Två sjuksköterskor rör sig mellan patienterna i varje sal. De är klädda i otymplig skyddsdräkt, ansiktet är dolt av den militärgröna skyddsmasken ”90”. Personalen jobbar i 12-timmarsskift, ofta sex dagar i veckan.Det är ganska ofta man hör personer som nervärderar de som arbetat med covid patienter. Jag ville gärna ta med detta citatet. Alla som har jobbat 12-timmarsskift 6 dagar i veckan vet hur sliten man blir efter bara några veckor. Jag har gjort det under perioder, men inte inom sjukvården. Jag vet att man blir helt utmattad efter ett tag. Men då har jag inte varit tvungen att ha skyddskläder eller ansvara för andras liv under tiden.
Läkarna kan ta en kort paus när de går mellan de stängda salarna, men sjuksköterskorna måste ständigt övervaka och vårda patienterna och kan bara lämna salarna när de blir avbytta. Den ständiga pressen kommer senare under pandemin sannolikt vara orsaken till att många iva-sjuksköterskor blir sjukskrivna på grund av utmattning.
Trots den avancerade intensivvården dör patienter ganska kort efter att de läggs in på iva.
De har verkligen varit tåliga och är värda vår beundran men framförallt vår respekt.
Jag gillar att läsa om och se Karin Hildebrand, jag tycker hon är skärpt.
Fler citat från artikeln:
– I början var patienterna runt 60 år, och de vårdades för covid-19. I dag är en del sjuka i covid och får intensivvård för det, medan andra har någon annan sjukdom och visar sig dessutom vara covidpositiva.https://www.dn.se/vetenskap/vi-plagade-patienter-nar-vi-forsokte-fa-dem-att-overleva/
Covid-19 är inte längre en lika allvarlig sjukdom för de flesta. Vårdtiden har nästan halverats under pandemins olika vågor. I början av pandemin vårdades patienterna på Södersjukhusets intensivvårdavdelning i snitt i 8,5 dagar innan de flyttades till vårdavdelning. I dag är vårdtiden i genomsnitt 4 dagar.
– De flesta behandlas på vårdavdelning, och behöver ingen intensivvård. Vi har en mycket större verktygslåda i dag, men vi saknar fortfarande en botande behandling, säger Karin Hildebrand.
Under pandemins andra våg kom två läkemedel som visade sig få betydelse för både behovet av sjukhusvård och chansen att överleva i covid-19: först började man använda det immundämpande läkemedlet kortison, som minskar risken för intensivvård och död. Och sedan kom det antivirala läkemedlet remdesivir, som sätts in tidigt i sjukdomsförloppet för att minska virusets förmåga att föröka sig.
– Kortison har sannolikt minskat behovet av intensivvård, säger Karin Hildebrand.
Senare har flera andra läkemedel börjat användas, både nya läkemedel och sådana som används vid andra sjukdomar. Ett exempel är läkemedel mot reumatism (JAK- respektive IL6-hämmare) som minskar immunförsvarets överreaktion, och som visat sig hjälpa svårt sjuka covidpatienter. Under den tredje och fjärde virusvågen kom de monoklonala antikropparna, som i dag ges tidigt i sjukdomsförloppet till patienter med hög risk för allvarlig sjukdom, till exempel de som har genomgått organtransplantation.
Under de första virusvågorna hade patienterna ofta 40 graders feber i flera dagar, så är det sällan nu. I dag har de inte heller en lika hög grad av inflammation i kroppen. Läkarna har is i magen och väntar längre innan de lägger patienterna i respirator nu jämfört med tidigare.
– Men beror det minskade vårdbehovet och den ökade överlevnaden på vaccinet, de medicinska framstegen, omikronvarianten eller är förklaringen en kombination av de faktorerna? Det vet jag faktiskt inte, säger Karin Hildebrand.
Det finns i alla fall en tydlig vändpunkt i pandemin: covidvaccinet. Utan det hade vi inte varit där vi är i dag, tror Karin Hildebrand.
– De som blir svårt sjuka i dag, är i medelåldern och saknar bakomliggande sjukdom, är ovaccinerade. Det är min erfarenhet, konstaterar hon.
Att restriktionerna hävs nu är helt rätt väg att gå, menar Karin Hildebrand.
– Jag fick ett rejält pulspåslag när restriktionerna togs bort förra gången, i höstas. Men så känner jag inte alls nu, vi har nog nått en platå. Covid är en sjukdom som vi måste lära oss att leva med och förhålla oss till – med så liten kostnad för vår hälsa som möjligt.
Varje dag avbokas operationer som inte är livsnödvändiga med kort varsel, eftersom patienter som testas visar sig bära på viruset.
– Vi diskuterar hur vi ska tänka kring patienter som ska opereras för till exempel bröstcancer och som är smittade utan att visa symtom. Innebär det en ökad risk om patienten blir sövd om hon är smittad med omikron? Nu skjuter vi upp alla inte nödvändiga operationer i cirka två veckor för smittade patienter, och det gör det så klart jobbigt för patienten.
Jag fetade en mening. För jag vill påpeka att fler borde svara att de inte vet, när de faktiskt inte gör det. Fohm är ju typ exemplet på personer som inte gör det.
