Jesper Nelin: 1+
Den etablerade svensken med en verkligt underkänd säsong i år. En enda gång 90% i skyttet. För dåligt. Inte så många höjdpunkter i åkningen heller för den delen. Nån slags prestationsångest skönjer jag, rädslan att misslyckas blir större än viljan att lyckas i många lopp fast det inte finns någon egentlig press på honom. Måste hitta mer glädje igen i det hela tror jag, något annat än att fortsätta verkar åtminstone inte finnas i tankarna så jag antar att han kör över ett OS till.

Peppe Femling: 2+
Kom ett personbästa i slutet av säsongen, resten var sämre än fjolåret men ungefär det man förväntar sig. Finns inte så mycket att skriva mer än att han fortfarande behövs som stafettåkare.

Malte Stefansson: 2+
Jag är lite besviken, trodde på en större utväxling i år och att han skulle vara närmare Peppe än så här. Han knaprade några poäng och det ska ändå lyftas som junior(sista året), men 75% i skyttet måste ses i ljuset att han försöker vårda skotten som få andra och det är inte så bra bland juniorer heller. Är nog på väg åt rätt håll totalt sett, men det kan ta lite tid att nå fram.

Oskar Brandt: 1+
Njäe, poäng räcker inte för att rädda godkänt. 66% är inte internationell nivå på skyttet oavsett åkning(som är alldeles enormt förbättrad). Om han är för gammal eller inte för att få rätsida på skyttet låter jag vara osagt, lär få en säsong till i A-laget åtminstone eftersom han är den enda som kortsiktigt har åkning nog för världscupen.

Håller med om dina betyg, men skulle satt ett steg ner på Brorsson. Samma som Linn Persson, alltså.