Citat:
Enligt tidigare uppgift har han & mamma fördrivit tiden genom att titta på TV tillsammans, vilket inte bör ses som särskilt underligt. En mor & son som tillsammans barrikerar sig mot en hård & kall omvärld är på ngt sätt varken fel & skrämmande utan snarare väldigt fint.
Tänk den sociala uppoffring en kärleksfull moder är beredd att göra för sin funktionsnedsatta & sköra son för att denne ska slippa utsättas för omvärldens grymhet. Historien visar att vi som människor är väldigt snabba på att döma, även i sådana här fall där det definitivt inte finns ngt rätt eller fel.
Frågan man måste ställa sig är i vilket syfte mamma isolerade sin son från omvärlden. Var det av grymhet eller var det av kärlek?
Personligen tror jag det var av kärlek. En kärlek baserad på en överväldigande rädsla för hur omvärlden skulle behandla hennes lågbegåvade son.
En annan fråga man måste ställa sig är hur känslomässig & intim relationen mellan son & mor var. Fanns hon där 24/7 när hans oro & frustration tog överhand eller var hon en sk kylskåpsmamma som inte kunde förmå sig själv att visa sin son kärlek när hans ångest var som värst?
Själv tror jag att mamma, driven av kärlek & rädsla, vägrade att släppa taget om sin son som hon visste skulle bli ett lätt offer för den ondska som kännetecknar vår värld idag. Ska hon verkligen då dömas ut som galen? Hon gjorde ju bara det som varje moder förväntas göra, dvs visa kärleksfull omtanke efter egen förmåga.
Att skilja en mor & son åt är inte att ordna upp tillvaron för honom. Det är att förvärra tillvaron för honom.
__________________
Senast redigerad av RA_86 2022-02-22 kl. 02:17.
Senast redigerad av RA_86 2022-02-22 kl. 02:17.
Citat:
Detta ser ut som en ngt mer aggressiv form av venös insufficiens alt en arteriell cirkulationsrubbning, pga dålig blodcirkulation. Vad mamma borde ha tänkt på är att regelbunden användning av tex motionscykel/gångband kan undvika detta tillstånd.
De flesta bensår läker om benen lindas på rätt sätt, ngt som dock kräver rätt kunskap.
I framtiden borde kanske ett av rummen i lgh inredas som ett enklare gym, avsett för lättare motionsformer. När man av olika anledningar väljer att avskärma sig från omvärlden så krävs det ett dagligt schema, ngt som aktivt bidrar till en mer meningsfull sysselsättning. Ngn form av fysisk aktivitet bör planeras in dagligen för att bibehålla en god fysik. Även stimulans av den intellektuella förmågan är avgörande i en isolering, även denna bör vara schemalagd.
En mer känslig punkt är sk egentid. Är detta ngt som bör schemaläggas eller kan sonen styra detta behov genom att förlägga denna form.av stimulans på schemalagd toalettid? Finns det ngt behov av moder att hjälpa till vid tömning/stimulans eller klarar sig sonen själv? Viktiga integritetsfrågor som bör behandlas innan man fattar det tunga, men mycket ansvarsfulla, beslutet att isolera sig från omvärlden.
Schemalagda dagar bestående av Personlig hygien, motion, mat ( efter kostcirkel för mindre aktiva) & intellektuell/mental stimulans samt regelbunden egentid är vad man bör se över för en lyckad & framgångsrik isolering. Även en morot är viktig, tex lördagsmys av ngt slag med chips/godis framför TV, tillsammans med moder. Schemalagd Intimitet, kärlek & omtanke är viktiga beståndsdelar i en fyrkantig vardag.
Hur stor frihet som berörd son bör ha i lgh & hem beror helt på hans neuropsykiatriska funktionsedsättning & förmåga att upprätthålla de förhållningsregler som av en moder är satta. Med kärlek & omtanke kommer man långt men förberedelser & anpassningar för ett liv bakom lyckta dörrar är minst lika viktigt.
Hoppas för sonens skull att relationen mellan mor & son inte för alltid är förlorad utan att båda två, trots yttre påverkan, väljer försoningens väg.
__________________
Senast redigerad av Adonis. 2022-02-22 kl. 07:59.
Senast redigerad av Adonis. 2022-02-22 kl. 07:59.
Citat:
Enligt tidigare uppgift har han & mamma fördrivit tiden genom att titta på TV tillsammans, vilket inte bör ses som särskilt underligt. En mor & son som tillsammans barrikerar sig mot en hård & kall omvärld är på ngt sätt varken fel & skrämmande utan snarare väldigt fint.
