Affär med en kollega - någon med liknande erfarenhet?

Du skyller på honom som ansvarig men du var inte direkt motvillig själv. Vad tänker du händer när din man får reda på det, förmodligen inte av dig? Inte en gång, utan minst två. Du vill behålla din man men är ändå otrogen, inte bara en gång utan flera gånger. Hur tänker du egentligen, hur fungerar din logik?

Jaga mig? Om jag är tydlig med att jag vill lägga ned tänker jag att han nog borde lugna ned sig och inte göra närmanden på jobbfester. Kan ju tillägga att vi sällan har fester med jobbet, händer några gånger per år..

Vad fick dig att lämna, något speciellt som hände? Och hade det pågått länge?

Nej det är inte värt att bryta upp familjen. Jag har inga sådana känslor för min kollega. Kan dock inte säga vad det skulle kunna utvecklas till känslomässigt, men som det känns nu är det bara sexuellt. Samma från hans sida. Däremot antar jag att om man har sex med en annan person tillräckligt ofta och länge är det liksom svårt att inga känslor alls uppstår, om man så att säga tycker om varandra från början. Men kanske jag har fel.

Han har också barn, ja. Ganska små barn. Han har vart ihop med sin fru länge och jag han älskar henne säkert, men de har blivit mer som vänner.

Jag moraliserar inte det som hänt. Men det är tydligt att du försöker urskulda din egen roll i detta för att lätta på samvetet. Som att du inte bar något riktigt ansvar för det som hänt. Jag skulle tro att det är detta som gnager i dig mer än det hända, eftersom du egentligen vill detta men vet att det är fel.

Om du, till skillnad från honom, har sex med din partner, så ser jag ditt klavertramp som något mer komplicerat. Kvinnor brukar avstå sex när de inte är nöjda med något, så rent teoretiskt är du ju inte olycklig i din relation. Vad är det då som saknas? Spänningen som försvunnit när man har ett litet barn? Bekräftelse?

Fundera på vad det är du vill ha ut av din egna relation men som du tror/tycker du får ut av en affär. Fundera också på om du är redo att avsluta din egna relation, vilket i praktiken är vad ditt beteende kan leda till.

Jag har ganska mycket erfarenhet av otrohet faktiskt. Jag är både barn till en otrogen farsa, och har själv vart med om otrogna partners. 3 gånger.
Jag har både valt att lämna och förlåta. Den jag valde att förlåta är faktiskt min nuvarande man. Men det var väldigt länge sedan. Före vi fick barn.

Jag hade en "affär" med chefens dotter på ett ventilations företag i Norrköping (riktig pudding)..Naturligtvis så fick pappan reda på det och jag fick sparken.

Min man har vart otrogen, men det var länge sedan, innan vi fick barn. Och det var en annorlunda situation. Så jag vet hur det känns att bli bedragen, tro mig. Har blivit det i tidigare förhållanden också.

Skulle det hända nu, att min man var otrogen flera gånger med en kollega skulle jag bli jätteledsen. Jag vet ju det. Det är ju därför jag har dåligt samvete.

Nej absolut, andra gången det hände var jag lika pådrivande. Men första gången, absolut inte.

Men nej, finns nog ingen logik. Du har rätt.

Men vad vill du uppnå? Jag har sett kollegor göra precis det här. Har t.o.m hört dem stöna i vilrummet på kontoret. Såg dem av misstag en gång, ingen vacker syn. Båda fick senare sparken eftersom chefen upptäckte dem, snubbens fru tog ut skilsmässa direkt. På grund av att han tvunget skulle sätta på praktikanten förändrades allt till det sämre, särskilt för hans ungar. Han ångrade sig i åratal. Allt för lite extra uppmärksamhet, lite spänning. Du kanske ska skaffa en annan hobby, om du nu bryr dig om din lilla familj? Det är upp till dig förstås. Jag vet inte vad du vill uppnå med diskussionen här.

Tack för ett väldigt reflekterande svar. Och jag har ju funderat väldigt mycket på vad jag saknar i relationen. För jag har ju känt länge att jag saknar något, men tankarna att vara otrogen som en ”lösning” har ju inte funnits där. Jag tror det är spänning, bekräftelse och bättre sex. Jag och min man har sex, men det är inte särskilt bra. Slentrian. Man är trött och man måste vara tyst och snabb för vårt barn kan vakna osv.

Bekräftelse, komplimanger och (hyfsat med) uppmärksamhet får jag. Det är inte det som saknas.

Bad or good?

Är du mamma, seriöst?

Du är en hora som söker efter spänning för att du har ett sådant jävla tråkigt liv.
Men nu valde du ett tråkigt liv så acceptera det.

Du tror att det här kommer hålla?
Om det håller så kommer ni båda bryta era äktenskap och det var ju det ni inte ville, eller?
Om det inte håller så har ni skitit där ni äter.

Har han dåligt sexliv så kanske han ska byta partner eller krydda till det på ett ärligt sätt.

En relation bygger på öppen och ärlighet.

Tyvärr kan man inte ens släppa lösa en kvinna till ett jobb längre för att hon är otrogen.

Och så klagar man på att muslimer inte vill att deras kvinnor ska jobba?

Undrar varför..