Citat:
Ursprungligen postat av
GustavAdam
Rubrik i dagens SvD.
Nu undrar vän av ordning vart mellanskillnaden tar vägen?
I vems fick hamnar slanten, när jag får betala det dubbla priset i butiken för en vara?
Jag vet att frågan är väldigt förenklat ställd, men principen är rätt intressant.
Om det blir sämre tillgång till en vara, skulle det då inte kunna stanna vid att det blir tomt på butikshyllan?
Varför ska priset gå upp innan det blir tomt?
Vem är det som behöver stoppa mer pengar i sin ficka?
Ni här på FB som har examen i nationalekonomi och eller har fått Nobels ekonomipris kan kanske vänta med att svara.
Om vi tar frågan varför priset går upp innan det är tomt:
Om inga andra strategiska skäl föreligger tenderar företag att sälja sina varor till det pris där vinsten blir störst. Sätter man priset för lågt säljer man många enheter men tjänar väldigt lite (eller förlorar pengar) för varje såld enhet. Sätter man priset för högt tjänar man mycket pengar per enhet men kanske inte säljer en enda, bägge dessa kommer leda till att företaget förlorar pengar och i slutändan går i konkurs. Någonstans däremellan finns det pris som genererar störst vinst.
Man kan, t.ex. genom lagar, tvinga företag att sälja olika produkter till ett visst högsta pris. Om detta högstapris är för lågt finns inga pengar att tjäna och ingen kommer vilja producera den. Då blir det tomt på hyllorna.
De flesta människor föredrar att kunna köpa de saker de vill till ett dyrare pris än att varorna inte finns alls. Därför har de flesta länder ett sådant system.