Citat:
Citat:
Väldigt bra analys.
Det är nog som den borttagna artikeln från RIA talar om, att de har en känsla av vad den ryska världen är för något, och i den är Ukraina en del.
Man får tänka på att Kiev blev en del av Moskva-väldet 1667. Moskva och Kiev har sedan dess varit städer i samma stat mest hela tiden, och det är först med Sovjets fall som de hamnade i olika stater. Det mesta av västra Ukraina har också varit kontrollerat av tsarerna under lång tid. Det blev en del av kejsardömet 1795 genom Polens andra delning.
För att hålla ihop det väldiga landet odlade man tanken om de tre ryska folken som egentligen var samma. Om du har läst mycket i tråden har du stött på tanken. Skribenter som Rokossovsky och andra säger att det är samma folk, för de tycker det. Grunden till att man förde fram idén om gemenskapen är förstås att Moskva och St. Petersburg skulle kunna styra dessa områden så smärtfritt som möjligt.
Det fria Ukraina krockar med de tankarna, och eftersom uppdelningen bara har 30 år på nacken finns det förstås massa ryssar som är sårade och menar att Ukraina rätteligen borde ingå i samma stat som Ryssland. Putin tänker förstås så. Han är född 1952 och hann bli nästan 40 år innan Sovjet kollapsade.
Vad vi ser är alltså hur de styrande försöker återskapa sina pojkdrömmar. De har inte förmåga att tänka rationellt i frågan, utan bygger på sin plastmodell av Shtandart och drömmer om fornstora dagar. I det är de inte annorlunda än Hitler, som blev bedrövad av Tysklands och Österrike-Ungerns kollaps i första världskriget.
https://en.wikipedia.org/wiki/Russian_frigate_Shtandart
I artikeln kunde man läsa om hur det var Putins historiska uppgift att återskapa enheten, och vad skulle ryssarna tänka om man lät detta elände - söndringen - fortgå i århundraden.
Parat med sådana tankar har de en uppfattning om ryssar som folk, och när de ryssarna bor i Ukraina överreagerar de på allt möjligt. För oss är det en löjlig propaganda som talar om nazister och folkmord i Ukraina, men för dem är det kanske dagens sanning. Förändringarna sedan 1990 sårar deras stolthet, och det känns hemskt för dem att se att ryssar inte är på topp i samhället.
Något reellt hot från Ukraina kan förstås inte förekomma i en värld där man ändå är beredd till att ta till kärnvapen, men den ryska ledningen klarar inte av att se det. De tror att NATOs expansion innebär att de automatiskt är hotade, men i verkligheten finns det förstås inget som hindrar att ett land har utmärkta relationer till ett NATO-land. Så tanken om hot från NATO handlar också mest om känslor, och man kan också förstå att det känns trist för en ryss att nästan alla forna sovjetstater i väst verkar vända Ryssland ryggen.
Det är i den situationen man invaderar.
Den akuta orsaken kan också vara något så banalt som att Putin känner att hans dagar är räknade och att han vill skriva in sig i historieböckerna. "Vad har jag gjort i mitt liv? Mördat journalister, men inte fan har jag skapat ett stort Ryssland, som tsar Peter."
Det är också i den situationen som man blir irrationell och är beredd att offra snart sagt vad som helst för att hålla drömmen vid liv.
Man får tänka på att Kiev blev en del av Moskva-väldet 1667. Moskva och Kiev har sedan dess varit städer i samma stat mest hela tiden, och det är först med Sovjets fall som de hamnade i olika stater. Det mesta av västra Ukraina har också varit kontrollerat av tsarerna under lång tid. Det blev en del av kejsardömet 1795 genom Polens andra delning.
För att hålla ihop det väldiga landet odlade man tanken om de tre ryska folken som egentligen var samma. Om du har läst mycket i tråden har du stött på tanken. Skribenter som Rokossovsky och andra säger att det är samma folk, för de tycker det. Grunden till att man förde fram idén om gemenskapen är förstås att Moskva och St. Petersburg skulle kunna styra dessa områden så smärtfritt som möjligt.
Det fria Ukraina krockar med de tankarna, och eftersom uppdelningen bara har 30 år på nacken finns det förstås massa ryssar som är sårade och menar att Ukraina rätteligen borde ingå i samma stat som Ryssland. Putin tänker förstås så. Han är född 1952 och hann bli nästan 40 år innan Sovjet kollapsade.
Vad vi ser är alltså hur de styrande försöker återskapa sina pojkdrömmar. De har inte förmåga att tänka rationellt i frågan, utan bygger på sin plastmodell av Shtandart och drömmer om fornstora dagar. I det är de inte annorlunda än Hitler, som blev bedrövad av Tysklands och Österrike-Ungerns kollaps i första världskriget.
https://en.wikipedia.org/wiki/Russian_frigate_Shtandart
I artikeln kunde man läsa om hur det var Putins historiska uppgift att återskapa enheten, och vad skulle ryssarna tänka om man lät detta elände - söndringen - fortgå i århundraden.
Parat med sådana tankar har de en uppfattning om ryssar som folk, och när de ryssarna bor i Ukraina överreagerar de på allt möjligt. För oss är det en löjlig propaganda som talar om nazister och folkmord i Ukraina, men för dem är det kanske dagens sanning. Förändringarna sedan 1990 sårar deras stolthet, och det känns hemskt för dem att se att ryssar inte är på topp i samhället.
Något reellt hot från Ukraina kan förstås inte förekomma i en värld där man ändå är beredd till att ta till kärnvapen, men den ryska ledningen klarar inte av att se det. De tror att NATOs expansion innebär att de automatiskt är hotade, men i verkligheten finns det förstås inget som hindrar att ett land har utmärkta relationer till ett NATO-land. Så tanken om hot från NATO handlar också mest om känslor, och man kan också förstå att det känns trist för en ryss att nästan alla forna sovjetstater i väst verkar vända Ryssland ryggen.
Det är i den situationen man invaderar.
Den akuta orsaken kan också vara något så banalt som att Putin känner att hans dagar är räknade och att han vill skriva in sig i historieböckerna. "Vad har jag gjort i mitt liv? Mördat journalister, men inte fan har jag skapat ett stort Ryssland, som tsar Peter."
Det är också i den situationen som man blir irrationell och är beredd att offra snart sagt vad som helst för att hålla drömmen vid liv.
