Då var man hemma från kvällspromenaden. Hunden ligger och myser i sin hörna och jag ligger nyduschad i rena lakan. Nu har inte jag personligen hund men den ligger säkert och myser i någon hörna hemma hos er som har hund. Hursomhelst, jag tänkte precis slänga ner ett par rasker i gamla Berra, alltså min brödrost, för att avnjuta till ett glas oboy och...
DAGENS ÅTERBLICK!
https://dumpen.se/2022/03/15/nu-gar-det-at-helvete-napp-igen/
Idag tar vi oss inte alls långt tillbaka i tiden. Dumpen har nämligen fått sitt andra riktiga mem efter den drömmiga bilden på Brians lekamen, och det är en karamell jag verkligen vill fortsätta suga på ett tag till.
Det är liksom så mycket som är bra. Det går inte att släppa hur bra teve det här faktiskt är. Under loppet av några min får vi ta del av hur protagonisten går från saklig och oskyldig till en personlig kris utan dess like och vidare till dödsdömd brottsling med brallorna nere som bönar och ber för sitt liv.
Vi ser hur läpparna vänds in och ut och dubbelhakan börjar vibrera av panik när krisen rinner till. Vi hör ångesten flöda ur varje andetag där han sitter och hakar upp sig som en papegoja. Jag är faktiskt säker på att en papegoja som iakttagit situationen hade lärt sig ett nytt uttryck den här eftermiddagen, och ni vet vilket. Vi kör några andra utdrag. Börjar intressant:
Patrik: "Går man och fikar med en 13-åring när man är kåt?"
Svar: "Nej, absolut inte."
Alltså, det är ju en jävla fråga att svara på. Bara det att han inte reagerar på frågan som att "va fan tror du, vad är det för jävla fråga?" avslöjar att det är precis det han gjort.
Sen inleds slakten. "Det här kommer jag meddela din fru." säger Sara och där och då drar stressreaktionen igång i den patetiska lilla hjärnan. Och Sara maler på som aldrig förr eftersom hon inser att hon har ett övertag mot den här muppen. Genom att säga "snälla, snälla" så aktiverar han maktcentrat i Saras hjärna. Hon vet, om än undermedvetet, att hon kontrollerar hans framtid och det är en chans hon inte tänker gå miste om. Att ge offret Sara det övertaget genom att böna och be på det sättet är som att låta en Pitbull slita sönder någon som varit på dess ungar.
Och det är precis vad som sker. Han får inga möjligheter alls att tänka efter. Allting han svarar vinklas till värsta tänkbara.
Krisgubbe: "Jag har väl sökt på äldre, äldre..."
Patrik: "Du börjar med dem yngsta alltså och sen går du uppåt!"
Och återigen sväljer han betet och svarar överilat "Nej, nej" istället för att ifrågasätta Patrik. Ungefär som att han säger "Nej så vidrig är jag inte. Jag är bara lite lagom vidrig."
Plötsligt dyker en journalist upp och försöker vara sansad, men det är på tok för sent. Det är som att börja ställa civiliserade frågor till en som ligger på stupstocken och väntar på bödeln.
Som sagt, det är så mycket som är bra, kanske det bästa som hänt svensk humorkonst sedan Sudden satt i kylen och korade Kefir som vinnare i parallellslalomen i Braunt-Wessel Frysel. Och det är vår uppgift att föreviga den här medborgarens personliga kris. Din och min och din och min. Vår uppgift att aldrig sluta avnjuta den här ynkliga kretinens sköna undergång.
Självklart rundar vi av denna stund med att sjunga en låt han gjort sig förtjänt av att höra:
"Ja, det är lika bra å sluta drömma, DET GÅR ÅT HELVETE i alla fall, för om man drömmer om Paris hamnar man på någe vis, lik förbannat i Hudiksvall!"
P.s. Han kommer inte ens ha råd att ta sig till Hudik snart.
En till skål på det.
) inte ruttnat bort och skulle må bra av lite strålkastarljus. Nu påmindes jag om denna snaskiga historia också:
