Citat:
Ursprungligen postat av
Silvret
Kina har för stora problem för att bli ekonomisk supermakt. Dels för att de är en kommuniststat som under nuvarande presidenten rört sig mer och mer bort från den ekonomiska liberalisering som tjänat den kinesiska ekonomin väl. Dels för att kinesiska ekonomin nu är så extremt skuldtyngd. Sammanlagd skuld (statens, företagens och hushållens) är mycket större än i USA och senaste tiden har Kinas BNP-tillväxt varit nästan helt skulddriven. Skulle Kina åka på fastighetsbubbla är det ej säkert de återhämtar sig, likt Japan aldrig återhämtade sig från 1991. Stigande kinesiska löner leder också till att den tillverkningsindustri som tidigare matade kinesisk tillväxt kommer vara allt mindre attraktiv att lägga i Kina. Att genomsnitts-kinesen på fastlandet ska få uppleva motsvarande Taiwans, Hong Kongs och Singapores välstånd är ej möjligt under ett kommunistparti som går i mer totalitär riktning.
Det är möjligt att du har rätt, men Kina är ett monster som inte liknar något som vi någonsin har bevittnat, och därmed finns inte heller någon modell för hur den kommer fortsätta växa. Kina har en rad fördelar mot just Japan, Sydkorea, etc. och det är att de har kapacitet att bygga en ambitiös global nätverk där de står som maktcentrum. Ge lån till länder, bygga hamnar, skicka kineser för att bygga stora infrastrukturprojekt, få en militärbas i Sri Lanka, en i Kenya, en i Montenegro, etc.
Kinas skuld är inte enligt min mening lika svårhanterlig som USAs skuld pga landets tillväxtpotential. Desto mer tillväxtpotential, desto mer kan man växa ifrån ens skulder och skulderna blir närmast till en investering för framtiden. USAs skulder beror ju mer på misslyckade sociala projekt, pensionkostnader, etc. (och det ser ännu värre ut i Europa, i synnerhet Sydeuropa). Medan Kinas skulder delvis investerats i spökstäder och annan planekonomisk idioti, men delvis i enorma energiprojekt som ger fantastisk resultat, ambitiös infrastruktur, investering i handelsnätverk, etc.
Men ifall man ser hur landet misslyckats i saker som att hinna ikapp andra länder i exempelvis tillverkningen av halvledare åt dataindustrin så är det ju helt klart prov på att det inte alltid räcker att bara kasta pengar åt alla riktningar. Taiwan är ju Världens ledare i den fronten, efter att Kina misslyckats med flera miljarderdollarsindustrier så söker man nu stjäla Taiwans expertis genom att ge gigantiska löner. De ska ha stulit 3000 av TSMCs personal genom sådana metoder.
Och då måste vi tala om vad som är Kinas fundamentala problem: de saknar kreativitet. All överdriven statspropaganda och massövervakning har gjort kineserna otroligt snäva i sin intellektuella förmåga, de kan inte komma med banbrytande ny teknologi. Kinesiska studenter som lyckas utomlands vill också sällan återvända hem.
Kinas taktik blir att köpa kreativ personal utomlands, köpa europeisk och amerikansk teknologi, ständigt köra med reverse-engineering för att kunna massproducera det som vi först lyckats skapa, kopiera Elon Musks raketer, köra med cyberspionage på stora västerländska företag, etc.
Olikt Japan och Sydkorea som inspirerades av Väst för att sedan köra på med sin egen race, så är Kina bara någonslags massproducerande copycat-land. Kan man bli en supermakt med sådan taktik?
Jag kan inte med säkerhet svara på den frågan.
Detta blir som mest tydligt i kinesiska filmer. Ser man på Wolf Warrior som västerlänning verkar den helt missa vad som gör actionhjältar badass, och allt verkar löjligt och överdrivet. De sökte visst kopiera de infantila Rambofilmerna, men till och med Rambo hade något mänskligt och nyanser som Wolf Warrior saknar. Kom ihåg att den första Rambo (och delvis de andra) till delar är en kritik mot hur amerikanska samhället behandlade krigsveteraner, och han krigar mot en hel småstad av småsinnade amerikanska poliser (och sedan ger fuck you åt amerikanska militären som utnyttjat honom).
En sådan nyans tål liksom inte propagandaministeriet, allt med kinesiska staten måste vara perfekt, allt med kinesiska institutioner måste vara perfekt, och hjälten kan inte vara en krigstraumatiserad galning som tror han fortfarande är i krig när han återvänt hem. Han måste göra allt rätt, hans fiender ska vara halmgubbar på överdrivet rasistiska amerikaner. Ingen förutom den mest hjärntvättade kinesen kan tycka att sådan propaganda är underhållande.
De bedriver löjliga social credit krig mot sannerligen macho MMA-fightern Xu Xiaodong för att han går runt och synar att kung fu mästare bara är yta och saknar substans. Därmed så blir maskulintetsidealen i landet något som saknar substans, och möjligen visar sig även deras stridsförmåga mest vara yta och sakna någon djupare spirituell krigsmentalitet.
Ifall man ser på japanska samuraifilmer i 50-talet så är det i motsattsförhållande till Kina idag, då de hade än mer konstnärlig djup och nyanser än amerikanska westernfilmer med dess John wayne arketyp för hjälten. Toshiro Mifune blev snarare modellen som Clint Eastwood och många lone warriors i hollywood (som Mad Max) inspirerades utav.
Det finns alltså mycket som pekar mot att Kina definitivt inte kommer utvecklas som en Sydkorea eller Japan framöver.
Citat:
Ursprungligen postat av Worldwatcher
Din argumentation är inte bara spretig utan bitvis rejält motsägelsefull. Å ena sidan tror du att Kina ska ta över USAs roll i världen som ekonomisk supermakt men du tror inte att det kommer att ha någon kulturell betydelse. Kan du finna några historiska prejudikat till det? Redan nu står Kina för en allt större del av filmproduktioner med europeiska och amerikanska skådespelare. Filmer som är kliniskt befriade från allt vad woke och kulturmarxism heter.
Mongolska imperiet är ett historiskt prejudikat till det.
Jag tror att jag svarade detta ovan. Du kan inte bli en kulturell supermakt när kulturen detaljstyrs av en kommunist parti som mest är intresserad att göra övertydlig propaganda, och på alla sätt försvagar sina invånares möjlighet att tänka fritt.
Kreativitet kräver att man nästan utforskar alla ideer som möjligen kan utforskas innan man väljer att ta en riktning, men man vill helst gärna inte att ens invånare tänker så fritt i Kina.
Därmed att Taiwan och Hong Kong står för nästan hela kreativa utbudet som går att finna inom filmproduktion från Kina och detta trots att Kina investerar hundratals miljoner dollar på fiaskon som The Great wall eller wolf warrior, och som du säger ofta tar med kända vita skådespelare i hopp om att det ensamt ska få ens propagandakultur att sälja i utlandet.
Du kan kasta hur mycket pengar du vill i kultur, det kommer inte att sälja ifall du inte har en sannerligen meritokratisk process som väljer ut kreativa skapare i världsklass.
Sydkorea skapar kultfilmer, oscarvinnande filmer, hit-serier och nya kulturella trender för en bråkdel av Kinas budget. Bong Joon-ho och Park Chan-wook är exempelvis filosofiskt lärda och fria i sitt skapande, deras sätt att tänka försöker givetvis kommunistpartiet med alla medel hämna hos sin befolkning.
Ett myrsamhälle skapar inte stor konst, ett myrsamhälle kan inte ens att skapa underhållande mainstreamkultur.