Längdskidsäsongen 2021/2022

Märkligt? Berätta då vilka som gjort bra och lovande resultat i VC utöver de tre i topp (Karlsson, Andersson och Sundling). Kalla gör mediokra resultat och ligger runt 20:e plats i VC, men är ändå i princip bättre eller på samma nivå som Olsson och Ribom. Vilka är det du ser återväxten hos? Kom inte med några yngre som ännu inte prövats i större sammanhang.

Tycker det följer samma mönster varje år. Det spekuleras om hur bra alla svenskor kommer vara. Att det inte kommer finnas några startplatser över osv. Och så slutar det med att tävlingar stås över av olika anledningar och stjärnorna inte presterar som man förväntar sig.

Minns inför säsongen 2020 då förhoppningarna på Kalla, Karlsson, Andersson och Nilsson var skyhöga, men det slutade med att Nilsson och Karlsson missade i stort sett hela säsongen. Andersson missade hela December och sedan radade upp fjärdeplatser och Kalla endast var bra på träning. Dahlqvist var också sämre än säsongen innan. Svahn och Sundling räddade nog många TV-apparater från att slängas ut då.

Det är anmärkningsvärt att ingen av dem som på förhand är givna i a laget nästa år (dam) är särskilt gammal. Jonna och Maja som är äldst är 27 och bland övriga är ingen äldre än 25.
Dessutom är det bland dom som troligen kommer att roteras på den eller dom få världscupplatser som blir över en överrepresentation av unga åkare.
Utöver detta så har vi några juniorer som är påväg upp och kan börja konkurrera om platser ganska snart också.
Så konkurrensen lär bara bli tuffare och tuffare i och med att ingen av dom etablerade åkarna ens börjar närma sig ”avslutningsålder”.

Detta kan vara både positivt och negativt för utvecklingen. Den ökande konkurrensen kan leda till att åkarena satsar hårdare eftersom som att man helt enkelt måste det. Men samtidigt finns risken för att yngre talanger lägger av för att de känner att de inte får chansen.

Skillnaden mellan A-laget och Team Bauhaus är att åkarna i A-laget får mycket mer i träningsbidrag samt att de har förtur till de första V-cuptävlingarna på säsongen.

Det är inget fel med återväxten på damsidan. De kommer fram nya talanger varje säsong som visar framfötterna på olika nivåer. Den här säsongen har t.ex. Märta Rosenberg och Lisa Eriksson tagit individuella medaljer på JVM och Erica Lavén har vunnit i juniorlandskampen. Moa Hansson har tagit guld i U23-VM och under sin första världscupsäsong tagit poäng vid två tillfällen. Louise Lindström har också etablerat sig som världscupåkare med topp-20 resultat både i distans och sprint.

Kalla borde inte platsa i A-laget längre med de resultat hon gjort i år. Hur de kan vara ett underbetyg åt andra att hon är där nu förstår jag dock inte. Hon var trots allt femma och sexa individuellt på VM förra året. A-laget annars består ju som abbe är inne på idel av unga åkare, jämför man med senaste OS-säsongen så har det skett en rejäl föryngring av laget (och då var inte ens Kalla med då).

Ja mer pengar, men ingen förtur efter de första tävlingarna.


Detta är inte en återväxt som gett resultat på VC-nivå vilket jag efterlyser. LL ger jag inte mycket för hittills.


Förra året är ju knappast i år. Givetvis är det ett underbetyg att inte få fram fler åkare som stadigt håller sig över topp-12. Kalla-nivå detta år är underkänt, men ingen har annat än vid enstaka tillfällen varit bättre bland åkarna utöver Karlsson, Andersson och Sundling.


I mina ögon är inte åkare från 25 att betrakta som yngre.

Edit: Jag får väl tillägga att det är distansåkare jag tittar på. Hur bra det än går i sprint så är det för mig inte lika värdefullt som distans. Det är enligt mig bara segrar som räknas i sprint.

jämfört med andra nationer ser väl återväxten bra ut. Olsson tog stora kliv i år Ribom fick ju ingen bra säsong ändå visade hon i Lahtis att det finns kapacitet Lundgren som sparkapital håller jag även LL visade bra takter stundtals och att hon utvecklats + att JVM visade några att återväxten ser bra åt ändå sakandes två av dom bästa

Olsson och Ribom är bloss så här långt. Ingen stabilitet och stundtals riktigt usla resultat. De har i princip inte varit bättre än Kalla. Lundgren och LL är halvusla som bäst.

Jag tittar på respektive åkare och deras resultat och gör ingen nationsjämförelse.

då kan man ju kanske tycka det ser dåligt ut men vi har en bra topp och lovade bredd jämfört med andra länder och på något sätt är det intressant parta andra länder också är ju dom som är utmanarna om resultaten.

Olsson plockar ändå tre topp 12 resultat vilket är rätt bra och som sämst 18 i WC loppen på distans jag tycker det är ett lovande steg

Först kan man titta på hur nivån ser ut just nu på de svenska damåkarna. I sprint har vi Sundling, Dahlqvist, Ribom, Hagström och Dyvik. Och om Svahn kommer tillbaka så är vårt sprintlag oerhört starkt. På distans har vi Ebba och Frida som toppåkare och Sundling som haft säsongens genombrott på distans. Ribom har ju inte haft någon riktigt bra säsong på distans, men hon har en tiondeplats från Lahtis. Olsson har haft ett mindre genombrott på distans och jag rankar henne före Kalla på distans. Vilken annan nation kan matcha detta lag? Tala gärna om det för mig.

Ja, Olsson står för (en del av) återväxten. Utöver henne har vi Lundgren som håller på att ta sig tillbaka från ett par säsonger när hon haft stora problem. Och om vi tittar på lite yngre åkare så har vi Hansson och Lindström som fått åka en del i världscupen och gjort det bra. Hur många andra i deras ålder kan matcha detta? Inte så många. Och borta i USA har vi Abrahamsson som gör det förvånansvärt bra. Och sedan har vi ett gäng juniorer som är väldigt vassa. De är oprövade mot internationellt seniormotstånd men kan ändå vara intressanta att följa.

Så att påstå att återväxten inte ser lovande ut på damsidan är ett mycket märkligt påstående (hade detta sagts om herrsidan hade det varit en annan sak). Jag menar att återväxten ser lovande ut på damsidan och jag menar att återväxten består av Olsson, Lindström och Hansson. Lägg till Lundgren som håller på att ta sig tillbaka.

Jag är väldigt besviken på Olsson och ser inget som tyder på stabila resultat där 12:e plats är absolut lägsta nivå. Hon var väldigt dålig i vissa lopp.

Hur kan du vara besviken på en åkare som lyft sig så pass mycket i år?

förra året var väl hennes WC snitt runt 30 + i år runt 15 så nog måste man kunna se ett positivt mönster kanske inte blir en topp 6 åkare på sikt men runt topp 10 och det är bra så länge vi kan behålla toppen med Frida Ebba Jonna

Fast för mig är sprint inte alls på samma nivå som distans. Om man tar en, ur svensk perspektiv, neutral åkare som Lampič så är hon ju bra i sprint. Jag skulle ändå aldrig se henne som en åkare i längdåkningens absoluta topp. Tycker inte att sprint inom längdåkning på långa vägar har samma status som sprintlöpning inom friidrotten. I sprint för mig är det bara segrar som räknas. Jag accepterar om andra har en annan uppfattning, men det är min utgångspunkt.


Jag tänker inte ställa nationer mot varandra. Jag konstaterar att det är tre åkare som är överlägsna i svenska laget. Två (Karlsson och Andersson) har gjort betydligt sämre denna säsong än tidigare säsonger. Sundling har klivit fram och är nu även en åkare på hög nivå inom distans, men hon har varit med länge. Olsson och Ribom är andraklassens åkare hittills.


De har inte presterat på det sätt jag anser för att betecknas som bra åkare. Moa Olssons dippar har varit för många och för djupa. Lundgren ska inte ens nämnas.


För mig är återväxten lika med gjorda resultat och att ha etablerat sig på en stabil nivå. Det skrev jag tidigare. Förhoppningar om eller spekulationer om att diskontera framtida resultat är inget att komma med.

Kort och koncist så har de tre i den svenska toppen varit de enda som haft något i VC-toppen att göra. Kalla har presterat mediokert och är denna säsong en åkare omkring 20:e plats. Olsson och Ribom har på det hela taget inte varit bättre.