Citat:
Ursprungligen postat av
Loveangelie
Kära klimakteriekärring.
Du vet uppenbarligen inte vad du pratar om.
Det finns många svenska mammor som är ännu värre, som har övergett sina barn.
Eller vet du om hennes barn inte hälsar på henne? Vet du om hennes barn var frånvarande? Tycker mig i tråden ha läst att de äldre bodde med henne hela tiden fram till april månad, och att dom mindre bodde med henne på helger m.m. precis som många andra skilsmässobarn gör.
Så hon är definitivt inte "Sveriges näst mest frånvarande mamma"
Patetiskt av dig att tro något sånt, och ännu mer patetiskt av dig att hela tiden dra in barnen i detta!
Nu är ju inte trådens syfte att diskutera föräldraskap eller ens moderskap, så det där vad som i generella termer är det utmärkande för ett uselt föräldraskap, hör inte hit. Det finns olika skalor för att gradera olika sorters uselhet. Kvinnor som t ex mot betalning livesänder sexuella övergrepp på sina barn har jag, oss emellan sagt, väldigt svårt för.
Men nu var min kommentar helt inriktad på 'frånvaroskap ' som mamma till ett antal barn. Varför kan du inte läsa de få rader i min text och varför börja diskutera t ex mammor som lämnat sina barn? För skall vi gradera såna hemskingar till morsor hamnar vi ju utanför ämnet. Såna mammor har ju, om de skulle ångra att de lämnat sina barn, möjlighet att återvända till barnen.
Men se det har inte fyrabarnsmamman Lydia Barth! Hon har f n en silverplats när det gäller att ha gjort sig frånvarande!
Hon kan inte, om hon skulle så önska, återvända till sina barn. Lydia Barth har nämligen, genom mord, försatt sig i situationen att ha "lyckats" få en dom på 18 år i fängelse.
Lydia Barth har genom sin brottslighet satt sig i anstalt för det kommande dryga decenniet.
Huruvida barnen hälsar på sin mamma eller ej hör inte hit och skulle de, mot förmodan, vilja ta sin anstaltsbullebakande mamma med sig ut, så går inte det, utan bullmamman blir kvar. Med sina bullar, sina "väninnor", "sina" fångvaktare och sin alldeles underbart ljuvliga, tärande och förtärande långvariga tristess.
Det är vad jag skulle säga är precis vad Lydia Barth har gjort sig förtjänt av.
Vi skall inte glömma en viktig sak:
Alldeles oavsett vad sexköparen farbror Näckrosen håller på att dilla om gällande specifika receptorer i CNS, så var det Lydia Barth som på mordkvällen själv drack sig höggradigt berusad.
Man kan säga att hon på ett allvarligt vis brast i sin framtidsplanering.
Med alkohol i kroppen kan det gå illa.
Se på Lydia Barth.