Tänk den sociala uppoffring en kärleksfull moder är beredd att göra för sin funktionsnedsatta & sköra son för att denne ska slippa utsättas för omvärldens grymhet. Historien visar att vi som människor är väldigt snabba på att döma, även i sådana här fall där det definitivt inte finns ngt rätt eller fel.
Frågan man måste ställa sig är i vilket syfte mamma isolerade sin son från omvärlden. Var det av grymhet eller var det av kärlek?
Personligen tror jag det var av kärlek. En kärlek baserad på en överväldigande rädsla för hur omvärlden skulle behandla hennes lågbegåvade son.
En annan fråga man måste ställa sig är hur känslomässig & intim relationen mellan son & mor var. Fanns hon där 24/7 när hans oro & frustration tog överhand eller var hon en sk kylskåpsmamma som inte kunde förmå sig själv att visa sin son kärlek när hans ångest var som värst?
Själv tror jag att mamma, driven av kärlek & rädsla, vägrade att släppa taget om sin son som hon visste skulle bli ett lätt offer för den ondska som kännetecknar vår värld idag. Ska hon verkligen då dömas ut som galen? Hon gjorde ju bara det som varje moder förväntas göra, dvs visa kärleksfull omtanke efter egen förmåga.
Att skilja en mor & son åt är inte att ordna upp tillvaron för honom. Det är att förvärra tillvaron för honom.
Tänk den sociala uppoffring en kärleksfull moder är beredd att göra för sin funktionsnedsatta & sköra son för att denne ska slippa utsättas för omvärldens grymhet. Historien visar att vi som människor är väldigt snabba på att döma, även i sådana här fall där det definitivt inte finns ngt rätt eller fel.
Frågan man måste ställa sig är i vilket syfte mamma isolerade sin son från omvärlden. Var det av grymhet eller var det av kärlek?
Personligen tror jag det var av kärlek. En kärlek baserad på en överväldigande rädsla för hur omvärlden skulle behandla hennes lågbegåvade son.
En annan fråga man måste ställa sig är hur känslomässig & intim relationen mellan son & mor var. Fanns hon där 24/7 när hans oro & frustration tog överhand eller var hon en sk kylskåpsmamma som inte kunde förmå sig själv att visa sin son kärlek när hans ångest var som värst?
Själv tror jag att mamma, driven av kärlek & rädsla, vägrade att släppa taget om sin son som hon visste skulle bli ett lätt offer för den ondska som kännetecknar vår värld idag. Ska hon verkligen då dömas ut som galen? Hon gjorde ju bara det som varje moder förväntas göra, dvs visa kärleksfull omtanke efter egen förmåga.
Att skilja en mor & son åt är inte att ordna upp tillvaron för honom. Det är att förvärra tillvaron för honom.
Vet inte om du läst reportaget🤔 men Bosi är inte intresserad av att ha kontakt med sin mamma.
Citat:
Bosi har blivit indoktrinerad av myndigheter till att öppet ta avstånd från sin mamma. Känslobandet mellan mor & son klipps dock inte av så lätt. Den intimitet, kärlek & omtanke hans mor under åren givit honom väger betydligt tyngre på längre sikt än den värld som nu öppnats för honom.
Det kommer en dag då han inser att den sociala uppoffring som hans mor gjort i grund och botten var en handling av omtanke & kärlek. Ett desperat försök att skydda honom från en grym & kall omvärld. Han kommer förhoppningsvis sakta men säkert att på nytt, i takt med sina kommande sociala & personliga misslyckanden, återetablera en kontakt med sin moder, myndigheternas fördömande till trots, för ngt säger honom att det är där han har sin fasta punkt, sin trygghet. Varje psykologisk profil kring liknande händelser visar detta, dvs att bandet mellan mor & son står bortom myndigheternas ensida indoktrinering & kritik.
Den nyvunna frihet som pojke nu upplever kommer på sikt visa sig vara värsta tänkbara fängelse. Ett socialt fängelse som slutar med ensamhet & isolering, fast denna gång utan en omtänksam & ansvarstagande moder. Vi har sett detta fenomen förr, dvs när samhället valde att upplösa den vårdform vi idag kallar för instution. Större andelen av dessa individer gick ett grymt öde till mötes. Bortglömda fick dom leva i total utanförskap & ångestladdad ensamhet.
En biologisk mor vet alltid bättre än myndigheterna om vad som är bäst för sitt barn. Punkt.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera