Citat:
Ursprungligen postat av
utmarkslallaren
Hej! Jag har funderat på vad som händer i huvudet på folk som erfar road rage, eller (som jag hädanefter kommer kalla det för) vägvrede? Jag är alltså intresserad av att höra era erfarenheter av vilka situationer som utlöser det, hur ni reagerat och vad det värsta ni har gjort när ni blivit tokiga på era medtrafikanter.
Själv kan jag erkänna att jag känner någon mild variant av vägvrede emellanåt, särskilt när jag är stressad av någon försening som jag såklart själv har försatt mig i. Det dummaste jag har gjort är väl några puckade omkörningar på ställen med dålig sikt eller med lite väl små marginaler vid mötande trafik. Men jag har varit med om folk som kastar sig runt med bilen mellan filer som om de kör speed tetris på tjack, tvärnitar framför bussar som kränkt dem eller lägger sig på signalhornet för att man vägrar köra ut i en tvivelaktig väggren när de ska fram.
Min egen teori är att man blir gälen av att man 1.) faktiskt hamnar i farliga situationer, 2.) Att man tänker att det finns mer eller mindre klara rätt och fel i varje given situation och därmed blir jävligt aspig när man ser andra bryta mot reglerna och 3.) Att man tänker att man sitter i sin egen lilla privata sfär bakom ratten fast man är ute och lallar i offentligheten (dvs av samma anledning som det förekommer en jäkla massa näspetning i bilköer).
Vad tror ni?
Våldsamma omkörningar när det ligger en massa idioter långt under hastighetsgränsen, står och väntar på att svänga men gör det inte, fast mötande trafik är långt borta etc är det värsta jag har gjort.
Jag blir särskilt förbannad när trafiken inte flyter åtminstone nästan så fort som det är tillåtet att köra och det bara beror på att några jävla idioter är osäkra och långsamma. Klassikern i Sverige är att vänsterfilen går långsammare än högerfilen, fast den så att säga är primär omkörningsfil.
