Citat:
Om det sovjetiska flygvapnet hörde jag skräckhistorier. Kanske likadant än idag.
Runt 2003 konsultade jag åt det då nya litauiska klockmärket Vostok Europe. En anställd där hade jobbat på den framskjutna sovjetiska flygbasen Klaipeda som låg i dåvarande Lituaiska SSSR.
Och flygintresserad som jag är började vi såklart prata om detta.
Flygbaserna i Ventspils (Estland), Liepaja (Lettland) och Klaipeda (Litauen) var Sveriges skräck under Kalla kriget. Så det var intressant att få höra hur illa ställt det var med funktionaliten och säkerheten på Klaipeda. Dom opererade bla attackflygplanet SU-24 Fencer och han jag pratade med menade att två av 20 flygplan för fullt operativa. Resten i uselt och med nöd och näppe flygbart skick.
Piloterna ville inte flyga skiten pga säkerhetsbrister. Och det som Klaipeda var tvungna att rapportera tillbaka till Moskva var antal starter och landningar samt bränsle. Så en vanligt förekommande taktik som gjordes med flottiljchefens goda minne var tanka SU-24: orna fulla, sedan flyga ut en bit över Östersjön, dumpa bränslet och landa de livsfarliga SU-24: orna snarast möjligt. Ibland körde man lite touch and go för att få upp statistiken på start och landningar. I Moskva var man nöjd med hur effektiva och aktiva attackförbanden på Klaipeda var.
SU-24 Fencer finns kvar än idag och det var två såna rishögar samt två gamla SU-27: or som nu senast kränkte svenskt luftrum. Det var även en SU-24 som Turkiet sköt ner 2015.
Nåväl, jag frågade litauern om han visste ifall det var lika illa ställt med ryska flygvapnet idag som på Sovjet-tiden. Det visste han naturligtvis inte, men han sa att den ryska mentaliteten är densamma.
Runt 2003 konsultade jag åt det då nya litauiska klockmärket Vostok Europe. En anställd där hade jobbat på den framskjutna sovjetiska flygbasen Klaipeda som låg i dåvarande Lituaiska SSSR.
Och flygintresserad som jag är började vi såklart prata om detta.
Flygbaserna i Ventspils (Estland), Liepaja (Lettland) och Klaipeda (Litauen) var Sveriges skräck under Kalla kriget. Så det var intressant att få höra hur illa ställt det var med funktionaliten och säkerheten på Klaipeda. Dom opererade bla attackflygplanet SU-24 Fencer och han jag pratade med menade att två av 20 flygplan för fullt operativa. Resten i uselt och med nöd och näppe flygbart skick.
Piloterna ville inte flyga skiten pga säkerhetsbrister. Och det som Klaipeda var tvungna att rapportera tillbaka till Moskva var antal starter och landningar samt bränsle. Så en vanligt förekommande taktik som gjordes med flottiljchefens goda minne var tanka SU-24: orna fulla, sedan flyga ut en bit över Östersjön, dumpa bränslet och landa de livsfarliga SU-24: orna snarast möjligt. Ibland körde man lite touch and go för att få upp statistiken på start och landningar. I Moskva var man nöjd med hur effektiva och aktiva attackförbanden på Klaipeda var.
SU-24 Fencer finns kvar än idag och det var två såna rishögar samt två gamla SU-27: or som nu senast kränkte svenskt luftrum. Det var även en SU-24 som Turkiet sköt ner 2015.
Nåväl, jag frågade litauern om han visste ifall det var lika illa ställt med ryska flygvapnet idag som på Sovjet-tiden. Det visste han naturligtvis inte, men han sa att den ryska mentaliteten är densamma.
JAg har hört massa historier. En av de bästa är från denna youtube video
Den är bäst. Ett uselt ryskt plan (Tu-22) men personalen gillade den för gratis sprit.
https://www.youtube.com/watch?v=bKoHMXggEHU&t=158s
