Citat:
Ursprungligen postat av
Fazerfazer
Har hon sagt det i något avsnitt?
Ursäkta, jag har inte varit inloggad.
Sofie har sagt att hon har utvecklingsstörning och ADHD på sin Youtubekanal.
Där berättade hon även att hon bor i egen lägenhet men får hjälp av ett boende hon är granne med.
Obs. jag tänker inte outa hennes kanal i tråden - det får någon annan göra isåfall.
PM annars om någon vill veta.
I januari så pratade hon om sin mamma:
Citat:
Morsan... jag kan inte förstå. Istället för å kunna vara snäll...
man kan vara bestämd, det kan man va men då måste man kunna få va förstående också. Det är inte hon.
Hon frågar inte ens har det hänt någonting, hur mår du? som jag sade då... eh, vad är det som gör att du inte vill gå till jobbet idag?
bara... inte det hon skulle bara hota, hon skulle bara få iväg mig på en gång och det är ju inte lätt. Eh och sedan kommer alla hoten, dem jag sade då och det här är ju inte roligt tycker jag.
Det är en stor skandal hon håller på med och en gång så blev jag faktiskt avstängd på jobbet för att jag inte hade kommit till jobbet på länge... eller på några gånger.
Jag blev avstängd två veckor... två veckor... för att jag hade en oro i kroppen.
En oro, att jag inte kunde gå till jobbet. Så orolig var jag... men, näe... då blev jag avstängd...
och det var mycket tråkigt. Så jag gjorde det bästa av det hela ändå...
och sedan när jag kom tillbaka så var allt guld värt igen... sedan har det ju hänt några gånger
att det har blivit såhär i alla fall. Men men... ibland önskade man att man hade en mycket bättre morsa. Hon har ett... jag har ett hiskeligt humör, det har jag.
Men hon måste lära sig liksom, det har hon ju även gjort men, men hon måste ändå lära sig att bemöta mig bra. Det gör hon inte. Hon gör saker genom att stressa mig och ja, jag vet inte vad jag ska säga mer. Hon blir tjurig om man inte gör saker... och det stressar och triggar upp mig... och hon har ju ett liv själv, varför lever hon inte sitt liv?
Jag kan inte fatta... och som jag har fått lidit liksom när inte hon hade någon att älska
och det bara var jag och min lillasyster... då fick man ofta på sig henne.
Även om jag var arg ibland... så, så kränktes det liksom.
Aa jag vet inte vad jag ska säga. Det var som stora hot... och hon säger att hon älskar mig, men jag tror inte på det. Hon har sagt dem mest saker som är så hemska...
att nu är det... alltså nu är det vi tre, jag och så mamma och så syrran då.
Mm... men vi har haft många bra perioder... och det ska bara vara hat.
Hat, hat, hat... och nu när hon har en ny älskling i... nu... så känns det som att jag gör oftast fel. Hon blir tjurig, hon frågar inte ens hur det är. Han bryr sig väldigt mycket om, han säger ifrån... och det är bra. Men mamma ska vara en stressperson, en stressmänniska.
Man fattar inte varför hon inte kan inse att hon kan coola ner lite.
Då kanske jag hade varit typ på jobbet idag, nej då, det gör hon inte.
Min arbetsledare frågade ju, men han frågade inte hur jag mådde den här gången men annars så brukar han ju göra det. Men men, det är inte han jag är arg på.
Det är min mamma jag är arg på... och det är så hemskt... när en person gör såhär.
Det är så kränkande, så dumt. Man gör inte såhär... och ja, det är så hemskt.
Man känner sig inte älskad liksom, man känner sig som ett problem när man blir arg.
Hon kan aldrig liksom se det ljusa.. ehh.. och mm. Då blir det ju såhär... jobbigt.
Man väljer inte sina föräldrar, tyvärr. Men jag hade önskat att jag hade en bättre familj.
En mamma som verkligen älskade mig för den jag va... och en pappa som älskade mig för den jag va... och syskon som älskade mig för den jag va...
Det hade jag önskat mig. Ja, men så är det... men och när man säger liksom till henne att hon ska ta hjälp... av sin hon går och talar med, sin samtalskontakt... Då blir hon bara sur på mig när jag säger det. Men jag säger det av vänlighet.
Liksom, det har gått för långt nu så att... jag säger inget mer till henne om det.
Jag tänker säga det till min hjälp som jag går och pratar med... för nu får det banne mig vara nog.
-
