Citat:
Ursprungligen postat av
Lava
Det går inte att bli frisk om man inte är sjuk. Pedofili är en sexuell störning, eller helt enkelt en sexuell preferens, precis som homosexualitet eller heterosexualitet.
Precis så, det är ju det vi inte vet. Likt studier som tidigare länkats i tråden, så ligger den största delen av forskningen i ämnet kring hur barnen påverkas, inte pedofilerna själva. Andra menar att en del, om inte de flesta barnövergrepp, sker av folk som lider av andra störningar (missbruk, alkoholism, trauman, ångestsyndrom, personlighetsstörningar, aggressionsproblematik, autism etc). än pedofili i sig - alltså, att vara sexuellt attraherad av barn).
Jag kan se att de allra flesta av de som fysiskt och sexuellt förgriper sig på barn lider av diverse psykiska störningar, inte nödvändigtvis enbart av pedofili, men somliga tror ju att mörkertalet är mycket större än så. Upp till 3-5% av en befolkning.
Och då hjälp såsom KBT eller terapi inte hjälper i majoriteten av fallen, utan kemisk kastrering varit det bästa hjälpmedlen för att minska våldtäkt mot barn, och då de flesta av oss som lidit av, och alltid kommer lida av diverse psykiska störningar och neuropsykiatriska störningar, aldrig varit intresserade av barn öht, kan man ju undra var gränsen på sexuell Parafili som i sexuell störning och sexuell läggning faktiskt ligger.
Vad jag förstått, är den största delen av forskningen kring pedofili just de som faktiskt förgriper sig på barn och blivit påkomna. Inte de, majoritet eller minoritet, som inte gör det. Bara råkar vara attraherade av barn. Likt hur man på 60-talet ansåg homosexualitet vara en parafili, bara för att den största delen av den vetenskapliga förståelsen låg på de som sökte sig till vården och hur de fungerade, inte de som inte gjorde det.
Hur hade de pedofiler som bara råkar vara intresserade av barn, men som inte agerar utefter det, påverkat vår syn av vilka pedofilerna är och om de verkligen är psykiskt störda allihopa?